Lag garanterar inte genomslag

Att barnkonventionen blir lag ­betyder inte att dess ställning automatiskt stärks, enligt juridiska experter. ­Däremot kan det göra skillnad att skriva och prata om barns rätt.

Flera av artiklarna i barnkonventionen är relevanta för biblioteken. Som artikel 17, som slår fast barnens rätt till information ”från olika nationella och internationella källor”, och uppmanar till ” särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp.”

Vad det exakt kommer att innebära för biblioteken rent juridiskt att konventionen den 1 januari 2020 blir svensk lag är däremot mer oklart. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, vilket betyder att vi sedan länge är förpliktigade att följa den genom att tolka svensk lag i ”fördragskonform anda”.

Det är inte ens säkert att barnkonventionen nu får en stärkt ställning i vårt land. Det säger Pernilla Leviner, lektor och docent i offentlig rätt vid juridiska institutionen på Stockholms universitet.

– Om man är väldigt skeptisk och kritisk kunde man säga: Ja, nu kanske den fördragskonforma tolkningen försvinner. För vi tolkar faktiskt inte lagar i ljuset av varandra, utan i enlighet med grundlagen. Konventionens ställning skulle därmed rent av kunna försvagas. Det är ingenting som uttalas i förarbetena, men frågan blir hur tillämparna kommer att se på det.

Maria Grahn Farley, docent i offentlig rätt vid Uppsala universitet och författare till boken Barnkonventionen – en kommentar, pekar på ett annat problem med inkorporeringen av Barnkonventionen: Den finns inte i en juridiskt bindande svensk översättning. Den svenska versionen fungerar bara som stöd.

– Att konventionen inte kommer att kunna läsas på originalspråk av någon som inte är universitetsstudent talar emot artikel 42, som säger att informationen ska vara lättillgänglig. Man motsäger sig själv.

Samtidigt tror Maria Grahn Farley att det faktum att barnkonventionen blir svensk lag kan få viss betydelse för bibliotekens verksamhet.

– Den kommer att fungera som ett frivilligt styrdokument, ett sätt för biblioteken att skapa ännu mer barnvänliga bibliotek och ännu bättre barnverksamhet. Inte genom juridiska påtryckningar, men genom ökad vilja. Morot mer än piska, om man säger så.

Även Pernilla Leviner vill vara optimistisk, trots att hon är trött på det, som hon uttrycker det, taffliga sätt som inkorporeringen har gjorts på. Hon säger att hon inte vill fastna i fel och brister och därmed riskera att människor avfärdar alltihop.

– Nu gäller det att vi gör det bästa av det. Man brukar prata om ”the conversational function of reform”. Att vi skriver och pratar om det här kan göra skillnad. Det kan leda till att man på biblioteken sätter sig ned och läser -konventionen och verkligen funderar över vad den betyder i relation till bibliotekslagen.