När biblioteken i Malmö vill ändra reglerna för fjärrlån står grannkommunerna plötsligt med begränsade möjligheter att förse låntagarna med ovanliga böcker. Konflikten som har blossat upp i Skåne kan ha satt fingret på en ickefungerande infrastruktur för mediesamarbete i hela landet.

Sedan Malmö stadsbibliotek införde nya regler för fjärrlån under coronakrisen har biblioteken i flera mindre kommuner i regionen fått svårt att förse sina låntagare med alla böcker som önskas.

– Vi har stort behov av att låna in fjärrlån från Malmö när det gäller snäv litteratur, säger Sanna Fries, bibliotekschef i Kävlinge.

– Vi påverkas rätt mycket av att inte ha den tillgången. Det blir ojämlik tillgång på medier i olika kommuner.

Bakgrunden är att Malmö tidigare fungerade som utlåningscentral och sedan dess har fungerat som omlastningscentral, ett numera ofinansierat uppdrag som har hängt kvar i flera år. När många från personalen var sjukskrivna under coronapandemin blev det ohållbart och Malmö stadsbibliotek gjorde slag i saken i något som har legat och puttrat under ytan länge. Nya riktlinjer för vilka böcker som får fjärrlånas togs fram, Malmö slutade med omlastningsarbetet och transporterna blev stående. Enligt de nya riktlinjerna ska äldre och unika böcker lånas ut, men i regel inte böcker som är utgivna de senaste fem åren.

– Det kom ganska plötsligt, men det är ett problem som man egentligen hade kunna förutse, men man har kört på, berättar Sanna Fries i Kävlinge.

Biblioteken i Malmö anser att de nya riktlinjerna följer nationella riktlinjer för fjärrlån.

– Vi måste ha tydliga riktlinjer för hur vår personal ska hantera förfrågningar som kommer. Vi har följt de rekommendationer som KB har och intentionerna i bibliotekslagen, säger Karin Ahlstedt, enhetschef vid Malmö bibliotek.

I Kävlinge har biblioteket i första hand vänt sig till Malmö för fjärrlån. Dels för att det är nära och dels för att det har varit enkelt.

– Man går i första hand till Malmö för man vet att materialet finns där. Det är svårt att motivera att vända sig till Umeå med tanke på avståndet och av klimatskäl. Det känns inte bra, säger Sanna Fries.

Vilket ansvar har då Malmö att stötta grannkommuner med mindre bibliotek och mindre mediebudget?

– Jag tror att man behöver tänka på att Malmö är Sveriges tredje största stad och det är en motor i regionen. Med de stora musklerna finns ett ansvar också, säger Eva Thorgilsson, kultur- och bibliotekschef i Svedala.

Men visst, säger hon, småkommunerna bör också vara självkritiska. Även om inte minst kommunerna i sydvästra delen av regionen, som inte ingår i något mediesamarbete alls, är beroende av fjärrlån.

– Ibland är det lätt att skicka i väg en förfrågan, absolut. Men det blev tydligt nu när det blev totalstopp att man har ganska små muskler när man är en liten kommun som står utanför katalog- och mediesamarbeten.

Det är tydligt att en ny lösning behövs.

– Vi önskar att vi tillsammans hittar en lösning, säger Anna-Karin Rennemark, bibliotekschef i Staffanstorp.

I Staffanstorp har biblioteket varit stängt under pandemin och har därmed inte drabbats av de nya fjärrlånereglerna än. Men problemet är detsamma som på andra håll.

– Småkommunerna har begränsade mediebudgetar. Det är inte så att vi har valet att kunna köpa in i stället för att fjärrlåna, säger hon.

De pengarna finns helt enkelt inte.

Och politiska styren satsar olika mycket pengar på kultur och nya böcker till biblioteken.

Har politikerna i småkommuner kunnat åka snålskjuts på Malmö?

– Jag kan inte säga att det är så. Det är klart att man alltid önskar sig mer pengar till medieinköp, säger Anna-Karin Rennemark.

Eva Thorgilsson i Svedala tror inte heller att det är förklaringen, åtminstone inte hela.

– Vi har säkert varit snabba med att lägga fjärrlån från Malmö ibland, men jag tror att det är mer komplext än så.

Karin Ahlstedt i Malmö tycker inte heller att det handlar om att någon har åkt snålskjuts.

– Jag gillar inte den terminologin. Jag tror inte att de mindre kommunerna har tänkt så, de har jobbat på som de alltid har gjort och vi har helt enkelt inte pratat om det tidigare, säger hon.

– Det är positivt att vi lyfter den här frågan, jag välkomnar det.

Och diskussioner pågår i regionen. Veronica Berggren, biträdande bibliotekschef i Trelleborg, tror på en gemensam lösning i hela Skåne och inte bara inom de delregionala samarbeten som finns i dag.

– Om alla hade tillgängliggjort sitt bestånd i Libris tror jag att det hade varit enklare. Då hade ansvaret spridit sig och det hade inte varit samma tryck på Malmö. Och då hade kanske inte så snäva regler behövts. Hela Skåne skulle kunna låna av varandra där.

Även Sanna Fries i Kävlinge tror att en lösning med Libris vore bra.

– Det är lite problematiskt när man nästan splittrar Bibliotekssverige ännu mer med katalogsammanslagningar när man borde verka för ett Bibliotekssverige.

Problemet finns sannolikt på fler håll än i Skåne, konstaterar hon.

– Det är nog inte enda stället i Sverige där det ser ut så här. Det är en angelägen fråga och det ska inte vara en situation där några när och andra tär. Upplevelsen har varit sådan och vi har haft en liten fnurra på tråden här i Skåne. Det är en angelägen fråga som bör lyftas på nationell nivå.