”En breddning på synen av öppen vetenskap”

Sommaren 2022 fick Kungliga biblioteket regeringens uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap. Resultatet presenteras i dag. Biblioteksbladet har talat med Erik Stattin som har varit projektledare för arbetet.

Vad tillför riktlinjerna som inte har funnits tidigare?

– Det som är nytt är att det är en lite bredare syn på öppen vetenskap än man kanske har haft tidigare, säger Erik Stattin som är tillträdande chef för Kungliga bibliotekets enhet för forskningssamverkan och har varit projektledare för arbetet med de nationella riktlinjerna.

När det handlar om öppen vetenskap brukar betoningen ligga på tillgång till publikationer och forskningsdata. Riktlinjerna omfattar även annat som ryms i begreppet: öppna forskningsmetoder och lärresurser liksom allmänhetens delaktighet i forskningsprocessen och infrastrukturer som stöder öppen vetenskap.

– Så det är möjligen en breddning på synen av öppen vetenskap, säger Erik Stattin.

Vad ska riktlinjerna leda till?

– I någon mening samlar de ibland rätt disparata saker under ett gemensamt paraply, och bara det är en poäng. Där vilar vi mycket i en rekommendation från Unesco som också gör lite av samma försök att skapa gemensam förståelse för vad det är vi pratar om när vi pratar om öppen vetenskap. Sedan ska riktlinjerna också vara någonting som många aktörer kan samlas runt.

I slutet av året ska regeringen komma med sin forsknings- och innovationsproposition. Vad borde den innehålla för att ha värde för den fortsatta utvecklingen kring öppen vetenskap?

– Det är ju att man i någon mening hänger upp det på de här nationella riktlinjerna och att de får spela den roll vi tänker oss att de ska göra. Så att organisationer, universitet, högskolor, men också forskningsfinansiärer, utvecklar sina policyer på det här området på basis av riktlinjerna.

För många är öppen vetenskap synonym med öppen tillgång till vetenskapliga publikationer. Den övergången skulle ha varit genomförd 2021, enligt det mål som sattes upp i regeringens forskningsproposition 2020. Men än är det en bit kvar dit: 2022 var fortfarande 30 procent av alla vetenskapliga artiklar som publicerades i Sverige inte omedelbart öppet tillgängliga.

Varför går det så långsamt?

– Det är en bra fråga. Det är ett komplext system det här med forskning och hur den finansieras och vilka incitament som finns i systemet. Det är ganska tröga processer som tar tid att förändra och komplexiteten bidrar till att det ibland blir två steg framåt och tre steg bakåt.

Det är inte långsökt att tänka sig att svenska forskningspropositioner har begränsad effekt på ett internationellt system som i stor utsträckning baseras på enskilda forskares fria vilja att publicera sig där de vill och dominanta vetenskapsförlag med stort inflytande och affärsmodeller som de ogärna släpper. Erik Stattin håller delvis med, men invänder också:

– Det finns även en vilja till anpassning, det ska man komma ihåg. Så det sker en förändring, men den går som sagt långsamt. Men den kanske också sker mer grundligt om den går långsamt.

Vad är den enskilt viktigaste faktorn för en fortsatt utveckling mot öppen vetenskap?

– Jag tror inte att det finns en silver bullet, eller något svärdshugg. Det är aktivitet på många fronter som är lösningen.

Vid sidan av riktlinjerna har KB även skrivit en rapport om bakgrunden till arbetet med dem. Riktlinjer och rapport finns här.