Utredningsförslag ledde till mer forskning – och nästan inget annat

Ur arbetet med den nationella strategin kom flera förslag om biblioteksutbildningarna. Snart tio år senare har få idéer blivit verklighet.

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet 3/2026, Numret om utbildning

När förslaget till en nationell biblioteksstrategi presenterades i utredningen Demokratins skattkammare pekades bibliotekarieutbildningarna ut som en nyckel för att stärka både professionen och demokratin. I delrapporten Profession, Utbildning, Forskning. Biblioteks- och informationsvetenskap för en stärkt bibliotekarieprofession (2017) formulerades konkreta förslag, som fler utbildningsplatser och riktad uppmärksamhet mot en mer diversifierad studentgrupp. Flera förslag berörde forskningsfinansiering och forskningsstrukturer på nationell nivå. 

Snart tio år senare har vissa förslag blivit verklighet. Lärosätena arbetar närmare varandra och sedan 2023 finns en nationell forskarskola för biblioteks- och informationsvetenskap. Men när det gäller den mest springande punkten – behovet av fler studieplatser på kandidat- och masternivå – har inte mycket hänt. Behovet är stort, det har såväl branschen som Arbetsförmedlingen och regering varit ense om under många år. Och intresse finns. Bara mellan höstterminerna 2023 och 2024 ökade antalet ansökningar till landets biblioteksprogram med 26 procent, rapporterade Magasin K. 

Men efterfrågan speglas inte i utbudet. Under samma period minskade antalet utbildningsplatser något.

I juli 2025 trädde lagen om bemannade skolbibliotek i kraft, en lagändring som ytterligare skärpte utbildningsbehovet men genomfördes utan någon sådan satsning från regeringshåll. Såväl lärosätena som Svensk biblioteksförening har efterfrågat utbildningssatsningar som motsvarar de som gjorts på andra bristyrken. En ökning med 20 procent på alla lärosäten skulle enligt Svensk biblioteksförening kosta 7 miljoner kronor första året och därefter 14 miljoner kronor per år.

Som det ser ut nu konkurrerar i stället nya utbildningar om befintliga medel vid fakulteterna. Fler blivande skolbibliotekarier på kandidatnivå? Färre platser på masterprogrammet. 

– Skulle vi satsa på en ny utbildning utan att få extra studieplatser skulle vi behöva skära ner på volymen i vårt masterprogram i ABM, säger Olle Sköld, prefekt för institutionen för ABM vid Uppsala universitet. 

– Det vore olyckligt av flera skäl. Både för de individuella sökandena som kanske redan har fått vänta i flera år på en plats, och för sektorn.

De befintliga utbildningarna påverkas och utvecklas kontinuerligt utifrån samhällets behov, och de möjligheter och krav som ny teknik medför. 

– I våra utbildningar jobbar vi alltmer med det demokratiska uppdraget. Varför finns bibliotek? Hur ser demokratiuppdraget ut? Professionen påverkas av en omvärld som ibland kan vara stökig eller ifrågasättande, och som därför ställer högre krav på social kompetens. Den tekniska utvecklingen går också väldigt snabbt, det förändrar de verksamheter vi utbildar för och vår utbildning, säger Hanna Carlsson, programansvarig för masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Även vid Umeå universitet har mötet med besökare och låntagare fått mer utrymme i kursplanen.

– En av de stora revideringarna hos oss är att vi har infört en modul om 7,5 högskolepoäng bibliotekspedagogik, berättar Jonas Lindahl, programansvarig för biblioteks- och informationsvetenskap vid Umeå universitet. 

Umeå universitet står för en nyhet bland masterprogrammen: Bibliotek för forskning och högre utbildning, med start höstterminen 2026. Den ettåriga utbildningen ersätter det tidigare generella masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap, som lades ner efter bristande intresse.

– Vi vill kunna erbjuda någon form av specialisering och vad vi vet så finns det inte riktigt något program som är inriktat mot den här bibliotekstypen, som utgör en stor del av bibliotekssektorn.

AI är något som samtliga lärosäten förhåller sig till i betydligt högre grad 2026 än vad de gjorde 2017. Uppsala universitet startade 2018 en masterutbildning i digital humaniora som har flera starka kopplingar till ABM-fältet. Den satsningen har i viss mån påverkat bibliotekarieutbildningen, berättar Olle Sköld vid Uppsala universitet.

– Vi har ingen specifik kurs inriktad på AI i vårt masterprogram i ABM, men AI-litteracitet är något vi ser som ett viktigt genomgripande tema i biblioteksutbildningen.

Ersättningen per student vid svenska universitet har minskat med omkring en tredjedel på 30 år, enligt en rapport från Sveriges universitetslärare och forskare (2024). Procentuellt har minskningarna varit större inom undervisning och medicin, men humaniora utgick generellt från en lägre nivå.

– Nationellt minskar platserna för humaniora och samhällsvetenskap överlag, och även här i Lund har vi haft en minskning vad gäller humaniora. Men vårt program har faktiskt ökat något, om än på ganska liten nivå, säger Olof Sundin, ansvarig för frågor rörande forskning och forskarutbildning vid ABM, Lunds universitet.

Hanna Carlsson vid Linnéuniversitetet återger en åtstramad verklighet.

– Humaniora kämpar med resurser nu, som medelstilldelningen ser ut. Jag hoppas vi kan fortsätta bedriva relevant utbildning, men det förutsätter att vår finansiering inte drastiskt reduceras.

Även Olle Sköld vid Uppsala universitet är inne på att hålla i det som finns och funkar.

– När man tänker på den här typen av frågor är det lätt att hamna i visioner kring spetskompetens. Vi utbildar för ett brett yrke. Det är stor skillnad på universitetsbibliotek och kommunbibliotek på en mindre ort. Jag hoppas att vi kan vidmakthålla det. 

Ett av de förslag i rapporten Profession, Utbildning, Forskning som har realiserats är en nationell forskarskola för biblioteks- och informationsvetenskap i form av ReSource – Läsningens och källkritikens omvandling i digitala kulturer. För perioden 2023–2026 ges finansiering från Vetenskapsrådet. 

Tolv doktorander arbetar i projektet, som drivs av samtliga biblioteks- och informationsvetenskapliga institutioner och avdelningar i Sverige och som flera av de intervjuade menar har knutit lärosätena närmare varandra.

– När vi fick i uppdrag att komma med den här gemensamma rapporten inom ramen för strategiarbetet tog vi tillfället i akt att se över hur vi kan samarbeta och närma oss varandra, säger Joacim Hansson, ansvarig för forskarutbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet och en av rapportförfattarna 2017. 

– Vi är ett litet forskningsämne även om vi är många huvuden. Det var tydligt att samarbete skulle vara en väg framåt. Med den utveckling vi ser vid universiteten i dag är det viktigt att ha lite volym. Enstaka strödoktorander kommer alltid att dyka upp, men det finns inte några volymer på de enskilda lärosätena. Då är forskarskolan en etablerad form för att gå samman.

Joacim Hanssons bild är att grundutbildningarna vid Linnéuniversitetet fungerar väl och har bra kontakt med sektorn. Hans fokus ligger därför på att etablera, förnya och utveckla forskarutbildningsnivån, som han menar är kritisk för att öka kompetensen i sektorn.

– Vi kan inte garantera alla som disputerar tjänster vid våra lärosäten. De kommer att stå till förfogande ute i sektorn på ett sätt som de inte har gjort tidigare. Ända sedan 1993 när det gavs klartecken till forskarutbildning i vårt ämne har ansatsen varit att stärka både det akademiska ämnet och relevansen i sektorn. Båda delar är lika viktiga för oss. 

Sett över en tioårsperiod har biblioteks- och informationsvetenskap i Joacim Hanssons ögon breddats och blivit mer uppblandat som ämne betraktat. Linné-universitetet har i likhet med Uppsala universitet digital humaniora som en disciplin vid samma fakultet som ABM. 

– Vi är inte ett solitärt ämne, vi rör oss i kunskaps- och forskningsmiljöer som gör att våra program kommer in i nya kontexter som tenderar att vara bredare och mer mångfacetterade. 

2017 fanns en strävan att stärka biblioteksvetenskapen, som sades ha svårt att hävda sig gentemot informationsvetenskapen. En motsättning som sedan dess hunnit bli förlegad, menar Joacim Hansson.

– Den dikotomin börjar bli obsolet. Den finns kvar, den poppar upp ibland, men jag kan säga att det inte är något vi lägger energi på. 

2017 efterfrågade rapportförfattarna en mer heterogen studentgrupp. Det vore ”önskvärt att rikta särskild uppmärksamhet mot frågan om språklig och kulturell mångfald bland studenterna i ämnet”, skriver de, och föreslår ett snabbspår för personer från andra länder med motsvarande utbildning i bagaget. Det har inte blivit av. Studentgruppen upplevs av de tillfrågade som fortsatt homogen, trots initiativ för att bredda rekryteringen. I Lund understryker man exempelvis att man viktar upp mångspråkig kompetens vid de intervjuer som används vid antagningen till masterprogrammet. 

– Vi har funderat mycket på hur man skulle kunna göra. Mångspråklighet kan ge större mångfald, säger Olof Sundin, Lunds universitet. 

För Linnéuniversitetets Hanna Carlsson är breddad rekrytering ett viktigt mål.

– Våra utbildningar speglar fortfarande inte den mångfald vi ser i samhället. Det är tråkigt och det är något vi behöver jobba mer med. Något som har haft betydelse vad gäller spridningen i ålder, socioekonomiska grupper och framför allt var man bor i landet bland våra studenter är att vi har startat en kandidatutbildning på distans, anpassad för att man ska kunna jobba samtidigt. Att man inte behöver flytta till en studentstad och ta en paus från sitt övriga liv öppnar upp för fler. 

Ett annat förslag i rapporten från 2017 där uppfyllelsen har varit klen gäller en samlad nationell struktur för kontinuerlig kompetensutveckling. Kungliga biblioteket har nationellt samordningsansvar, men någon central aktör som upphandlar kompetensutveckling för utbildningssektorn finns inte. 

– Det finns en lång rad satsningar på kompetensutveckling, särskilt på regional nivå. Men utöver Digiteket, som är bra, kan jag inte komma på något på nationell nivå, säger Olof Sundin.

– Bibliotekssektorn är uppdelad inom olika politikområden, vi rör oss på tvären mellan departement och myndigheter, vilket kan vara en svaghet i det här sammanhanget.