Hot från insidan

Våra värderingar och åsikter får oss att sprida desinformation – och därför borde vi sluta använda sociala medier. ”Eller åtminstone använda dem på ett helt annat sätt”, säger forskaren Dannagal Young.

För tio år sedan var ”påverkans­operation” ett sällsynt begrepp i svenska tidningar. Under 2015 användes det tre gånger, enligt artikelarkivet Retriever: i Hallands Nyheter om hur diktaturer utövar på­tryckningar mot Sverige, på Svenska Dagbladets ledarsida i en text om att Socialdemokraternas Nato-motstånd var en anpassning till rysk säkerhetspolitik och i en artikel i Dagens Nyheter om svenska myndigheters förberedelser för ett informationskrig.

Att påstå att ordet sedan dess har blivit vardagligt skulle vara en överdrift, men de 815 gånger det nämndes 2024 innebär en 271-faldig ökning på tio år. Samma med ordet ”desinformation”: använt 627 gånger 2015 innan kurvan vände brant uppåt för att toppåret 2022 förekomma 8 022 gånger och landa på 6 342 gånger 2024.

Myndigheter har under åren fått i uppdrag att stärka MIK-förmåga och källkritisk kompetens, bilden av ett hot utifrån har etablerats. Men det finns också ett hot inifrån, vilket konstaterades 2020 i utredningen Det demokratiska samtalet i en digital tid, med undertiteln Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat: ”Drivkrafter som kan kopplas till behoven av att tillhöra en grupp och att få bekräftelse för sin identitet har stor betydelse för vad som får uppmärksamhet på internet, vad som gillas, kommenteras på och vad som sprids vidare.”

Dannagal Young, professor i kommunikation och statsvetenskap vid universitetet i delstaten Delaware, USA, skriver om detta hot inifrån i sin bok Wrong – How Media, Politics and Identity Drive Our Appetite for Misinformation. Perspektivet är amerikanskt men de mänskliga beteenden hon beskriver är universella. Ett exempel från en studie hon själv varit inblandad i handlar om kopplingen mellan partipolitisk identitet och benägenheten att tro på felaktiga påståenden om covid-19. Ju starkare anhängare till Republikanerna desto mer sannolikt att tro att viruset är en bluff, att covid-19 inte är farligare än influensa och att de som vaccineras får mikrochip inplanterade i sina kroppar.

Dessa övertygelser går att härleda till Donald Trump eller andra företrädare för det republikanska partiet. Samma sak gäller synen på presidentvalet 2020 som riggat och att Joe Biden stal valsegern, något människor också tror i en grad som hänger samman med styrkan i deras identitet som republikaner.

Mönstret blir tydligare ju längre åt höger människor står, men i grunden hänger beteendet samman med mänskliga behov av att tillhöra ett sammanhang och tendensen att hellre lyssna på det som bekräftar våra ståndpunkter än tvärtom.

Så vad göra åt saken?

Ödmjukhet kan förbättra det offentliga samtalet

Boken avslutas med ett kapitel om hur våra psyken inte längre ska leda oss till att sprida villfarelser. En central del av resonemanget handlar om ”intellektuell ödmjukhet”, som ska göra oss öppna för ny kunskap, trots att den vid en första anblick strider mot våra övertygelser.
”Det påminner oss också om att inte vara så låsta vid sådant vi redan tycker oss veta när vi betraktar vår omvärld. För trots allt är det ju så att vi kan ha fel.”
Vi talas vid i mitten av januari, några dagar innan Donald Trump svärs in som president. Hur praktiserar Dannagal Young själv denna ödmjukhet? Hon refererar till en intervju i New York Times med Marc Andreessen, internetpionjär som på 90-talet utvecklade den första brett spridda webbläsaren Netscape. I dag är han investerare, styrelse­ledamot i Facebook – och har liksom många andra av Silicon Valleys techmiljardärer kommit ut som Trump-supporter. Detta är, förklarar han själv i intervjun, en reaktion på hur många andra i hans bransch har vältrat sig i antikapitalistisk retorik, woke-tänkande och ett överdrivet behov av att utmåla Trump som fascist.

– Han säger att de tror att de försvarar demokratin, men att de har fel. Att de i stället tvingar ner demokratin på knä. Och vet du vad: jag ska suga på det där ett tag. Anser jag att han har fel? Absolut. Men jag är också medveten om möjligheten att jag ser detta på ett felaktigt sätt, så jag är beredd att verkligen tänka efter ordentligt.

Vid sidan av ödmjukheten som medel för ett bättre offentligt samtal pekar Dannagal Young också bland annat på betydelsen av att sluta använda sociala medier.
– Eller att åtminstone använda dem på ett helt annat sätt.
Hon framhåller plattformen Bluesky, snarlik Twitter/X och skapad av samma person, men befriad från vissa funktioner som har förpestat det offentliga samtalet.
– Om någon återpublicerar – retweetar – ett inlägg du har skrivit, för att sedan snacka skit om det, så kan du separera din egen uppdatering från återpubliceringen – och galenskapen upphör direkt. Så det finns tekniska tricks som bromsar upp systemen.
Dannagal Young lyfter hellre fram betydelsen av att återupprätta de fysiska sociala mötesplatser och sammanhang som i hög grad har ersatts av tillvaron på nätet.
– Våra behov att begripa, uppleva att vi har kontroll över situationen och befinna oss i en gemenskap, är fundamentala och verkliga och leder oss oftast genom livet på bra sätt. Om vi satsar mer på våra samhällen skulle det dämpa några av de behov som driver oss att söka sammanhang på annat håll.
Hon nämner till exempel stiftelsen Knight Foundation, som förvaltar pengar från försäljningen i mitten av 00-talet av mediehuset Knight Ridder, en gång USA:s näst största utgivare av dagstidningar. I dag satsar stiftelsen på olika typer av demokratistärkande projekt i de 26 städer där bolaget hade tidningar.

Biblioteken underutnyttjade – och underfinansierade

Nyhetsöknarna utan redaktionell när­varo växer i USA där i snitt två tidningar läggs ner varje vecka, enligt en undersökning från förra året. På nationell nivå var skillnaden i stöd för Donald Trump endast 1,5 procent starkare än för Kamala Harris. Att övertaget i nyhetsöknarna var hela 54 procent illustrerar vilket spelrum som uppstår för populistisk politik med relativt förhållande till sanningen, på platser utan självständig, redaktionell bevakning.

Dannagal Young ser dock ett behov av journalistiskt nytänkande: bort från den individcentrerade och konfliktdrivna och i stället fokus på rapportering förankrad i människors levnadsförhållanden.
– Investeringar i oberoende journalistik skulle stimulera social sammanhållning och begränsa vår dragning till olika abstrakta och politiska grupperingar, säger hon.
Hon återkommer till samhälls­gemenskapen på det lokala planet. Där skulle också biblioteken kunna spela en större roll.
– Men de är underutnyttjade och framför allt underfinansierade.
Trots det talar lite i dagens USA för att bibliotek och annan offentligt finansierad verksamhet slår på trumman om sin potentiella betydelse. Just nu finns det tvärtom en utbredd försiktighet i verksamheter som finansieras med offentliga pengar. (Intervjun görs innan Trump har tillträtt och Elon Musks Doge-projekt faktiskt börjar montera ned det offentliga USA i en hastighet som få förutsett.)
– I samma sekund som Fox News gör ett inslag och säger: ”Kan ni förstå att det här biblioteket gjorde så här?!”, så är de – ursäkta min franska – fucked. De är fucked för att de är på Fox News och en massa arga människor kommer att ringa folk i kongressen som säger att det måste bli slut på de där biblioteken. Så jag skulle också ligga lågt.

Artikeln publicerades först i Biblioteksbladet nummer 1, 2025, numret om det offentliga samtalet.