Rätten till kultur – oavsett vad det leder till

Kan bildning och kultur vara ett sätt att förebygga brott? Eller är kultur och bildning något som alla barn och unga har rätt till oavsett vad det leder till?

– Bildning är en avgörande faktor för att hantera den våg av våld som vi har haft. Vi löser det inte med hårdare straff, vi löser det bara om vi bygger upp en samhällsgemenskap där bildningen har en avgörande roll.

Det slog nationalekonom Ingvar Nilsson fast på Bokmässans samtal om hur bildning och kultur kan användas för att förebygga brott.

Men Marlen Eskander, grundare av Läsfrämjarinstitutet, konstaterade att barn har rätt till kultur oavsett vad det leder till.

– Ibland talas det om att klottret ska minska, bilbränderna ska minska och kriminaliteten ska minska. Varför inte prata om mål som 200 kulturprogram och 10 författarbesök?

Genom att tala om kulturen för kulturens skull kommer man längre, menade Marlene Eskander.

– Vi undviker att prata om det som att vi jobbar med läsning och kultur för att stävja kriminaliteten. Vi gör det för att alla barn har rätt till det.

Retoriken spelar roll, förklarade hon. Även om kulturinsatser medför ökad trygghet är huvudanledningen att göra det just att alla har rätt till kultur och bildning.

– Det är så viktigt att benämna det som bildning och prata om värdet av kultur, konst och skapande. Det ska finnas naturligt i barnens närliggande miljö.

Ingvar Nilsson menade dock att det är mer framgångsrikt att prata pengar och resultat om man vill ha beslutsfattarnas öra.

– När man presenterar tabeller, då börjar folk lyssna. Kan man använda hårda argument för att nå mjuka mål för att få beslutsfattare med på resan? Så att de förstår att värdet av en musikstudio inte främst är att barnen ska lära sig spela ett instrument utan att det leder till att de lyckas bättre i skolan. Om man berättar för dem hur mycket varje ungdom som inte går ut skola kostar börjar de lyssna. Vi kanske måste bli bättre på att uttrycka vilken nytta bildningen medför för att anpassa oss till våra mottagare?

Men det är inte alltid lätt att övertyga beslutsfattare, inte ens med sifferargument, sa Ulf Merlander, tidigare polischef och numera vd i Gårdstensbostäder. Det kommunala fastighetsbolaget samarbetar bland annat med Läsfrämjarinstitutet.

– Vi har öppnat ett kulturrum och vi har en musikstudio som vi lånar ut. Vi försöker skapa en mötesplats. Det handlar om att skapa den kollektiva förmågan i området som gör att folk känner sig inkluderade i samhället.

Och som fastighetsägare kan man investera i en lokal, konstaterar han.

– Men ibland får man kämpa med ekonomerna, för det är inte alltid kalkylen går ihop. Jag brukar peka på att det finns en kolumn till, en kolumn för samhällsnytta. Man måste ta fajten och se att belöningen kommer senare.

Helene Öberg, ordförande i Svensk biblioteksförening, lyfte bibliotekens roll och vikten av biblioteken som plats för möten.

– Kulturen har ett egenvärde, vi har inte kultur för att förebygga brott. Men rent praktiskt tror jag att det kan påverka. Det kan påverka dem som ägnar sig åt annat än kriminella handlingar, men det kan också påverka andra människor runt omkring.

Biblioteken har både ett läsfrämjandeuppdrag och ett demokratiuppdrag. Och även om biblioteken är en plats där samtal kan föras och där alla får tycka som de vill försvåras uppdraget av att många begrepp politiseras, påpekade Helene Öberg.

– I en tid när mänskliga rättigheter och demokrati inte längre är neutrala begrepp, det är en jätteutmaning.

Samtalet modererades av Elin Lucassi, förlagschef på En bok för alla.