Rädsla. Sjukdom. Tystnad.

Vad händer inom Ifla? Journalisten Lisa Bjurwald åkte till Haag där biblioteks­­federationens huvudkontor ligger. Hon fann en kompakt tystnadskultur och en skräckslagen organisation utan förtroende för sin ledning.

Staden Haag leder tankarna till Slobodan Milošević och andra krigsherrar som släpats framför skranket i den Internationella brottmålsdomstolen. Iflas generalsekreterare Gerald Leitner har inte begått några krigsbrott och förhandlingen där han utgör den ena parten ska äga rum i arbetsdomstolen. Men omdömena om honom är inte direkt smickrande från de tidigare och nuvarande personer med Ifla-kopplingar som valt att tala ut om Leitners styre. Bland de som omhuldat honom låter det enligt källor inifrån Ifla rakt motsatt: ”Fantastisk”, ”strålande” och, just det – ”karismatisk”.

Gerald Leitner tillträdde sin tjänst hos Ifla 2016 efter att ha rekryterats från motsvarande roll i Österrike, där han prisats för sitt arbete. Han för med sig en rikedom av erfarenheter, hette det då. Ifla lyfte fram hans roll som tidigare ordförande för paneuropeiska European Bureau of Library Information and Documentation Associations (Eblida), hans över 25 år inom biblioteksvärlden och hans erfarenhet av den globala bibliotekssfären. Gerald Leitner framstod som den perfekta kandidaten för uppdraget.
Men relativt snart gick det utför. I april i år meddelade Ifla via ett kortfattat pressmeddelande att generalsekreteraren skiljts från sitt uppdrag med omedelbar verkan: ”Den enda möjliga lösningen på den nuvarande situationen”, enligt styrelsen.
Uppsägningen var kulmen på en turbulent tid som sträckt sig över flera år. Arbets­miljön på Iflas högkvarter i Haag ska ha varit mycket problematisk. Vissa ur personalen har beskrivit den som ”giftig”. Hösten 2021 uppmanade ett 20-tal före detta anställda Ifla att agera. Utredningar tillsattes.

Förhandlingen Leitner vs. Ifla ska inledas klockan elva en torsdag i början av oktober. Haag, säte för Nederländernas regering och hundratals internationella organisationer, kunde inte vara mer annorlunda än den livliga huvudstaden Amsterdam. Stora delar av stadens centrum utgörs av anonyma skyskrapor och glasbyggnader. Liksom i Bryssel bidrar den internationella när­varon till att man hör språk som brittiska, spanska, italienska och amerikanska på gatorna. En typisk ”portföljstad” vars svårgenomträngliga fasad ska visa sig mycket passande för en granskning av den internationella biblioteksfederationen.
Jag har rest ned från Stockholm och är på plats 50 minuter innan förhandlingen ska äga rum. Det är en stormig höstdag och folk skyndar in genom domstolens tunga portar och vidare till de obligatoriska väskkontrollerna. Det är lång kö till metalldetektorerna och paraply efter paraply staplas på rullbandet. Ingen från Ifla syns till, däremot är den stora domstolsbyggnaden full av advokater, åtalade och målsägande som stressar runt mellan rättssalarna. Jag förser mig med kaffe från den lilla kafeterian. Klockan tickar.

Många frågor återstår nu när Gerald Leitner har skiljts från sitt uppdrag. En av de viktigaste: Stichting Ifla Global Libraries, SIGL, är Iflas stiftelse (baserad på samma adress och med flera tidigare Ifla-ordförande i styrelsen) grundad 2016 för att hantera miljonerna som donerats av amerikanska Bill & Melinda Gates Foundation, världens största välgörenhetsstiftelse. Anmärkningsvärt nog är Leitner fort­farande generalsekreterare för SIGL.
Hur kan han tvingas bort från den ena stolen, men sitta kvar på den andra?
Är han genom sin position inom SIGL i praktiken lika inflytelserik som tidigare?
Kommer han att tilldelas den jättesumma på 1,5 miljoner euro som hans ombud uppges kräva i skadestånd för avskedandet?
Det visar sig att Gerald Leitners uppsägning inte ska ha gått rätt till. Ifla har inte följt holländsk lag, enligt uppgifter till Biblioteksbladet. Det har försatt Ifla i en position där han kan kräva skadestånd. Enligt källor anser den uppsagde generalsekreteraren att Ifla har agerat som en dålig arbetsgivare. Styrelsens treasurer, ungefär ekonomiansvarig eller kassör, har därför rekommenderat att man erbjuder honom ekonomisk kompensation.

I oktober när detta skrivs är Gerald Leitner sjukskriven och befriad från sina arbetsuppgifter. Ifla befinner sig alltså i limbo vad gäller chefskapet.
– Hans kontrakt ger honom full lön under första årets sjukskrivning och, tror jag, 70 procent under ett eventuellt andra år, säger en insatt källa.
Frågan blir därmed om Ifla kan tillsätta en ny generalsekreterare under Leitners sjukskrivning – oaktat frågorna om hur tillsättningen kommer att ske, och vilka personer som kan komma i fråga.
Ett läckt internmejl visar att Gerald Leitner sjukskrev sig den 3 mars i år. Men mötet där styrelsen beslutade att skilja honom från hans tjänst hölls inte förrän nästa dag, den 4 mars. Försåg någon honom med information som fick honom att sjukskriva sig? Enligt holländsk lag är det nämligen betydligt svårare att säga upp en person som är sjukskriven än en som inte är det.

En annan central fråga rör Iflas internkultur och de anställdas mående. Om ledningen fortfarande är trogen den chef som ska ha satt skräck i huvudkontoret och trakasserat personalen, hur ska en förändring av arbetsklimatet vara möjlig? Är ledningen ens intresserad av en förbättring? Många menar dessutom att Gerald Leitner inte har varit ensam bland cheferna om att skapa en dålig atmosfär.
Flera tidigare och nuvarande anställda på Iflas huvudkontor på Prins Willem­-Alexanderhof 5 i centrala Haag, en adress de delar med bland annat Kungliga biblioteket och Barnboksmuseet, jämför Gerald Leitner med djur. Några liknar honom vid en tupp i den kvinno­dominerade biblioteks­världen, där han ska ha njutit av att sprätta runt i ensamt majestät. En av källorna är noggrann med att påpeka att ”hönorna” inte är korkade. Tvärtom är kvinnorna i Leitners sfär högutbildade och intelligenta, vilket säger något om hans förmåga att charma vem som helst.
En annan person beskriver Gerald Leitner som ett lejon som alltid stuckit ut i den stilmässigt mer blygsamma biblioteksvärlden, med sin imponerande gråsprängda kalufs, välskräddade kostymer och nyputsade skor av italienskt läder:
– Han doftar makt och pengar, som det heter i en kioskroman.

Målet är en utrensning av alla som har varit kritiska mot ledningen. Inklusive mig

Anonym källa, här kallad Kim

Biblioteksbladet har tidigare rapporterat om att två utredningar av arbets­klimatet ska ha genomförts av externa konsultbyråer. En person avslöjar att den ena utredningen endast gjordes tillgänglig för styrelseledamöter som fysiskt befann sig i Haag i mars 2022. Efter läsning på plats fick de lämna tillbaka dokumenten.
I utredningen ska Gerald Leitner ha friats från misstankar om trakasserier, mobbning och liknande. Enligt samma person ska utredningen i fråga dock endast ha friat honom från en enskild vissel­blåsares anklagelser, vilket är en viktig distinktion: långt fler anställda än så har höjt rösten.
Jag frågar min källa Kim, för att vara på den säkra sidan: existerar de här utredningarna?
– Jo, och det är nästan det värsta, svarar hen. Vi talade ut och samarbetade med konsulterna, vi berättade allt för dem. Sedan ignorerades det, och styrelsen hävdar att det inte finns några bevis för trakasserier och tystnadskultur. Det är helt otroligt.

Den person, som enligt samstämmiga källor står Leitner mycket nära, är styrelse­ordförande Barbara Lison – den enda i styrelsen som motsatte sig att befria honom från hans arbetsuppgifter.
Hur kan Leitner sitta kvar i stiftelsen (SIGL) som hanterar miljonerna från Bill & Melinda Gates Foundation, samtidigt som han har fått lämna tjänsten som Iflas general­sekreterare?
– Därför att man har gjort samma sak där som på huvudkontoret: rensat ut de som är kritiska, svarar Kim. När ledningen fått den öppna frågan från personalen om varför Leitner inte fått lämna SIGL:s styrelse, har de bara viftat bort frågan, eller vägrat att svara. Det är för övrigt ett vanligt förfarande inom Ifla – att helt enkelt inte svara på frågor som upplevs som negativa eller besvärliga.
Interna dokument visar att SIGL:s stadgar ändrats efter personalens kritik mot Gerald Leitner. Bland annat har Ifla frånkopplats och nu är det SIGL som står som arbetsgivare på vissa anställdas kontrakt. Ingen vi talar med kan förklara varför, utöver att konstatera att Iflas stiftelse SIGL verkar få en allt tyngre roll.

Han var också omgiven av en slags kult bland de seniora personerna. De tyckte att han var helt fantastisk

Anonym källa

Det visar sig att Gerald Leitner har haft en rekordartad löneutveckling under sin tid vid Iflas roder. Hans företrädare ska ha fått ungefär 100 000 euro i lön per år. När Leitner tillträdde 2016 fick han runt 158 000.
– Det första anställningskontraktet gällde i tre år, fortsätter vår källa. Men i april 2017, redan året efter att han började, fick han igenom en löneökning på 30 000 euro. Leitners lön steg alltså snabbt från 158 000 till 188 000 euro. Hans kontrakt förlängdes också till 2024.
Sedan skedde ytterligare ett hopp – för när Gerald Leitner lämnade sin post i våras låg hans årliga kompensationspaket plötsligt på 336 000 euro.
– Så beslut måste ha fattats mellan april 2017 och våren 2022 som ökade summan med massiva 148 000 euro. Vem tog dessa beslut, och var registrerades de?

Källan ovan är mycket engagerad i federationens förehavanden, en av ett kärngäng på ”ungefär 20 personer” som försöker ”rädda Ifla”, som hen själv uttrycker det. Andra hyser en önskan om att gå vidare. Det har varit svåra tider för Ifla, konstaterar den tidigare nyckelpersonen Antonia Arahova, som avböjer intervju. Arahova var blivande ordförande för Ifla men hoppade av styrelsen i våras på grund av familjeskäl, samtidigt som Gerald Leitners avgång meddelades.
Organisationen behöver tid att ”läka”, skriver Arahova i ett mejl:”Styrelsen har lovat att ta tydliga steg för att hantera situationen och att regelbundet och transparent rapportera om detta till medlemmarna. … Jag önskar mina tidigare kollegor allt gott i ansträngningarna med att förbättra situationen.”
Gerald Leitners charm som skaffat honom många kvinnliga fans i biblioteksvärlden tycks sticka i ögonen på många, liksom hans höga lön och flitiga resande. Enligt hans kontrakt får han resa i business class i stället för ekonomi om flygresan är längre än fyra timmar. En policy som chefer på många stora företag och stiftelser åtnjuter, exempelvis Iflas finansiär Bill & Melinda Gates Foundation.

Hans beteende var ofattbart vidrigt. När jag slutade tillbringade jag en hel vecka till sängs, deprimerad. Kvinnliga anställda var så stressade att de slutade menstruera

Tidigare i höstas lämnade Adjoa Boateng rollen som ordförande för Iflas professionella råd, vilket innebar att hon också förlorade sin plats i Iflas styrelse. Enligt egen utsago har hon blivit hotad och förtalad för att ha påtalat problem inom organisationen. ”Brist på information, utpressning, hot. Regler och rutiner vrids om för att passa”, skrev Boateng i våras i ett läckt internmejl. I mejlet vädjar hon om hjälp att rädda Ifla, bland annat genom att uppmana styrelseordförande Barbara Lison att avgå.
Adjoa Boateng är inbokad att intervjuas för den här artikeln – men i sista stund backar hon ur, till synes av oro för eventuella konsekvenser. Jag berättar om det för källan Kim. Jag har upprepade gånger fått intyga att fullständigt källskydd råder och att hens identitet inte kommer att röjas.
Flera andra har uttryckt samma skräck inför att tala ut. Vad exakt är ni rädda för? Vad kan ledningen göra er?
– Vad kan de inte göra? svarar Kim. Den som är kritisk eller ifrågasättande till något, i princip vad som helst, blir straffad och utfrusen. Flera anställda har öppet berättat för cheferna att de känt sig otrygga och rädda på arbetsplatsen. Då har de hånats och det har implicerats att de bara inbillar sig.

Ett antal anställda som uttalat sig kritiskt under utredningen av Gerald Leitners ledarskap ska ha fått sina anställningskontrakt uppsagda.
– Många har gett upp. Medlemmarna måste få veta sanningen. Den enda möjligheten nu är att de sluter upp i det antal som krävs så att vi kan få till stånd ett extrainsatt möte om Iflas framtid, säger Kim.
Den anställda som sade upp sig och berättade att det tog sex månader att komma över sina upplevelser, säger så här om Iflas framtid:
– När jag arbetade där för några år sedan var vi 22 personer. Jag tror att jag var den 20:e att sluta. Det måste skipas någon form av rättvisa nu.

I arbetsdomstolen i Haag fortsätter klockan att ticka. Jag är tacksam att jag packat ned en lunchsmörgås. Till slut dyker några representanter från Ifla upp. De skrattar överdrivet högt, som om de medverkar i en osynlig teaterföreställning. Ett udda beteende inför vad som borde vara en obekväm förhandling med en uppsagd chef.
Varken huvudpersonen Gerald Leitner eller hans ombud är dock på plats, klockan är nu närmare 13 och jag kontaktar både Iflas och domstolens presstjänster liksom byggnadens informationsdesk för att förstå vad det är som händer. Ingen lyckas få fram någon annan information än att rättsprocessen skulle ha inletts prick klockan elva. Dock, påpekar vakterna, syns den inte på någon av de uppsatta skärmarna i domstolsbyggnaden: ”Ni måste ha tagit fel på dag.”
Iflas team är borta och kommer aldrig tillbaka. Är det hela något slags bluff?
Efter fem timmar lämnar jag dom­stolen utan att ha sett skymten av Gerald Leitner. Ingen förhandling har ägt rum. Kanske är han inte ens i landet, föreslår en källa. En annan gissar att Iflas styrelse, som uppges ha nära vänskapsband till Leitner, har gjort upp med honom i godo. Jag ringer kommunikationsavdelningen igen. Inget svar.
Det är en strategi som Ifla hela tiden använt för mina kontaktförsök: Tystnad. Varvat med ett meningslöst svar från den tillförordnade generalsekreteraren Helen Mandl den 14 oktober:
”Eftersom det här är ett rättsfall, har Ifla ingen kommentar att ge i nuläget. När vi publicerar en kommentar kommer du att finna den på vår hemsida.”
Inte ens Iflas kommunikationsavdelning har kunnat ordna en intervju. Detta trots att det innebär att vi i medierna då är utlämnade till anonyma källor. Sådan slutenhet är inte bra oavsett vilken typ av makthavare eller företag det rör sig om. Men det är särskilt illa i fallet Ifla, som verkar inom ett område där just yttrandefrihet, kunskap och information är centrala värden. Arbetar man inte själva i en anda av öppenhet blir det svårt att upprätthålla sin trovärdighet. Inte minst inför medlemmarna.

När kommunikatören Julia Zvobgo-­Rozenboom, också ordförande för med­arbetarrådet på huvudkontoret, lämnade Ifla i maj 2022 gjorde hon det med ett långt och välformulerat avskedsbrev där hon beklagade att federationen tillåtits haverera etiskt och moraliskt. Hon avslöjade bland annat hur personalens larmande bemötts av ledningen med direkta hån vid ett möte i april:
”Personalen uttryckte oro över sin säkerhet med anledning av generalsekreteraren [Gerald Leitners] beteende och SIGL-ordföranden [Glòria Pérez-Salmerón] svarade genom att skratta hysteriskt och fråga oss… ’är ni rädda för att han ska döda er?’ Nej, rädslan handlar om att vara drabbad av opassande och skadligt beteende, vilket vi har upplevt.”
Den 31 oktober meddelade Ifla via ett inlägg på sin hemsida att en överenskommelse nåtts med Gerald Leitner. Formellt lämnar han Ifla vid årsskiftet. Flera personer i den nuvarande styrelsen har sett rapporten med personalens vittnesmål om Leitner. Ingen av styrelse­ledamöterna kan vara okunnig om kritiken mot hans ledarskap. Ändå väljer Iflas styrelse att formulera sig så här i inlägget:
”I motsats till rykten har Gerald Leitner aldrig funnits ansvarig för något juridiskt eller avtalsmässigt fel. Ingen utredning har funnit några tecken på bedrägeri eller trakasserier.”

Fotnot: Biblioteksbladet har sökt Gerald Leitner, Iflas ordföfande Barbara Lison och SIGL:s ordförande Glòria Pérez-Salmerón. Alla har avstått från att kommentera uppgifterna i artikeln.