I 18 år har Thomas Öhnell levererat lästips och begärt in sena boklån från långtidsdömda på Hall. När nya regeringen ropar efter hårdare straff och högre murar är det inte första gången han hör det. ”Jag blir alltid lite orolig.”

Kort efter att Thomas Öhnell hade börjat jobba på fängelsebiblioteket på Hall 2004 rymde polismördaren Tony Olsson från fängelset som ligger intill Södertälje kanal.

Efter den uppmärksammade fritagningen skärptes säkerheten och den allmänna debatten svängde och kom alltmer att handla om höga murar och skärpta straff. Under åren på Hall har han sedan upplevt hur debatten har pendlat fram och tillbaka flera gånger. Nu efterlyses återigen längre straff, fler fängelser och hårdare tag, denna gång troligen i ännu högre utsträckning än tidigare.

– Jag blir alltid orolig när det pratas på det sättet, säger han.

Det är många som har hört av sig efteråt och berättat att biblioteket räddade dem under tiden i fängelset.

– En bibliotekarie behövs, annars har man ju inte biblioteksverksamhet. Det behövs för att göra urval, inköp, gallra och prata om boktips.

Hittills har debattens vågor inte påverkat biblioteket på Hall särskilt mycket i praktiken. Thomas Öhnell är på plats fyra dagar i veckan och har en budget så att han kan köpa in böcker varje vecka. Thomas Öhnell är också kontaktperson för Svensk biblioteksförenings expertnätverk för fängelsebibliotek och konstaterar att det är tufft på många andra anstalter, men inte på Hall.

Och biblioteket är populärt. Alla avdelningar har möjlighet att komma en gång i veckan och majoriteten av de som sitter av straff på Hall tar chansen. Några, som kanske annars inte hade gått till biblioteket, kommer upp efter ett träningspass i idrottshallen en trappa ner.

De kan vilja prata om böcker, om familjen på utsidan, hur dålig kriminalvården är eller om hur de hamnade här.

– Många tycker att biblioteket är skönt att ha, att böckerna skingrar tankarna. Det kan bli ganska ensamt här, berättar Thomas Öhnell.

Stolarna runt bordet mitt i biblioteket bjuder in till samtal och många har mycket att prata om när de väl får umgås. Det händer att ett tjugotal intagna åt gången är i biblioteket och en hel del är sugna på att snacka lite med bibliotekarien.

– De kan vilja prata om böcker, om familjen på utsidan, hur dålig kriminalvården är eller om hur de hamnade här.

Varje vecka görs mellan 500 och 1000 utlån av böcker och tidningar. Det finns de som lånar upp till 20 böcker i veckan och även om kriminalromaner och deckare toppar bland utlånen är det många olika genrer som går bra.

– Fantasy är också väldigt populärt. Det är ofta långa serier med många delar och tjocka böcker. De läser från början och sedan alla delar.

Ibland blir Thomas Öhnell förvånad. Det händer att han får frågor om kärleksdikter eller exempelvis böcker av Jane Austen.

– Jane Austen kanske inte är det man förväntar sig här.

Många skryter om hur mycket de läser. De kan rabbla upp olika författare de har läst.

– Det är inte så konstigt att de är intresserade av att läsa om sig själva. Och de här böckerna är populära bland män på utsidan också, så det är inte så stor skillnad.

Thomas Öhnell märker när en intagen med hög status gillar en särskild bok. Då är det många som vill låna samma bok. Men det händer också att några kommer till honom och frågar efter böcker i smyg. Exempelvis böcker om religion eller lättlästa böcker är sånt man inte skryter om i fängelset. Tvärtom är det status att läsa många böcker.

– Det är inte så att man skäms för att läsa mycket. Många skryter om hur mycket de läser. De kan rabbla upp olika författare de har läst.

Thomas Öhnell har många gånger fått bekräftelse på hur viktig han och biblioteket är för de intagna. Många hör av sig efter att de har suttit av sina straff och tackar honom.

– Det är många som har hört av sig efteråt och berättat att biblioteket räddade dem under tiden i fängelset.

Och så finns det de som studerar medan de sitter inne. Han har till och med fått tackkort från utsidan från före detta intagna som har doktorerat efter avtjänat straff.

Även om det hänt att frustrationen av att sitta inlåst har gett sig till känna och hot har förekommit, är det ovanligt att det sker i biblioteket. De allra flesta är trevliga och ser biblioteksbesöket som ett positivt avbrott i vardagen.

– Som tur är har jag aldrig behövt använda den här, säger Thomas Öhnell och lyfter på tröjan för att visa larmet som sitter i bältet.

Han är aldrig rädd, även om många av dem han pratar böcker med är dömda för mord och andra grova brott.

– Jag försöker att inte tänka på det. De är ju dömda redan, det är inte så mycket jag kan göra åt det.