Oro, hot, trakasserier och tankar hos var femte folkbibliotekarie om att byta jobb. DIK har för tredje gången undersökt situationen på landets bibliotek och slutsatsen är att läget snabbt förvärras. "Det behövs mer resurser till biblioteken", säger DIK:s förbundsordförande Anna Troberg.

För tredje gången har DIK undersökt förekomsten av social oro, våld och hot på landets bibliotek. Resultatet offentliggörs idag och ger en entydig bild av att situationen stadigt har försämrats sedan den förra undersökningen 2017:

• Fler vittnar om social oro på folk-, skol- och universitetsbibliotek.
• Våld och våldsamma situationer har blivit vanligare på folk- och skolbiblioteken.
• Bibliotekarier utsätts för påtryckningar kring inköp och flera som deltagit i undersökningen uppger att de ger efter för detta för att inte riskera bråk eller kritik.
• Var femte kvinnlig folkbibliotekarie har under de senaste två åren utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp.
• Nästan hälften av folkbibliotekarierna uppger att det förekommer droghandel på deras arbetsplatser.
• Var femte folk- och skolbibliotekarie har övervägt att byta jobb på grund av sin situation.
• Men samtidigt som läget har förvärrats så har andelen ensamarbetande bibliotekarier ökat med tolv procent. Samtidigt som arbetsmiljön blir allt sämre så måste många alltså arbeta själva. Det är chockerande, säger DIK:s förbundsordförande Anna Troberg.

Hon framhåller att det är arbetsgivarna som bär det yttersta ansvaret för arbetsmiljön men att de i stort sett inte har agerat, trots att även rapporterna 2015 och 2017 innehöll dramatiska siffror.

– Det är också ett politiskt ansvar: det behövs mer resurser till biblioteken, men även till samhället runtomkring. Vi ser att man lägger ner medborgarkontor, drar ner på ungdomsverksamhet och att det inte finns tillräckligt med hjälp för människor med missbruk eller andra sociala problem. Biblioteken blir bollkalle för att fånga samhällets tappade bollar, men det är inte deras uppgift.

Hur fungerar dialogen med arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting?

– Inte jättebra, om jag ska vara ärlig. Det är uppenbart att de inte har biblioteken på sin att göra-lista.

Anna Troberg förväntar sig politiska reaktioner på dagens rapport, liknade de som hördes efter de två föregående undersökningarna.

– Vi vet hur det brukar pratas om hårdare tag och att blockera människor från bibliotek, men vi ser inte det som en väg utan att man måste ta itu med grundproblemen.

För att verkligen bryta trenden krävs ökade anslag, både till biblioteken och till de lokalsamhällen där de är belägna, anser Anna Troberg och påpekar att sådana grepp brådskar.

– Om inget görs så kommer siffrorna inte att se bättre ut när vi gör om undersökningen om två år, snarare tvärtom.

Vilka möjligheter har DIK att påverka utvecklingen?

Vi kan sätta press på arbetsgivarna, plocka fram siffror, träffa ministrar. Och en facklig organisation har alltid ett strejkvapen längst ned i verktygslådan, även om det definitivt inte är det första vapnet vi använder.

Kan strejk bli aktuellt om inget händer?

– Läget är ytterst allvarligt och ingen vill axla ansvaret. Men strejk är inte aktuellt i nuläget, säger Anna Troberg.