Skolbibliotekarien som gör skillnad i Hammarkullen

1 nov 2022 • 7 min

I skoldebatten nämns hela tiden Hammarkullsskolan i Göteborg som exempel på att det faktiskt går att höja studieresultaten. En nyckel till framgången har varit att anställa en utbildad skolbibliotekarie. ”Min tjänst är ganska unik”, säger Jonna Bruce som fick jobbet.

Yusuf är nio år och går i trean. När skolbiblioteket är öppet går han hellre dit än ut på skolgården på lunchrasten.

– Mina ögon tål inte solen, förklarar han och sätter kurs mot hyllan där favoritboken Handbok för superhjältar står.

– Vill du att jag ska läsa eller vill du läsa själv, frågar skolbibliotekarien Jonna Bruce och får svaret ”läsa själv!”.

Snart lägger Yusuf ifrån sig boken och vill spela Råttfällan med Jonna i stället. När han går för att äta lunch övergår hon till att hjälpa fem tjejer i tvåan att vika pappersloppor. Att vika noggrant, sedan färglägga och till sist skriva inne i loppan kräver färdigheter som inte är självklara för eleverna på Hammarkullsskolan.

– Många av eleverna här kunde ingen svenska när de började förskoleklass. De kommer från hem helt utan böcker, de kanske aldrig har hållit i en penna eller en sax innan de börjar skolan, säger Jonna.

Att eleverna i Hammarkullsskolan i miljonprogramsområdet Hammarkullen i nordöstra Göteborg får träffa just Jonna Bruce i biblioteket är något av en solskenshistoria.

I den ingår en biträdande rektor, Linnea Lindquist, som anser att språket är viktigare än alla andra ämnen för de här lågstadieeleverna och att ett välfungerande skolbibliotek är en självklar förutsättning för ett bra språk.

När tjänsten som skolbibliotekarie i Hammarkullen utlystes förra våren var det många som sökte, men bara Jonna hade den inställning som Linnea Lindquist efterfrågade: Att vilja något mycket mer med sitt jobb än att låna ut böcker till elever.

Jonna är nu inne på sin tredje termin och säger:

Det här är Jonna Bruce

  • Ålder: 38 år.
  • Gör: Skolbibliotekarie på Hammarkullsskolan i Göteborg – en lågstadieskola med cirka 220 elever.
  • Bor: I Mölndal.
  • Familj: Fyra barn i åldrarna 16, 14, 4 och 2. Särbo.
  • Ubildning: Fil kand i litteraturvetenskap. Master i biblioteks- och informationsvetenskap.
  • Övrigt: Är aktiv på Twitter som @lillajonna och har nära tiotusen följare.
  • Läser just nu: Malma station av Alex Schulman.

– Min tjänst är ganska unik. Det finns inte många skolor som satsar på en heltidsanställd skolbibliotekarie – särskilt inte förhållandevis små lågstadieskolor som den här. Här får jag inte bara ekonomiska förutsättningar utan också stor kreativ frihet. Jag äger alla frågor som rör biblioteket; inköp, urval, planering, teknisk utrustning …

Unikt är också att biblioteket är ett ämne bland andra i Hammarkullsskolan. Jonna har ungefär tjugo schemalagda lektionstimmar i veckan, som hon själv planerar och genomför. Då kan det handla om allt från att göra filmade bokpresentationer till att bekanta sig med poesi eller lära sig hitta i en faktabok.

Tre dagar i veckan är skolbiblioteket öppet för alla slags aktiviteter en timme kring lunch och tre morgnar är det öppet för alla att låna böcker. På många skolor är det inte tillåtet att ta med sig låneböcker hem, men så resonerar inte Jonna.

– Om det försvinner en bok, eller om den går sönder, så får det väl vara så. Huvudsaken är att alla elever får tillgång till litteratur. På den här skolan behöver vi aldrig påminna eleverna om att låna böcker – de VILL låna.

– Men bokutlåning är nästan den minsta av mina arbetsuppgifter. När jag inte hinner hjälper eleverna mig. De älskar att blippa böckerna, säger Jonna och konstaterar att även om hennes arbete delvis kan likna en lärartjänst så är det mycket friare:

– Jag slipper bedöma. Jag får jobba med upplevelsen av litteratur, inte med mekanisk inlärning.

När Jonna började sin tjänst förra höstterminen såg biblioteket annorlunda ut. Då fanns det 6000 böcker i hyllorna, i dag är det luftigare och många tjocka kapitelböcker har ersatts av tunnare böcker med fler bilder och enklare språk. I en hylla står Pippi Långstrump på arabiska, Lasse-Maja på vietnamesiska, Alfons Åberg på somaliska …

– Eleverna tycker det är kul att hitta en bok på sitt eget modersmål, men dels är de översatta böckerna väldigt dyra, dels är det omöjligt för mig att säkerställa kvaliteten på böcker på originalspråk som jag inte behärskar. Men kanske skulle jag kunna ta föräldrarna till hjälp, funderar hon.

Även om målet är mångfald, konstaterar Jonna att det mesta som står i hyllorna är ”väldigt vitt”.

– Det handlar om Kalle och Lisa som har två föräldrar som jobbar. Våra elever har svårt att relatera till det.

Mer populära titlar är böckerna om Maryam av Minoo Shams och Astera och basketskorna av Kaly Halkawt.

Förra terminen skrev en klass ett brev till Minoo Shams och berättade att de gillar hennes böcker. De fick genast svar och Minoo berättade att hon är uppvuxen här i Hammarkullen. Sådant betyder jättemycket för eleverna, berättar Jonna som själv gillar boken om Astera ännu mer:

– Astera svär och blir förbannad på läraren som inte kan uttala hennes namn rätt och som säger att hennes land Kurdistan inte finns. Jag uppskattar en berättelse där huvudpersonen inte är stereotypen av duktig flicka.

Själv har Jonna alltid varit både duktig och arg. Uppvuxen med en ensamstående mamma som gick bort när Jonna bara var elva och därefter placerad i en rad fosterhem där det fanns olika typer av problematik.

Jonna Bruce, bibliotekarie på Hammarkullskolan i Göteborg. Foto: AnnaCarin Isaksson.

För mig var skolan den trygga platsen i livet. Jag hade lätt för mig, var en bokslukare som började läsa vuxenböcker tidigt. Jag brukar tänka på det när jag hör från lärarna att en bok är för svår för eleverna för att språket är för tungt och de inte kan relatera till handlingen. Jag tror inte jag hade kommit dit jag är i dag om jag alltid bara läst lätta böcker som jag genast förstod.

Jonnas mamma var bibliotekarie på universitetsbiblioteket i Göteborg, där Jonna tillbringade många timmar som barn. Men att hon själv en dag skulle bli bibliotekarie satt långt inne:

– Jag fick barn två år efter studenten och när jag var 23 var jag tvåbarnsmamma. Efter några år inom olika serviceyrken började jag som säljare och utbildade mig sedan inom försäljning och marknadsföring.

Jonna har aldrig haft fokus på att göra karriär, men plötsligt satt hon ändå i en koordinerande roll i ”en bransch som bränner ut duktiga flickor”.

– Jag trivdes jättebra, men sedan gick jag in i väggen. Livet kom ikapp mig och jag gick sjukskriven i ett år.

Under det året funderade Jonna på vad hon egentligen ville göra och kom fram till att det kanske var att läsa litteratur.

– Det låter som en klyscha, men på grundkursen i litteraturvetenskap var det som att jag hittade hem. Jag, som vuxit upp i ett superpriviligierat område, träffade människor som kunde utmana mig politiskt.

Det är ju ett flummigt begrepp, men i min tolkning handlar det i slutändan om demokrati. Det kan vara allt från vänskapsrelationer, familjekonstellationer, hbtqi-frågor och inkludering. Och allt det hittar vi i litteraturen

Men vad gör man som färdig litteraturvetare? Forskar eller blir arbetslös, var de alternativ Jonna såg innan hennes dåvarande man gjorde henne uppmärksam på att de enda jobb i Platsbanken som tycktes intressera henne var bibliotekarietjänster.

– Inte kunde jag väl bli samma sak som min mamma? Men OK då, jag sökte masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap på högskolan i Borås, med inriktning digitala biblioteks- och informationstjänster.

Utbildningen var på distans och medan hon pluggade födde Jonna barn, läste 15 högskolepoäng pedagogik på halvfart och jobbade extra på Skolbibliotekscentralen i Göteborg.

Hennes masteruppsats med titeln Vem ska jobba på skolbiblioteket?: En politisk diskursanalys av Skolbibliotek för bildning och utbildning väckte uppmärksamhet och ledde till att hon idag regelbundet håller föreläsningar för nya studenter på biblioteksprogrammet på högskolan i Borås och för blivande svensklärare på lärarhögskolan i Göteborg.

De blivande bibliotekarier hon träffar har sällan siktet inställt på skolbibliotek.

Om universitetsbiblioteken har högst status så har skolbiblioteken lägst. Det finns en bild av att vi mest går runt och myser och ställer upp böcker i hyllorna. Vi har en lång högskoleutbildning och vår roll är så komplex, men det saknas en förståelse för vad vi gör och vad vi kan göra, säger Jonna.

I sin masteruppsats tar Jonna upp att det inte sällan uppstår en konkurrenssituation mellan lärare och skolbibliotekarier. Lärarna tycker inte att någon annan ska komma och säga vad eleverna ska läsa. Och varför ska eleverna tillbringa en massa tid i skolbiblioteket när det finns en sådan oändlig mängd kunskapskrav som ska bockas av i bedömningsmatriserna?

På Hammarkullsskolan finns inte den konflikten, ingen lärare klagar på att ”det tar tid från svenskan att gå till biblioteket”. Kanske för att bland det första Jonna gjorde var att samla kollegiet till en workshop för att berätta vad hon kunde och ville göra som skolbibliotekarie.

Där hade jag nytta av att ha läst lite pedagogik. Det är lättare att komma in i ett lärarkollegium om du kan prata lärarnas språk och har koll på vissa tunga namn och pedagogiska inriktningar.

I dag när jag träffar lärare från skolor där det inte finns skolbibliotek säger de ”wow, ska du göra allt det? Vilken lyx för lärarna!”

På den här skolan behöver vi aldrig påminna eleverna om att låna böcker – de VILL låna

Till skillnad från många svenska barn kommer eleverna i Hammarkullsskolan från länder där böcker fortfarande har hög status. Det gör på sätt och vis Jonnas arbete lättare. Eleverna är nyfikna på böcker och även om föräldrarna inte är bokläsare, vill de gärna att deras barn ska bli det – särskilt när de får höra att det är en förutsättning för att utbilda sig vidare och kanske en dag läsa på universitetet.

I Hammarkullen är det inte många föräldrar som läser för sina barn. Inte för att de inte vill, utan för att när man bor trångt och har många barn så är inte högläsning första steget på behovstrappan.

– Det är där jag kommer in som skolbibliotekarie. Medan lärarna arbetar med läsning och läsförståelse får jag eleverna att upptäcka litteraturen på ett annat plan. Som ett sätt att börja förstå sig själv och samhället.

Jonna arbetar väldigt mycket med värdegrund med eleverna – vad det nu är.

– Det är ju ett flummigt begrepp, men i min tolkning handlar det i slutändan om demokrati. Det kan vara allt från vänskapsrelationer, familjekonstellationer, hbtqi-frågor och inkludering. Och allt det hittar vi i litteraturen.

– Många elever här har en väldigt binär världsuppfattning. När jag berättar att jag har fyra barn med två olika pappor men att jag inte bor med någon av papporna utan är ihop med en tredje, som också har två barn, då tror de att jag ljuger. Så kan man väl inte leva? Vi kommer från två världar som sällan möts.

Skoldagen närmar sig sitt slut och Jonna ska ta spårvagnen hem till Mölndal på andra sidan stan.

När hon kommer hem ska hon ägna sig åt sina egna barn, men den här kvällen ska hon planera för det stundande läslovet, det som tidigare hette höstlov. De flesta elever kommer att vara i skolan som vanligt, fast på fritids, och Jonna och lärarkollegiet har förberett samma aktivitet som förra året: en hinderbana med lässtationer.

– I år har vi tema skräck. Hinderbanan är i gympasalen och i stället för vanlig vila har vi högläsning i pauserna mellan stationerna.

2 kommentarer

  1. ”När tjänsten som skolbibliotekarie i Hammarkullen utlystes förra våren var det många som sökte, men bara Jonna hade den inställning som Linnea Lindquist efterfrågade: Att vilja något mycket mer med sitt jobb än att låna ut böcker till elever.”
    Ursäkta, men nu tror jag att antingen artikelförfattaren eller rektorn tog i för mycket. Jag är tvärtom övertygad om att de bibliotekarier som bara vill låna böcker till elever och inget annat är ganska svåra att hitta. Som skolbibliotekarie blir jag nästan förnärmad åt Jonnas och rektorns vägnar eftersom de tror att det de gör är ”unikt”. Det låter jättebra, allting, men så jobbar de flesta utbildade skolbibliotekarier.

Vad tycker du?

BIBLIOTEKSBLADETS POLICY FÖR KOMMENTARER

Som gäst på Biblioteksbladets webbplats är du välkommen att kommentera och diskutera. Vi förväntar oss att tonen i kommentarerna är respektfull och att de håller sig till ämnet.

Vi raderar kommentarer som innehåller grovt språk, rasism, sexism, trakasserier, personliga påhopp, förtal, skvaller och lögner liksom ogrundade spekulationer om enskilda eller särskilda folkgrupper, samt kommentarer som inte håller sig till ämnet. Detsamma gäller länkar till ovanstående. Den som gör ett inlägg som strider mot gällande lagar kan personligen bli ansvarig för detta.

Vill du komma i kontakt med redaktionen direkt går det också bra att e-posta till redaktion@biblioteksbladet.se.


Senaste nytt

English

ESSAY: Librarians have responsibilities in these times

Global tensions with war, economic instability, climate threats – in addition to internal challenges. But a historical review shows that even in past crises IFLA has managed to maintain free research and truth, as well as access to information and freedom of expression, writes former IFLA president Alex Byrne.

28 nov 2022 • 7 min

English

Fear. Illness. Silence.

REPORTAGE What is happening within IFLA? In search of answers, journalist Lisa Bjurwald travelled to The Hague, where IFLA’s headquarters are located. She found a culture of silence and an organisation that lacks confidence in its leaders.

28 nov 2022 • 13 min

English

Closed doors damage trust

SURVEY Limited transparency and poor communication. Biblioteksbladet’s survey shows that the turbulence is raising questions among IFLA members in Sweden.

28 nov 2022 • 5 min

English

Out of Step with the Times

There was also testimony of an outdated leadership style in his previous place of work. Nevertheless, Gerald Leitner was given the task of modernising the global library sector.

27 nov 2022 • 3 min

English

The Whistleblower

Suzanne Reid was an employee representative at IFLA headquarters. She has since changed careers and recovered from the experience. IFLA she feels, however, is beyond rescue.

27 nov 2022 • 6 min

Krönika

Tack för mig!

Det är beklagligt att det fort­farande saknas en stark strategi för bibliotekssektorn. Målen borde vara individens demokratiska delaktighet och sam­hällets kunskaps­utveckling, skriver Svensk biblioteksförenings avgående generalsekreterare Karin Linder i sin avskedskrönika.

25 nov 2022 • 2 min

English

IFLA needs to change

CHRONICLE Karin Linder, secretary general, Swedish Library Association: Why is the Swedish Library Association fighting with IFLA? The answers are rooted in the principles of democracy and responsibility.

25 nov 2022 • 2 min

Reportage

Rädsla. Sjukdom. Tystnad.

Vad händer inom Ifla? Journalisten Lisa Bjurwald åkte till Haag där biblioteks­­federationens huvudkontor ligger. Hon fann en kompakt tystnadskultur och en skräckslagen organisation utan förtroende för sin ledning.

24 nov 2022 • 13 min