Vad säger man? Det var inte meningen att vara så negativ? I mitt förra förord skrev jag om de nedåtgående...

Vad säger man? Det var inte meningen att vara så negativ? I mitt förra förord skrev jag om de nedåtgående siffrorna i biblioteksstatisktiken som tycks ha bitit sig fast och en negativ trend svår att bryta. Jag skrev om en passivitet som kan vara förlamande och om vår tendens att inför svåra problem hoppas att det löser sig av sig självt.

– Men vi förhåller oss ju till det här, det görs ju jättemycket, påpekade en klok biblioteksperson som menade att så där negativt upplevde inte hen det.

Och jag ger delvis hen rätt: Det finns faktiskt andra siffror i den senaste folkbiblioteksstatistiken som man kan lyfta fram och det var Maria Ehrenberg som på mars-konferensen i Umeå satte mig på spåret. Förra året höll Sveriges bibliotek i närmare 6 000 läsecirklar som slutna sammankomster, 2 600 läsecirklar var öppna. Man höll vidare i 21 443 bokprat och man arrangerade sammanlagt drygt 2 400 författarbesök. Det arrangerades över 12 000 sagostunder, över 8 600 data- och internetkurser och över 6 500 utställningar. Därutöver filmvisningar, skapande verksamheter och teaterföreställningar… Biblioteken är utan tvekan stora kulturinstitutioner där det görs väldigt mycket.

Och om vi ska fortsätta i en mer positiv anda så är detta något som kommunerna i allt större utsträckning tar fasta på. Det pågår för närvarande en byggvåg av kombinerade biblioteks- och kulturhus runt om i Sverige. Det satsas mångmiljonbelopp på så kallade märkesbyggnader som utöver att vara bibliotek ska tjäna som stadens vardagsrum med många möjligheter till eget skapande, till att ta del av kultur och av medborgarinformation. Det är en mer positiv trend som löper parallellt med den som talar om sämre siffror när det gäller besök och utlån. Om den glädjande trenden i sin tur innebär att man kraftsamlar resurserna på ett enda ställe och överlag försämrar tillgängligheten till bibliotek genom att lägga ner filialer är det mindre positivt. Innan någon räcker upp en hand vill jag för säkerhets skull inskärpa att nej, jag tycker inte att man ska ha undermåliga bibliotek med knappa öppettider. Men det finns icke desto mindre ett samband mellan tillgänglighet och besök/utlåning på (bra) bibliotek, det har inte minst SOM-undersökningarna visat.

Meröppna bibliotek – ett koncept som även det sprider sig i landet – kan vara ett sätt att möta kraven på ökad tillgänglighet. Men det kan också vara ett sätt att spara. Och frågan är för vilka man ökar tillgängligheten: superanvändarna som är glada över flexiblare tider för lån och återlämning? Eller kan det vara så lyckligt att det mer kravlösa meröppna biblioteket kan få icke-användarna att komma?

I pionjärlandet Danmark finns numera över 200 meröppna bibliotek. I Ålborg har man – som följd av krav på stora besparingar – numera 12 meröppna lokalbibliotek vilket är flest i landet. På fem av biblioteken, belägna i tätorten, har besöken ökat men utlåningen minskat. På de sju biblioteken, belägna i kommunens utkanter, har både besöken och utlåningen ökat.

Det meröppna biblioteket är inte något som omfamnas av alla – det finns en oro för vilka signaler det sänder ifråga om att anordna biblioteksverksamhet. Och det sluttande plan som besöken och utlånen befinner sig på år efter år i statistiken kan sist och slutligen komma att spetsas till i frågor kring legitimitet. Om det sker hoppas jag bara att man kommer ihåg allt det positiva. Allt det andra.

Dessa och andra framtidsfrågor kommer förhoppningsvis att diskuteras flitigt på Årsmöteskonferensen och Biblioteksdagarna i Örebro som står för dörren. Det är ett faktum som i hög grad färgar BBL nr 4.