Boksamtalen liknar en skattjakt när skolbibliotekarien Tobias Gard undervisar sina lågstadieelever. Och när han skapar utmaningar och ­belöningar åt sina elever får han intresse och engagemang tillbaka.

– Vad hette kungen, kan det vara kungens namn som är svaret på gåtan? säger ett av barnen i årskurs två på Frälsegårdsskolan i Trollhättan.

Skolbibliotekarien Tobias Gard står längst fram i klassrummet.

– Inte riktigt, försök igen, säger han och ett gäng händer räcks upp i luften.

Eleverna är mitt inne i läsundervisningen och spelar ett spel. Det här är nämligen ingen vanlig läsundervisning. Skolbibliotekarie Tobias Gard jobbar med spelifiering. Det innebär att han gör spel av böckerna han läser.

Lektionerna inleds alltid med att Tobias Gard går igenom svåra ord och meningar i texten. Barnen diskuterar exempelvis vad mule och tömmar är för något, och resonerar kring uttrycken att hålla sig på avstånd och att förlora förståndet.

– Majoriteten av eleverna jag jobbar med har inte svenska som modersmål, därför använder jag mig av en ordlista i början av lektionen och försöker även välja böcker med många bilder i så att det blir lättare att hänga med, säger Tobias Gard.

När ordförståelsen är klar har han högläsning. På en smartboard, ett slags interaktiv skärm som hänger längst fram i klassrummet, projiceras texten ur boken.

Just i dag är det Tam tiggarpojken av Jo Salmson som Tobias Gard läst ur och barnen har suttit knäpptysta. En del på stolar, andra har klättrat upp på bänkarna – men det får man göra när det läsundervisning.

Då och då har Tobias Gard stannat upp i läsningen och ställt frågor till barnen för att se om de hänger med i texten.

En dryg kvart in i högläsningen börjar spelmomentet. På skärmen har en bild av en port kommit upp, och barnen ska försöka öppna porten så att bokens huvudperson kan ta sig in i en stad.[fakta id=”17450″]

– Vad behöver Tam göra för att öppna porten? Vår uppgift är att ta reda på det hemliga lösenordet, och för att göra det måste vi svara på frågor och diskutera boken, säger Tobias Gard.

Efter det har ett antal frågor visats på skärmen. Den första är: ”Vilka problem har Tam i boken?” När eleverna diskuterat frågan tillsammans har en av dem fått komma fram och klicka på skärmen, och då har en bokstav uppenbarat sig.

När alla frågor diskuterats syns alla bokstäver – men de ligger huller om buller. Och det är alltså det som är gåtan, alla måste hjälpas åt för att lägga bokstäverna i rätt ordning så att de bildar ett ord.

Spänningen intensifieras i rummet och mummel hörs. Tobias Gard pekar på en elev som räcker upp handen så högt att den skakar.

– Drake, säger hon.

Det är rätt svar. Tobias ber henne komma fram och klicka på skärmen, och nu – äntligen – öppnar sig porten.

Barnen klappar i händerna. Spelet är klart.

– Bra jobbat, nu har vi öppnat porten och kan gå in i staden. Nästa gång läser vi fortsättningen, säger Tobias Gard.

Det hörs protestrop.

– Vad kort det blev i dag, vi vill höra mer.

Dagens spel var ett av många som Tobias Gard använder sig av i läsundervisningen. Han har jobbat som skolbibliotekarie i Trollhättan sedan 2006.

– När jag började här fick jag utforma tjänsten själv. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra förutom att jag ville vara ute mycket i klasserna och få eleverna att gilla läsning och böcker, berättar Tobias Gard.[fakta id=”17512″]

I början blev det mest bokprat och tips om nya böcker. Men han upplevde ofta att eleverna inte läste böckerna han tipsat om. För att få upp läsningen la Tobias till högläsning och boksamtal i undervisningen, och då började eleverna komma till biblioteket för att låna böcker i samma serie eller av samma författare.

Men Tobias ville mer. Snart satt han på sitt arbetsrum och klippte ut små figurer ur A4-ark. Av figurerna gjorde han små spel och använde i läsundervisningen, det blev en tidig form av spelifiering.

Några år senare kom ny teknik till skolorna. Smartboards installerades i varje klassrum och Tobias började göra spel på datorn istället.

– Jag har ingen spelbakgrund alls och kan inget om dataspel. Men jag har alltid velat utgå från vad eleverna tycker är roligt. Det ska vara kul att lära sig saker och då måste jag möta eleverna där de är och titta på deras intressen, och spel och interaktivitet är något de gillar. Det är eleverna som är min inspiration.

Sedan dess har det rullat på. Numera har Tobias Gard 20–25 spelifierade lässtunder varje vecka ute i klassrummen.

Den största fördelen med spelifiering är att eleverna blivit mer engagerade, menar han.

– Att läsa högt slår nästan aldrig fel, men när det kommer till diskussionen efteråt får du kämpa mer, och då är spelifiering ett bra verktyg. Jag får i stort sett med mig alla elever med det här upplägget, säger Tobias Gard som tycker att spelifieringen fungerar bra upp till årskurs sex. När han har läsundervisning för de äldre eleverna blir det mest högläsning och boksamtal.

Han påpekar att det är viktigt att lektionerna upplevs kravlösa.

– Jag minns själv när jag var liten att det var väldigt mysigt med högläsning, men sen hade vi inget boksamtal utan fick fylla i frågor på ett papper. I mina lektioner vill jag att eleverna ska använda sig av sin fantasi, uttrycka sina åsikter och diskutera. Det finns inget rätt och fel, utan de får bara tänka fritt.

Tobias Gards metoder har blivit uppmärksammade och han har haft flera föreläsningar om spelifiering. Vanligaste frågan från branschkollegor är hur tidskrävande upplägget är.

– Från början tog det en hel del tid, men nu går det ju på rutin och jag kan återanvända mycket material som jag gjort tidigare. Men bland det roligaste som finns är att läsa de nyaste böckerna, så jag gör några nya lektioner varje månad. Det tar ungefär 1–2 timmar per bok att göra en ny lektion.

Det har aldrig varit några problem för Tobias att bli integrerad i skolundervisningen. Både ledning och lärare har varit positiva till att han är ute mycket i klassrummen.

Baksidan är att han inte har så mycket tid att följa med barnen och låna böcker på biblioteket.

– Man får väga för- och nackdelar med det här upplägget. Men jag är tacksam för att vi är ett integrerat folk- och skolbibliotek, det finns personal här som kan hjälpa eleverna att hitta böcker.

Han tipsar andra skolbibliotekarier att testa sig fram när det gäller spelifiering.

– Att använda sig av enkla klippdockor gör eleverna minst lika engagerade som att göra dataspel. Det är viktigast att hitta ett arbetssätt som du själv tycker är roligt. Prova! Skulle du misslyckas är det inte hela världen, då är det bara att testa något annat.

Video med exempel på Tobias Gards spel: