Svegfors: ”Absolut inte tandlöst”

Mats Svegfors utredning om kultursamverkansmodellen uppmärksammades långt innan den presenterades. Men när den väl kom kritiserades den för att vara tandlös. Vad var det som hände?

Det var främst tidigare chefredaktören och Sveriges Radio-chefen Mats Svegfors idé om en ansvarig konstnärlig ledare för att säkerställa att politiker håller sig borta från konstnärliga beslut, som uppmärksammades. På liknande sätt som en ansvarig utgivare för medier är fristående från sina ägare och politiker, skulle till exempel en teaterchef eller en bibliotekschef kunna utforma det konstnärliga innehållet utan att politiker har rätt att gå in och styra det. De skulle kunna uttala sig och tycka till, men inte ha någon möjlighet att styra över det.

Men när Mats Svegfors överlämnade utredningen om kultursamverkansmodellen, som framför allt handlar om hur kulturen ska kunna nå ut till fler medborgare, till kulturminister Parisa Liljestrand i slutet av september, nämndes inte begreppet ansvarig konstnärlig ledare.

Det ledde till kritik, bland annat i Dagens Nyheter, och förslaget kallades tandlöst.

Men, berättar Mats Svegfors, han har inte alls ändrat sig. Förslaget om ansvarig konstnärlig ledare finns med som ett alternativ. Så som han hade tänkt sig hela tiden. Enligt utredningen bör kommunerna fördela en större andel av den statliga kulturpengen för att nå ut till fler. Men för att göra det måste kommunen visa hur den säkerställer den konstnärliga friheten.

– Vi anger två sätt. Den ena är den mer traditionella där man delegerar konstnärliga beslut till ett organ där det inte ingår politiker. Den andra modellen är en ansvarig konstnärlig ledare, säger Mats Svegfors.

– Däremot var det inte vår tanke att skriva in modellen med ansvarig konstnärlig ledare som enda alternativ i lagen, utan vi ville väcka den tanken. Skulle vi skriva in det i lagen så hade vi tvingats utreda det mer ingående, nu finns det som en möjlighet.

Den stora förändringen i utredningens förslag, förklarar Mats Svegfors vidare, är ett lagkrav på att på något sätt visa hur den konstnärliga friheten säkerställs.

– Det har inte funnits något krav tidigare, men vi föreslår ett lagstadgat krav. Endera den traditionella modellen eller min modell. Formellt sätt gäller det när man tar emot kultursamverkanspengar, men vi är övertygade om att om väl den här lagen kommer, blir den mönsterskapande för offentlig verksamhet över huvud taget.

Förslaget innebär däremot inte att till exempel en hel kulturförvaltning ska friskrivas från politiskt inflytande. Endast de konstnärliga besluten.

– Vi har nog av kulturtjänstemän som kan bli rätt mäktiga, säger Mats Svegfors.

På en teater är det exempelvis den konstnärliga ledaren som kan utses till ansvarig konstnärlig ledare, inte den som sköter administrationen. Och på ett bibliotek är det just bokinköp och planering av programverksamhet som ska stå utanför politiskt inflytande.

Med utredningens modell, kommer vi då att slippa politiker som lägger sig i beslut om kommuners konstinköp eller bibliotekens programverksamhet?

– Nej, det kommer vi inte slippa, men skulle det väl inträffa kommer det att rättas till.

Och att lagförslaget skulle vara tandlöst är inget Mats Svegfors håller med om.

– Nej, det är det inte. Det är absolut inte tandlöst.