Det kan inte hjälpas. Ibland kan man inte annat än att bara stirra sig tokblind på siffror. Som framgår i...

Det kan inte hjälpas. Ibland kan man inte annat än att bara stirra sig tokblind på siffror. Som framgår i senaste BBL (nr 9/2011)  har jag lusläst folkbiblioteksstatistiken.
I regel tycker vi ju att statistik är skittråkigt. Allt som har med siffror att göra – särskilt om de är många och uppställda efter konstens alla regler – brukar få de flesta att retirera alternativt gäspa förstrött. För egen del tycker jag att statistik varken är roligt eller tråkigt – kan inte säga att jag lägger några emotionella aspekter på det överhuvudtaget. Däremot kan jag på ett ganska nördigt sätt snöa in när jag väl börjar studera statistik. Statistik kan i sämsta fall säga noll och nada, i bästa fall uppenbara mönster, men nästan aldrig ge några tvärsäkra förklaringar. Men tycker man sig se ett mönster – eller för all del: det räcker med en intressant avvikelse – blir man ju väldigt nyfiken på vilka hemligheter som döljer sig där bakom. Man börjar tolka, och i den processen är det mycket som kan gå snett och ibland kan det vara klokt att stanna vid försiktiga antaganden.

Man kanske också vänder sig till expertisen, frågar t ex: Om personalen inom folkbibliotekssfären har minskat med över 200 färre anställda från ett år till ett annat – är det mycket eller litet? Överhuvudtaget kretsar tankarna mycket kring relationella storheter: hur mycket är mycket? Vad är lite? Och hur förhåller sig parametrarna proportionellt sett? 200 färre bibliotek under ett drygt decennium – mycket eller litet? 45 nedlagda filialer på ett år – mycket eller lite eller kanske inte så farligt med tanke på att under samma period ökade antalet ”övriga serviceställen” med 1 000 till 2 000. Då är väl 245 nedlagda bibliotek under en tioårsperiod inget att snacka om? Nej, det är det inte om det inte vore så att just dessa siffror irriterar extra mycket. Här anar man ett oroande scenario, nämligen att framtidens folkbiblioteksverksamhet är lika med en helvetes massa ”övriga serviceställen”… Ja, man blir lite brydd – kanske är det fel på statistiken – och så är man tillbaka hos experten igen.

Så där kan man hålla på och bolla fram och tillbaka och inte sällan… snöa in, och i allt tanketrassel börjar man rent av filosofera lite storvulet och på bästa Rockymanér: skulle man kunna säga att bibliotek är ett mått på civilisation – eftersom skriftspråket är det, kunde det vara rimligt att bibliotek också… liksom som en förlängning… Och i så fall, om bibliotek är ett mått på civilisation, vad säger statistikens siffror då? Civilisation i benämningen på en i äldre tid, kultur som inte var barbarisk…?

Statistik kan vara mycket frustrerande. Det kan det också vara att bli med hemsida, som några kanske har märkt. Det är svårare än att få audiens hos kungen om man nu skulle trakta efter det. Ändå är det inte precis något märkvärdigt superduperflashigt vi efterfrågat: bara en egen liten lådda med basic-funktioner, tillgång till BBL -arkivet, årsregistret – sedan gör det ju inget om det hela ser rent och snyggt ut samt är tydligt och användarvänligt. Inget märkvärdigt alls. En första skiss lämnades in i våras, först i september började det hända något. Och nu äntligen finns vi igen. Problem kommer säkert att tillstöta, funktioner behöva finslipas, tekniken haverera och, och…

Av alla mejl att döma som kommit med förfrågningar om texter i äldre BBL -nummer, om var man kan läsa senaste numret, om vart vi har tagit vägen – verkar det faktiskt som om vi har varit lite saknade på nätet. En tröst när hemsidesprocessandet känts som om man trampar i kvicksand och IRL faktiskt lite som en limbo.