I sin bok Stök på bibliotek konstaterar Gunnar Rensfeldt att varken stöket eller varianter av tillträdesförbud är något nytt. Han tror att lagen om tillträdesförbud kommer att göra skillnad.

– Det är högst sannolikt. Exakt vad som kommer att hända beror på hur lagen kommer att tillämpas av bibliotek, åklagare och domstolar.

Varför bestämde du dig för att skriva en bok om bråk på bibliotek?

– Jag jobbar på BTJ (är marknadskommunikatör – red:s anm.) och när jag skulle vara föräldraledig frågade BTJ Förlag om jag inte skulle skriva en bok. De letade efter en författare som skulle skriva om det här ämnet. De tyckte nog att jag skulle passa. Jag har jobbat som journalist i många år och jobbar dessutom med omvärldsbevakning här, det är en av mina arbetsuppgifter. Först tackade jag nej men till slut blev det ett ja. Det var intressant att dyka ner i det här ämnet och jag förstod snabbt att det fanns ganska mycket skrivet efter 2015, men inte särskilt mycket innan.

Från 2015 och framåt var det många rapporter, opinionstexter och tidningsartiklar men om man gick bakåt i tiden blev det successivt glesare och mer anekdotiskt.

Men visst skrev till exempel Biblioteksbladet långt tidigare om det här?

– Jo, redan 1916 berättade man om när Stockholms barn- och ungdomsbibliotek firade femårsjubileum och i en liten del av texten berörs detta i förbifarten. Sedan har vissa skribenter och författare gjort ansatser för att sammanfatta vad de har gjort för olika typer av arkivfynd på det här området.

Hur var det att skriva Stök på bibliotek?

– Det var mer arbete än jag trodde att det skulle vara och då trodde jag ändå att det skulle vara ganska mycket. Jag gjorde i stort sett ingenting annat än att ta hand om barn och skriva en bok, under det år jag pysslade med det här. Jag slutade med i princip alla mina fritidsaktiviteter. Ingen motion, ingen kvälls-tv, inget fredagsmys.

Du har gjort många intervjuer med bibliotekspersonal, hur ser de på sin arbetsmiljö?

– En del av de upplevelser som de har haft är väldigt hemska men samtidigt finns en väldig omsorg från personalen att tala väl om sina bibliotek och sina besökare. Det finns en dubbelhet i det där, att de både berättar saker som har berört dem, samtidigt som de vill framhålla hur bra den stora majoriteten sköter sig. Det är nog många som håller tillgängligheten väldigt högt.

Vad blev du mest överraskad av under arbetets gång?

– Dels att det fanns så lite skrivet om ämnet före 2015 och dels tillträdesförbudet. När man tittade historiskt fanns det ett antal väldigt intressanta exempel som fullständigt hade förbisetts i debatten. Portförbud var en motsvarighet som fanns fram till 1995 och det har också gjorts några lokala försök med tillträdesförbudsliknande lösningar i till exempel Surahammar och Staffanstorp. Det hade varit intressant om de exemplen hade plockats upp i debatten kring den nya lagen.

– Minst en tredjedel av boken består av intervjuer och att biblioteken har fått arbeta så mycket med det här, att stöksamtalet har varit så närvarande bland personalen på många bibliotek, det förvånade mig.

Har bråk och stök på biblioteken blivit vanligare efter 2015?

– De systematiska mätningarna från 2015 fram till pandemin talar för att det skedde en ökning. En DIK-mätning under pandemin går att tolka som att det blev något mindre under pandemin och det är väl naturligt med tanke på restriktionerna och att vissa bibliotek stängde. Mitt intryck av de studier som faktiskt finns och även en generell trend med ordningsproblem på arbetsplatser, båda de sakerna talar för att den här trenden har varat över en längre period och att det är rimligt att anta att en ökning av ordningsproblemen har skett, åtminstone från millennieskiftet fram till pandemin.

– Vad som hänt under och efter pandemin är svårt att säga. En del talar för att det har minskat. Många bibliotek har arbetat med det här det senaste decenniet eller så och det är många som har rapporterat att de olika insatserna för att förändra arbetsmiljön, förändra bemötandet, ta in väktare och jobba med öppettider och vuxennärvaro, har varit effektiva. Jag skulle inte bli förvånad om man skulle se en viss minskning i kommande mätningar.

Varför har bråk och stök blivit vanligare på biblioteken?

– Jag har inte någon bra, kortfattad, förklaring. Det finns många olika förklaringar, orsakshypoteser. Fackförbundet DIK:s förklaringsmodell är att samhället har dragit sig tillbaka, att olika typer av allmänna instanser var vanligare förr. Andra menar att det har med integrationsproblem att göra, andra anser att psykiatrireformen på 1990-talet spelar in. Ytterligare andra tror på att det har med bibliotekens förvandling till ett slags vardagsrum, att göra. En annan tes är att tysthetsnormen på biblioteken har försvunnit, att synen på hur man ska bete sig på bibliotek har ändrats. Jag kan inte säga att den information jag har hittat pekar tydligt åt något håll men flera av dem skulle delvis kunna förklara den här ökningen. Något jag menar har förbisetts i debatten, är narkotikabruk och hantering av narkotika på biblioteket, det skulle också kunna vara en delförklaring.

Hur ser du på lagen om tillträdesförbud?

– Tidigare hade jag nog en lite skeptisk bild av den men nu när jag har läst mer och mer om hur den har fungerat i butiker och med tanke på hur biblioteken har tillämpat snarlika lagar tidigare, då tror jag att den kommer att ha ganska stor effekt i vissa typer av fall, om personen förstår konsekvensen av en vidare överträdelse.