När propagandan tog över

Under kalla kriget gällde det för USA:s regering att få amerikanerna att acceptera tanken på kärnvapenkrig. Folkbiblioteken spelade villigt en nyckelroll i civilförsvarsprojektet.

Från det tidiga 50-talet präglades världspolitiken av den så kallade MAD-doktrinen, Mutually Assured Destruction. USA och Sovjet­unionen liknades vid två skorpioner i en glasburk, var och en i stånd att döda – men till priset av att själv bli dödad – och därför uppstod en terrorbalans.
Hur få befolkningen att acceptera denna självmordsbenägna utrikespolitik?
I USA blev svaret en omfattande organisering av ett nationellt civilförsvar som skulle ingjuta övertygelsen om att det gick att överleva en kärnvapenattack.
De amerikanska folkbiblioteken fick en framskjuten roll i det nationella projektet, byggt på militarism och kommunistskräck. Det konstaterar Brett Spencer, bibliotekarie på Penn State-universitet i Pennsylvania, i en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Information & Culture.

I början av 50-talet gjorde den amerikanska biblioteksföreningen American Library Assocation, ALA, officiella uttalanden om att landets bibliotek borde bidra till civilförsvaret. Vid sidan av den patriotism som självklart utgjorde grunden för detta, fanns där sannolikt också insikten om att detta var ett tillfälle att argumentera för byggandet av fler bibliotek.
Den amerikanska regeringen hade identifierat biblioteken som särskilt viktiga. I ett federalt försvarspolitiskt beslut 1950 fanns formuleringar om hur de skulle vara till nytta. På bibliotek över hela landet började utdelningen av trycksaker med information om hur medborgarna skulle agera vid ett kärnvapenanfall. Det arrangerades filmvisningar och utställningar och biblioteksbyggnader uppläts åt lokala civilförsvarsgrupper.
I New York anslöts filialen på femte avenyn till en tunnel som sträckte sig två kvarter till en bunker försedd med luftpumpar och matförråd för 1 500 personer.
I Boston upprättades listor över biblioteks­personalens särskilda färdigheter inom musik och dans, så att de skulle kunna underhålla människor som vid ett anfall mot landet sökt sig till bibliotekets fjorton korridorliknande skyddsrum.
I Louisville i Kentucky var hela stadens civilförsvarsprogram byggt kring biblioteken.
Redan på 50-talet höjdes röster om att biblioteken inte borde delta i spridandet av krigspropaganda förklädd till samhällsinformation och hjälp till självhjälp. Men det var först i mitten av 60-talet som motståndet mot Vietnamkriget fick vinden att även vända kring biblioteken.

ALA:s tidskrift upplät spaltutrymme åt en representant för civilförsvarsadministrationen som försökte mana på engagemanget genom att framhålla att tätt staplade böcker skyddar mot radioaktiv strålning samt understryka bibliotekens betydelse för att sådan viktig information får spridning.

I ett svar skrev universitetsbibliotekarien Eli M Oboler från Idaho att biblioteken borde erbjuda fredslitteratur i stället för att upplåta hyllutrymme åt civilförsvarets handböcker. Oboler konstaterade sakligt att böcker skyddar dåligt mot strålning och att landets bibliotekarier snarare borde betrakta dem som skydd mot vissa politiska strömningar.
Eli M Obolers artikel blev en vändpunkt. För allt fler stod det klart att civilförsvars­kampanjen som pågått sedan början av 50-talet var till för att samla stöd för en kärnvapenvänlig utrikespolitik. Allt fler av 60-talets bibliotekarier började komma underfund med att det bästa sättet att rädda USA från krig istället var att understödja fredstanken.
Spåren av deras roll i landets krigsförberedelser var synliga i USA:s bibliotek långt in på 90-talet, i form av gammal utrustning och information från civilförsvaret. Och än i dag påminner skyddsrum om byggnadernas tänkta funktion under kalla kriget.
I sin artikel menar Brett Spencer att det trots allt finns något för dagens bibliotek att lära sig av 50- och 60-talets utbredda engagemang för det civila försvaret. De kan förbereda sig för naturkatastrofer och andra svåra händelser, utveckla sitt fysiska och digitala bestånd, arrangera filmvisningar och utställningar. De kan upplåta sina fysiska byggnader och utbilda sin personal i civilförsvarsuppgifter.
”Aldrig tidigare har bibliotekens insatser för det civila försvaret varit mer betydelsefulla.”

Brett Spencers artikel From Atomic Shelters to Arms Control: Libraries, Civil Defense, and American Militarism during the Cold War publicerades i tidskriften Information & Culture, vol 49, nr 3, 2014. Artikeln går att läsa i sin helhet via www.jstor.org
I artikeln Att lära ett folk att uppskatta atombomber ger historikern Marie Cronqvist en översiktlig beskrivning av USA:s civilförsvar under kalla kriget. Svenska Dagbladet, 2 juli 2006.