Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Svenska Pens nya fokus: bibliotek
30 jan 2025 • < 1 min
Svenska Pen ökar sitt engagemang kring situationen på folk- och skolbiblioteken. Bland annat inrättas en projektledartjänst under våren.
Kerstin Almegård, ordförande i Svenska Pen.
Under 2024 inledde Svenska Pen ett samarbete med Dawit Isaak-biblioteket i Malmö och Svensk biblioteksförening inom ramen för nätverket Banned Books Week, om en inrapporteringstjänst för incidenter.
Biblioteksbladet har tagit del av anmälningarna och kunnat konstatera att de framför allt rör program och mediebestånd om hbtqi-frågor.
Svenska Pen har också öppnat för bibliotekarier att bli medlemmar i föreningen, som tidigare varit förbehållen litterärt verksamma i produktionsledet.
– Vi fokuserar mer och mer på biblioteken, det är tydligt att de alltmer blir en arena där kulturkriget utspelar sig. Jag tror att bibliotekarier behöver stöd i form av argument för deras egen kompetens, säger Svenska Pens ordförande Kerstin Almegård.
I debatten hörs ofta att man måste skydda barn. De påstådda farorna för barnen ser olika ut beroende på vem som pratar. Men barnperspektivet framstår som instrumentellt för att driva en agenda.
Bibliotekssatsningen innebär också att Svenska Pen kommer att anställa en projektledare för frågor om konstnärlig frihet och demokrati på skolor och bibliotek. Målet är att få fler att delta i samtalet om hoten mot det fria ordet.
Jag har skrivit det förut, men jag tycker det förtjänar att upprepas: Den där inrapporteringstjänsten ger rimligen en väldigt skev bild av verkligheten! En viss typ av påverkansförsök som gör den genomsnittliga bibliotekarien särskilt upprörd kommer ju ohjälpligt att rapporteras i betydligt högre grad än andra. Och om Svenska PEN verkligen oroade sig över begränsningar i utbudet på biblioteken skulle de givetvis inte agera som de nu gör, där de i praktiken tar ensidig ställning i kulturkriget. Banned Books Week var ju ingenting annat än en vidrig uppvisning i hyckleri, med det uppenbara syftet att lögnaktigt utmåla bara en sida som skyldig till att vilja begränsa tillgången till vissa böcker. (De bibliotek som försökte förvägra sina låntagare tillgång till Tino Sanandajis ”Massutmaning” är väl det mest uppenbara exemplet på censursträvanden från vänster, men knappast det enda.) En verklig strävan efter ett genuint allsidigt biblioteksutbud måste erkänna att hoten faktiskt kommer från mer än en sida och att det yttre påtryckningar inte är den enda begränsande faktorn, utan att det även finns problem kopplade till det faktum att bibliotekariekåren liksom kulturvärlden i stort inte är i närheten av att reflektera befolkningen i allmänhet när det kommer till värderingar.
Så bra. Viktigt för biblioteken och yttrandefriheten.