Det kom ett pressmeddelande från Upplands Väsby kommun. Med pukor och trumpeter tillkännagav man en ”omfattande” skolsatsning under rubriken ”Ett...

Det kom ett pressmeddelande från Upplands Väsby kommun. Med pukor och trumpeter tillkännagav man en ”omfattande” skolsatsning under rubriken ”Ett krafttag för Väsbys skolor”. Målet: att lyfta de sjunkande skolresultaten i kommunen och att alla elever som går ut nian ska vara behöriga till gymnasiet. ”Ett krafttag för Väsbys skolor ” ska omfatta både kommunala grundskolor och friskolor under tre år.

Men satsningen – resultatet av ett blocköverskridande arbete i den Alliansstyrda kommunen – visade sig vara ett projekt som än så länge är en ambition. Och skolbiblioteken finns inte med på kartan vare sig i det annars mångordiga pressmeddelandet, i satsningen och kanske inte ens i ambitionen. I alla fall inte än. Säg hej till den kommunala vardagen där de ”ekonomiska incitamenten är mycket kraftfullare än mesiga skrivningar i skollagen”, enligt skolstrategen i Upplands Väsby kommun.

I pressmeddelandet från Upplands Väsby kommun står det bl a: ”För att vända utvecklingen och nå målet om att alla som går ut nian ska kunna gå vidare till gymnasiet måste arbetet bedrivas i nära samverkan mellan politiker, skolledningar, lärare, föräldrar och elever.”

Innan jag hamnar hos skolstrategen – en mycket bra person – ringer jag runt lite för att fråga om skolbiblioteken omfattas av satsningen och överhuvudtaget för att orientera mig. Folkbiblioteket måste ju veta något om denna satsning. Men där är det kalla handen. Bibliotekschef Henrik Bylund ger klart besked: Vi är inte inblandade i detta, vi har överhuvudtaget väldigt lite med skolbiblioteken att göra och det är inte något val från vår sida. Skolbiblioteken är rektorernas ansvar. Vi har försökt men nu ligger bollen hos dem.

Bakom de bestämda svaren anas en viss frustration. Bilden som tornar upp ligger ganska långt ifrån den som kommunens biblioteksplan talar om:

”Folkbiblioteket och skolbiblioteken har som gemensamt ansvar att främja barns läslust och informationsinhämtning och ska samverka för att uppnå synergieffekter och fortbildning. För folkbibliotekets samarbete med skolorna har skolornas driftsform ingen betydelse.”

– jättebra fråga, säger Per Kornhall, skolstrateg i kommunen på min fråga om skolbiblioteken omfattas av satsningen. Sedan reder han ut begreppen och visar hur verkligheten bakom alla vackra ord ser ut.

Det man egentligen har fattat beslut om är att lyfta skolfrågorna upp till ett separat projekt under skolstyrelsen där man ska vända och vrida på hur man ska få ordning på situationen. Det finns inga beslut om vilken riktning det ska ta eller om det ens finns pengar eller vad det är man ska göra. Satsningen består i att man riggar ett kommunövergripande projekt som ska ta reda på vad man ska göra.

Därför kan inte min fråga om skolbibliotekens roll i satsningen besvaras.

Jag ringer Lars Valtersson, gruppledare för miljöpartiet i Upplands Väsby och ledamot i kommunstyrelsen. Hans namn finns med på pressmeddelandet över dem man kan kontakta för mer information kring skolsatsningen. På riksplanet har ju Miljöpartiet annars också gått ut hårt med både skolsatsningar och alla elevers rätt till bemannade skolbibliotek.

– Satsningen? Nja, snarare ett projekt. Det finns ju inga pengar och det vet vi ju inte om själva projektet kommer att innebära än så länge, säger Lars Valtersson och låter närmast irriterad.

Jag citerar ur pressmeddelandet: ”Upplands Väsby kommun sjösätter nu en omfattande satsning på att lyfta kvaliteten…” etc etc

– Står det så? Jamen nån slags satsning är det – kommunens tjänstemän blir ju involverade på alla plan… på så vis är det ju en satsning.

Jag frågar om satsningen eller snarare projektet kommer att omfatta skolbiblioteken. Det vet Lars Valtersson ingenting om, säger han, men alla frågor som handlar om att göra skolan i Upplands Väsby bättre, ska upp på bordet och i det sammanhanget kan det hända att även skolbiblioteken kan komma upp.

Ingen uttalad ambition alltså?

– Nej, eftersom det här är ett väldigt öppet projekt där det handlar om att samla krafterna och hålla öppet för alla inspel och idéer. I vilken mån skolbiblioteken är aktuella, ja då får man väl i så fall titta på hur det ser ut och om det just skulle vara en prioriterad åtgärd…

Och då infinner sig följande fråga: Hur ser det då ut ? Med skolbiblioteken i Upplands Väsby? Och här blir det lika vagt i konturerna som hela den s k omfattande satsningen på skolan verkar vara, ty Lars Valtersson vet inte.

– Jag kan inte exakt säga hur det ser ut… Det finns ju skolbibliotek på nåt sätt i alla fall, sen kan man ju ha lite olika ambitionsnivå och så där. Jag tvivlar ju på att det finns så många bibliotekarier på biblioteken, möjligen på de största skolorna men jag vet faktiskt inte.

Vi återvänder till vår skolstrateg som Gud ske lov har lite bättre koll på läget och dessutom vet att berätta att situationen för skolbiblioteken är betydligt sämre än den var för tio år sedan då det fanns både lokaler och personal.

De kommunala skolornas bekymmer i Upplands Väsby, liksom på andra skolor runt om i landet, är budgeten. Den är rättesnöret och man får rätta mun efter matsäck. Men Upplands Väsby har därtill ett lokalhyressystem som gör att skolor premieras ju mindre ytor man har i förhållande till elevantal (ergo: ju mindre skolorna är, desto högre ersättning).

– Det där kan ju bli kontraproduktivt för biblioteksverksamhet, ett incitament i systemet som motverkar bibliotek rent fysiskt, säger Per Kornhall.

– Det klart att alla skolor ska jobba med skolbibliotek och vi har några skolor som gör det allt vad de kan. Men utvecklingen i våra skolor, sett över längre tid, är negativ om man tittar på hur skolbiblioteken fungerar. Och det är ingenting som vi tycker är kul och som vi försöker stå emot. Men det är som det är.

Så åter till frågan: Hur många skolbibliotek finns det i Upplands Väsby?

– Ja, men då hamnar vi där igen: Hur definierar man ett skolbibliotek? Jag menar att ett skolbibliotek är ett större rum med böcker och där det finns utbildade bibliotekarier tillgängliga. Vi har sju kommunala grundskolor och en enda bibliotekarie kvar, i övrigt är det lärare som har biblioteksansvar i sin tjänst som bemannar. Bland högstadieskolorna har vi en skola som har ett mer fullvärdigt bibliotek med bibliotekarie.

En jättetråkig utveckling, tycker Per Kornhall, inte minst med tanke på skollagens ambition att skärpa skolbibliotekens roll.

– Men då måste man inse att de ekonomiska incitamenten är mycket kraftfullare än mesiga skollagsskrivningar.

Han väljer ändå att försöka se positivt på det hela – det övergripande skolprojekt som nu riggas kan ju leda till förbättringar på skolbiblioteksområdet.

– Om vi får möjlighet att lyfta just systemfrågor, de strategiska frågorna och finansieringssystemens utseende – det kan leda till förändring. Det står i riktlinjerna att man ska titta på resursfördelningssystemen, lokalhyressystemen etc. Det finns hopp, säger Per Kornhall.

Det är roligt att han tänker så.