Skarpt och smart eller ett övertramp?

25 maj 2023 • 4 min

"Sista veckan innan löning! Vi har fyllt på skåpet i entréhallen med utgallrade böcker", skrev Högsbo bibliotek på Instagram intill en bild av böcker av Lena Andersson som sorterats ut. En oskyldig kommentar till författarens uppmärksammade artikel om hungrande barn? Eller ett oförsvarligt agerande av ett folkbibliotek?

Inlägg på Instagram från Högsbo bibliotek.

Skoj, en blinkning, olyckligt eller till och med smaklöst? Åsikterna om Högsbo biblioteks inlägg på Instagram går i sär i Bibliotekssverige.

Anya Feltreuter, bibliotekschef i Mjölby..

Anya Feltreuter, bibliotekschef, Mjölby:
Jag ser inget problem i att ett folkbibliotek visar att man följer samhällsdebatten. Biblioteken behöver vara lite mer på tårna i aktuella frågor. Att vara på tårna och lite provokativ innebär naturligtvis att man kan missuppfattas och det verkar vara det som hänt här. Hade Högsbo gallrat Lena Anderssons böcker på grund av hennes politiska åsikter vore det naturligtvis en helt annan fråga och ett rejält övertramp. Men nu var det inte fallet (vilket förvisso hade kunnat framgå tydligare i inlägget).

 

Torbjörn Nilsson, stadsbibliotekarie i Malmö. Foto: Erik B Leo

Torbjörn Nilsson, stadsbibliotekarie, Malmö:
I Sverige, i städer och i bostadsområden, lever mer än hälften av våra barn i barnfattigdom. På sina håll är statistiken ännu mer nedslående. Detta måste belysas, diskuteras och debatteras.
Bibliotek kan och bör ta rollen av att kurera, facilitera och bjuda in till samtal om aktuella samhällsfrågor.Viktigt då att biblioteken är tydliga i att kommunicera vad biblioteket står för.

Att skoja, blinka, vara spydig, skämta tycker jag inte är bibliotekets roll när det gäller frågor som denna. Men jag tycker i andra kontexter att bibliotek och humor är ett vinnande koncept. Och bra att bibliotek är synliga i samhällsdebatten.

Olof Berge-Kleber, Borås. Foto: privat

Olof Berge-Kleber, bibliotekschef, Borås:
Det är svårt att recensera andra bibliotek då det kan finnas många orsaker till att saker sker och till exempel vilka böcker som gallras, orsaker som inte framgår i en tidningsartikel eller ett Instagram-inlägg.
Jag kan dock svara för Biblioteken i Borås, vi står för åsikts- och yttrandefrihet och en mångfald i vårt bestånd.
Jag är just nu på Biblioteksdagarna och har precis lyssnat på ett samtal med Nadine Farid Johnson, chef för Pen America Washington och Jens Zingmark från Dawit Isaak-biblioteket. Det samtalet lyfte fram bibliotekens viktiga roll för åsikts- och yttrandefrihet. Det jag kan tycka då är att det blir extra viktigt att vi som bibliotek, i stället för att censurera eller ens riskera att framstå som att vi censurerar, lyfter diskussioner och kanske tar chansen att diskutera de frågorna när olika kontroverser uppstår.

Marie Larsdotter, bibliotekschef Smedjebacken.

Marie Larsdotter, bibliotekschef, Smedjebacken:

Den här frågan kring Lenas artikel har verkligen fått oanade proportioner. Att gallra hennes böcker är att ta det för långt. För att inte säga smaklöst. Man kan ju inte rensa bort en författares böcker för att man ogillar dennes åsikter.
Daniel Forsman, stadsbibliotekarie i Stockholm.

Daniel Forsman, stadsbibliotekarie, Stockholm:
Stockholms stadsbibliotek står för åsikts- och yttrandefrihet och är neutralt i politiska, ideologiska och religiösa frågor. Bibliotekens roll är att ge verktyg för att navigera i en komplex omvärld och vi vet att hur vi presenterar program och litteratur har stor betydelse. Därför krävs det omsorg och eftertanke när man närmar sig kontroversiella ämnen eller aktuell debatt så att biblioteket inte uppfattas som partiskt. Vi vet även att frågan och förståelsen för gallring är känslig då allmänheten inte vanligtvis har kännedom om våra rutiner eller orsakerna till gallring. Med våra nuvarande riktlinjer har jag svårt att se motsvarande skyltning inom Stockholms stadsbibliotek.

Johanna Hansson, Uppsala universitetsbibliotek. foto: Magnus Hjalmarsson

Johanna Hansson, biträdande överbibliotekarie, Uppsala universitetsbibliotek, tidigare ordförande i Svensk biblioteksförening:
Det biblioteken framför allt har att värna och förvalta är legitimiteten som en allmän plats, öppen för alla som accepterar de ramar som finns (hänsyn till andra, inte hota/hata/störa, respekt för andras integritet och uppfattningar). Alla betyder också alla åsikter. Biblioteken företräder den demokratiska strukturen och det lagstadgade uppdraget att inkludera och inte diskriminera. Det gäller åt alla håll. Biblioteken ska inte värna en viss åsiktsfåra.
Jag blir ibland lite förvånad över att den professionella reflexen inte är starkare kring detta. Det blir för ofta olika måttstockar beroende på om man håller med om en sak eller inte. Då äventyrar men ett förtroende som jag menar att vi ska vara väldigt rädda om.
Utifrån det tycker jag att det som har hänt i Högsbo – oavsett intentionen – är olyckligt. Man kan tycka att det är lite skoj, men då missar man det större sammanhanget.

På torsdagsförmiddagen skriver Högsbo bibliotek en kommentar i anslutning till det ursprungliga inlägget på Instagram:
Vi är ledsna att inlägget uppfattats som att vi gallrar i Lena Anderssons böcker i censurerande syfte. Det gör vi naturligtvis inte. Gallring är en självklar del av det dagliga arbetet på biblioteket – lika mycket böcker som köps in måste tas bort för att vi helt enkelt ska få plats. Detta görs med stor eftertanke och enligt vedertagna principer.
Med vårt inlägg ville vi lyfta fram att man på biblioteket har möjlighet att låna böcker gratis och även ta del av våra utgallrade böcker utan kostnad, i en tid då det är ekonomiskt tajt för många av oss – detta med en blinkning till den pågående kulturdebatten om fattigdom.

Läs också ›› Bibliotekschefen i Högsbo: ”Vi är så, så, så ledsna”

23 kommentarer

  1. Okej, Jens vill inte debattera med mig längre eftersom jag tydligen är okunnig och ointresserad av att se saker ur andra perspektiv, men eftersom jag egentligen är i högsta grad intresserad av att se saker ur andra perspektiv: Någon annan som vill förklara för mig vilka insikter jag skulle få, som jag uppenbarligen inte har, ifall jag besökte en DSH? (Eller är de möjligen av ett esoteriskt slag som inte kan överföras med ord?)

    Notera för övrigt gärna att jag inte nödvändigtvis är emot dragqueens på biblioteket i sig, utan att detta för mig handlar om vilka signaler biblioteken skickar ut till allmänheten! Om att jag tycker det är enormt viktigt att biblioteken är välkomnande för ALLA (som sköter sig), och inte bara de vars värderingar är i linje med en för folket i dess helhet enormt icke-representativ biblioteksarbetarkår!

  2. Jens: Huruvida jag personligen närvarat vid en drag queen story hour eller inte är faktiskt totalt irrelevant. Så länge du inte vill mena att de är något helt annat än de utger sig för att vara… Är det inte män utklädda till kvinnor som läser normkritiska sagor? Och som uppenbarligen (av olika skäl) retar upp en betydande del av befolkningen? Eller vad är det du menar att jag skulle ha missat? Försöker du möjligen att i brist på sakliga argument helt enkelt förolämpa mig?

    Och beträffande att barnkulturens mainstream skulle vara genomsyrad av ”politik fast från annat håll” så gällde det kanske för femtio år sedan, men knappast idag. Det är dessutom skillnad på explicita och implicita värderingar inom kulturen.

  3. Jens, din liknelse haltar betänkligt.

    Dragshower är inte ”barnkultur” utan är ekivok vuxenunderhållning på samma sätt som burlesk eller — om man vill spetsa till det — poledancing är. Utövare av de två sistnämnda kulturformerna skulle aldrig komma på tal som sagoläsande representanter för en normativ/mainstream barnkultur i våra folkbibliotek. Att låtsas blunda för de förment ”progressiva” politiska konnotationerna av att ha dragshowartister läsa sagor för små barn är lönlöst. Alla vet att det är på det viset. Frågan är om det är folkbibliotekets roll att stå som värdar för vuxenunderhållares lajvande som sagotanter i ”normkritiskt” syfte.

    1. Thomas: Drag story hour är inte ekivok vuxenunderhållning att likna vid Burlesk, inte ens i närheten. Så är det någons liknelse som haltar här är det din. Du kan inte jämföra dragshows med målgrupp vuxna med sagostunder i drag för barn. Det är två helt olika saker. Det är som att säga att barn inte kan titta på barnfilmer av regissör Namn Namnsson eftersom Namnsson även gör dramathrillers med målgrupp vuxna. Du får anstränga dig lite mer.

      Magnus: Men du verkar ju faktiskt inte begripa vad DSH är i realiteten, det är därför jag frågar dig om du har besökt ett event någon gång. Ger man sig in i en diskussion om någonting finns det faktiskt en poäng i att göra sin hemläxa först. Nivån blir så låg annars.
      Nu sätter jag punkt här, eftersom du du inte verkar vara intresserad av att ens försöka se saker ur ett annat perspektiv än ditt eget.

      1. Om du nu tycker att vi folkbibliotekarier ska hålla på med normkritik, visa då så pass mycket intellektuell hederlighet att du erkänner att en av normerna som ”utmanas” i biblioteksrummet i och med dragqueen-besöken är vad som utgör lämplig kulturell underhållning för barn. Att ha män klädda som kvinnliga prostituerade från 1970-talets Las Vegas och som kallar sig saker som ”Åskfittan” (Thunderpussy) sitta och läsa sagor för små barn faller definitivt inom ramen för vad de flesta människor skulle kalla ekivokt och i vissa fall direkt olämpligt.

        Det värsta och mest lömska med hela den här debatten är att man kopplar ihop dragqueen-sagoläsningen med hela kampen för HBTQ-rättigheter. Genom att anlägga ett ideologiskt, intersektionellt perspektiv ger man sig själv rättigheten att kalla alla som ifrågasätter sagoläsningen ”homofoba” och ”transfoba.” Det är så man dödar en sansad diskussion.

        Oärligt är bara förnamnet.

  4. Jens: Jag har redan klart och tydligt förklarat hur hbtq-aktivism är politiskt. Så länge den är genomsyrad av ”normkritik” och identitetspolitik kan den inte gärna vara något annat. Och sätter man en viss grupp på den allra högsta piedestalen man kan hitta så är det i sig absolut ett politiskt ställningstagande. För det är ju inte direkt så att det saknas andra grupper i samhället vilka också varit historiskt missgynnade och är utsatta för vissas hat, eller hur? (Hbtq-personer utgör för övrigt inte en femtedel av befolkningen, utan snarare 3-4%.)

    1. Magnus: har du någonsin besökt drag story hour? jag tycker det känns rätt tydligt att du faktiskt inte är insatt i vad du pratar om. Det blir lite viskleken, jag hör mest ekon från diverse opinionsbildare på sociala medier och från alternativmedia.
      Och om vi nu leker med tanken att DSH är genomsyrat av politik: än sen då? Normativ/mainstream barnkultur är också politisk fast från annat håll, men det tycks du vara blind inför.

  5. Intressant att det här har blivit en så stor grej och fått många inom biblioteksvärlden att plötsligt tala om vikten av politisk neutralitet och om att biblioteken ska vara en plats för alla. För var finns försvaret av de principerna när det kommer till ”drag queen story hour” med normkritisk sagoläsning och tillsättandet av inte mindre än tre särskilda ”regnbågsbibliotekarier” i Västerås? Sådant som tveklöst fått betydligt fler människor att avfärda biblioteken som vänsteraktivistiska lekstugor än vad Högsbos tilltag har gjort. Skillnaden är väl dock att ett angrepp på Lena Andersson i den här kontexten kan tolkas som ett angrepp på högern i bred mening, vilket om inte annat riskerar stödet för biblioteksbudgeten, medan hbtq-aktivism (definitivt felaktigt!) antas endast reta upp SD-anhängarna, vilka man egentligen ändå inte vill ska smutsa ner de fina, rättänkande biblioteken med sin närvaro… (Och nej, hbtq-aktivismen handlar banne mig inte om att ”stå upp för alla människors lika värde”! Det gör man knappast genom att ställa vissa grupper på piedestal. Aktivismen är ju dessutom helt genomsyrad av utpräglade vänsterkoncept som ”normkritik” och identitetspolitik.)

    1. Magnus, förklara gärna hur sagoläsande dragartister är politik. Är all sagoläsning i utklädnader politik?
      Och att tillsätta ”regnbågsbibliotekarier” är väl ungefär lika politiskt som att tillsätta mångspråksbibliotekarier. Det handlar ju bara om att tillgodo se en av bibliotekens målgrupper, eftersom hbtq-personer uppgår till ca en femtedel av befolkningen. Och eftersom biblioteken har varit dåliga på bland annat just hbtq-frågor så är det väl fullkomligt rimligt att biblioteken anstränger sig för att bättra på det utbudet både genom litteratur och programutbud.
      Troligtvis går det ca hundratalet icke-hbtq-sagostunder för varje drag story hour. Sett i det ljuset: hur är drag story hour ett orimligt politiskt ställningstagande av biblioteken? Eller är det bara minsta möjliga ansträngning från biblioteken för att vara en plats för alla?

  6. Förvånansvärt många väljer att fultolka kritiken mot Högsbo. Man får det att låta som om kritikerna inte förstått hur gallringsprinciperna tillämpas på landets folkbibliotek och att de inte begriper att det är fullt naturligt att många exemplar av Anderssons böcker så småningom gallras ut när efterfrågan minskar.

    Det handlar inte om det. Jag är övertygad om att ytterst få av Högsbos kritiker tror att biblioteket valde att på riktigt rensa bort hennes böcker från hyllorna. Det handlar om symboliken i det förmenta ”skämtet” och den underliggande meningen att det är så här vi på våra moraliskt och politiskt oantastliga bibliotek egentligen tycker om Lena Andersson.

  7. Att de här påståendena om ”utrensning” av litteratur återupprepas här tyder väl på att man är dåliga insatta i hela frågan. Nu har ju Göteborg flytande bestånd, och i detta bestånd finns uppemot femtio exemplar av en enda titel, vilket kompletteras av e-ljudböcker och talböcker. Hävdar man med dessa premisser att det har skett en utrensning av Lena Anderssons böcker så har man nog helt enkelt gjort en höna av en fjäder.

  8. Det är minst sagt märkligt att så många inom biblioteksvärlden inte förstår hur olämpligt detta tilltag från Högsbo bibliotek är. Att till och med några bibliotekschefer ovan relativiserar det hela är pinsamt. Att som någon i kommentarerna ovan göra det till en yttrandefrihetsfråga för bibliotekarier att i sitt yrkesutövande ta ställning i politiska frågor, innebär ju att man inte har förstått bibliotekens roll överhuvudtaget. Tilltaget från Högsbo och den efterföljande interna debatten förstärker tyvärr bara bilden av biblioteken som aktivister på vänsterkanten, och ger högerpopulisterna vatten på sin kvarn. Oprofessionellt är bara förnamnet!

  9. Ja detta kan ju misstolkas . Något som Peter Wennblad något förvånad också konstaterade att Lena blivit. Oavsett så kanske man inte måste ta till brösttoner hela tiden, anmäla till höger och vänster. Tänk att det kanske var en blinkning att just hennes böcker var med på bild. Inget annat.

  10. I egenskap av besökare på Högsbo bibliotek tittar jag ofta i hyllan med utgallrade böcker som står i anslutning till entrén. De flesta verk som finns där är helt logiskt skrivna av de mest kända och sålda författarna i Sverige eftersom deras böcker köps in i överlägset flest exemplar p g a intresset för att låna dessa. Redan härom veckan, INNAN Lena Anderssons omtalade artikel publicerades, noterade jag att hennes roman ”Egenmäktigt förfarande” stod där. Inget konstigt med det. T ex finns hennes senaste alster ”Koryféerna” i sammanlagt 60 exemplar i olika format runtom på biblioteken i Göteborg – de cirkulerar bl a beroende på var de lämnas in – och går enligt Gotlibs databas f n att låna på Högsbo bibliotek som ljudbok, där även ytterligare verk av Andersson finns i hyllorna. Utöver det, vad hände? En bibliotekarie skämtade om ett dagsaktuellt ämne på Instagram. Vi kanske bör belägga den yrkesgruppen med munkavle och/eller internet-förbud för säkerhets skull – eller också står inte reaktionerna i proportion till vad som de facto inträffade.

  11. Det som skett i Högsbo är oerhört ledsamt. Men ännu mer nedslående tycker jag att kommentarerna från några av bibliotekscheferna (Mjölby o Malmö) är.
    Jag kommer mycket väl ihåg 1:a majhändelserna som THOMAS ROVINSKY beskriver här ovan eftersom jag är kund på det aktuella biblioteket. En händelse som i allvar inte på långa vägar kan jämföras med Högsbo-händelsen. Men gissa om det blev liv i luckan. Och inte ett knyst till relativisering.
    Min syn på bibliotekens självpåtagna roll (se Mjölby/Malmö-kommentaren ovan) ger jag inte mycket för.

  12. Förljugen ynkedom att försöka krypa ur att utgallringen och skämtet handlar om Lena Anderssons ledare om ev vanvård av barn och tipset om att gröt är billigt (som jag äter varje dag till frukost sedan 20 år).
    Sedan menar jag att nu får vi tills vidare acceptera att det förhåller sig så att barn kommer hungriga till skolan och då måste de få att äta.
    Skolan har en nyckelroll för att integrera så många som möjligt. Detta kräver mycket stora resurser från staten så att skolorna i utsatta områden kan förvandlas till attraktiva toppskolor – avgörande för hur vårt samhälle ska se ut om 10-20 år.

  13. Det här är så fruktansvärt olämpligt och ogenomtänkt i en tid då information är så känsligt och komplext. Istället för att ta chansen att belysa och kliva fram som sansad och neutral informationskälla i en aktuell fråga väljer man i Högsbo att publicera ett Instagram-inlägg som verkligen cementerar nidbilden av bibliotekarien som en vänsterpolitisk aktivist. Jag kan bara hålla med Johanna Hansson om att det är oerhört märkligt att den professionella reflexen inte är starkare när det kommer till saklighet och neutralitet. Det är inte ofta jag skäms över min yrkeskår, men i det här fallet gör jag verkligen det.

  14. Det är skönt att se att åtminstone vissa bibliotekarier vågar kritisera Högsbobibliotekets ”skämt”. Jag minns härom året när en bibliotekarie i ett av landets bibliotek i samband med 1 maj hade gjort en skyltning bestående av böcker som belyste de ohyggliga brott som begåtts i socialismens namn genom historien. Visserligen var även det beskrivet som ett ”skämt” och hade plockats ned innan biblioteket öppnade, men inte en jeppe i vårt skrå red ut med dragen lans för att försvara honom eller på något sätt relativisera tilltaget, vilket tyvärr skett i alltför hög grad i samband med Högsbohistorien. Det faktum att det ältas så mycket hos oss visar att aktivism åt ena hållet alltjämt ses som antingen oproblematiskt eller något som måste rättfärdigas, om än indirekt. Jag har själv haft utbyte under de senaste dagarna med kollegor på nätet som uttrycker totalt oförstånd inför kritiken mot Högsbo, vilket är skrämmande på riktigt.

    När man står med fötterna fast förankrade i den värdegrundscertifierade mylla som utgör en åsiktskorridors mitt är det lätt att tappa det demokratiska perspektivet.

  15. Otroligt osmakligt att rensa bort böcker med en ”blinkning” till pågående debatt.
    All skattefinansierat måste rensas från antidemokratiska krafter som vill straffa det fria ordet och yttrandefriheten.
    Ett av oss skattebetalare betalat bibliotek kanske ska driva biblioteket i privat regi istället och klara sig på medlemsavgifter?
    Bibliotekarien får väl sin lön från alla möjliga skattebetalare?
    Vill man att andra bibliotek ska kunna rensa bort böcker vars författares åsikter man inte håller med om?
    Naiva aktivister som inte tycks ha en susning om vilka krafter man rättfärdigar.

    1. Det stora problemet är att allmänheten inte förstått hur gallring fungerar. Antingen har du inte heller förstått, eller så vill du inte förstå. Det finns massor med exemplar av Lena Anderssons böcker, som på grund av sin popularitet köps in i stora volymer, för att sedan förhållandevis snabbt gallras då kön minskar. Det är inget konstigt och görs hela tiden. Den som vill kan alltså utan problem gå in på Högsbo bibliotek och låna Lena Anderssons böcker.

    2. Starkt, rakt och otvetydigt inlägg i en debatt där okunskap om hur det verkligen är att inte ha och en beklämmande överlägsenhet i kalkylframtagandet och hävdandet av hur De Andra helt missat att tänka, förstå och agera.
      Att komma på och därtill ha ryggrad nog att leverera sitt inlägg som skar djup in i Lena Andersson och tydligen många andra när kritiken vändes mot henne och dem, var så oerhört starkt och bör hyllas med stående ovationer.

      Mvh Eva

  16. Den offentliga debatten måste vara fri. Ingen skall behöva riskera repressalier för sina framförda åsikter. Jag hoppas och tror att bibliotekarier i gemen ställer sig bakom dessa villkor.
    I det här fallet verkar en aktivistisk böjelse ha påverkat förmågan att uppfatta det egna samhällsansvaret.

  17. Ett övertramp men ett väldigt roligt sådant! Vill tillägga att jag ÄLSKAR Lenas roman Egenmäktigt förfarande, däremot blir jag minst sagt provocerad av hennes debattartikel. Det är också viktigt att ha en diskussion om hur vi på biblioteken i Sverige ska förhålla oss till ”neutralitet och opartiskhet” – hur ska vi relaterat till det göra om (när?) vi får order om att rapportera papperslösa som besöker biblioteket?

Senaste nytt

Reportage

Experten: Naiv bild av rysk propaganda i EU

Att Sverige värderar yttrandefriheten är något Ryssland utnyttjar och det finns en naivitet i Sverige och EU när det handlar om den ryska propagandan, säger Maryna Vorotyntseva, senior expert på Nato Stratcom. I dag talar hon på källkritikens dag.

13 mar 2024 • 3 min

MIK

Desinformation bör bemötas på biblioteken

Kampanjen om hur socialtjänsten kidnappar muslimska barn pågår fortfarande. Biblioteken är en bra plats att förebygga spridningen av falsk information, säger Linda Corsvall på Socialstyrelsen. ”Vi behöver klara av att ta samtalen.”

12 mar 2024 • 3 min

Nyheter

Firar 25 år med jubileumsbok

Google, Malmö högskola och därmed även det som numera heter Malmö universitetsbibliotek, alla föddes de 1998. Boken om det jubilerande biblioteket fungerar som ett kollektivt minne för medarbetarna.

6 mar 2024 • 3 min