Under 2012 ska Svensk Biblioteksförening satsa mer på lobbying, omvärldsbevakning, kunskapsutveckling och medlemsengagemang. Detta är bland annat resultatet av dialogen...

Under 2012 ska Svensk Biblioteksförening satsa mer på lobbying, omvärldsbevakning, kunskapsutveckling och medlemsengagemang. Detta är bland annat resultatet av dialogen med medlemmarna under den så kallade Vision & Vilja-turnén som föreningen i samarbete med ett antal regionföreningar genomförde hösten 2011. Turnén gick till Lund, Linköping, Umeå och Stockholm. Totalt deltog cirka 200 medlemmar.

Upplägget var seminarieformens och syftet, förutom att pejla de funderingar som finns bland föreningens medlemmar, var också att diskutera framtida utmaningar – de utmaningar som t ex följer i spåren av en växande e-boksutgivning, minskande utlåningssiffror, ökande klyftor etc.

Själv hade jag möjlighet att haka på när turnén gick till Linköping – och hade flera givande samtal med biblioteksföreträdare från Östergötland. Inte minst givande var den SWOT -analys som också stod på programmet på alla de fyra orter som besöktes. Där fick medlemmarna lista vad de upplever är föreningens styrkor respektive svagheter samt vilka förväntningar de har på föreningen.

Längst blev listan över förväntningar, kortast den över svagheter. Och det får väl anses vara ett ganska gott betyg – att höga förväntningar finns och att missnöjet inte är utbrett. För BBL:s del blev det både ris och ros – somligt konstruktivt, annat mer av karaktären vagt tyckande som är svårt att veta vad man riktigt ska göra med. Men allt – allt är bättre än den grav som grävs när likgiltigheten breder ut sig. Därför säger jag igen – och jag har sagt det förut – hjälp oss med konstruktiv och värdefull input om hur ni som läser BBL ska bli nöjdare. Ring, skriv och mejla synpunkter. Tipsa oss gärna om ämnen och bidra själva med att höja temperaturen på våra debatt- och kommentarssidor. Inbjudan är stående. Förslag på omgörningar i miljonklassen kan gå direkt i papperskorgen utan att passera BBL:s brevlåda.

Från föreningen förväntar sig medlemmarna alltså mer opinionsbildande arbete, mer synlighet i debatten, mer kampanjer (minnet av Library Lovers-kampanjen är tydligen numera mer ljust än rosa). Och så vill man också att föreningen ska se till att bibliotekarierna syns i TV-sofforna! Alltid dessa TV-soffor. Det står ett magiskt skimmer kring dem och jag blir väldigt nyfiken på vad det egentligen är man förväntar sig ska inträffa när man väl är där. Och efteråt? Och vilken TV-soffa är bekvämast: public service-soffan eller den mer kommersiella soffan?

Jag har ju inte koll på alla TV-soffor – men om man bortser från programmet Debatt som är mer som ett bollhav än en soffa – så är det slående ofta media som intervjuar annan media när det ska mysas på bästa sändningstid. På sin höjd blir en eller annan polis, någon smittskyddsläkare och så förstås politiker inbjudna. Men när siktades senast en representant för sotar-kåren? Eller för VVS-området? Med det vill jag bara säga att det nog inte är så lätt som man kan tro att bli känd från TV bara för att man representerar ett viktigt yrke.

Jag kan bara gissa vad förväntningen på TV-soffan rymmer: bekräftelse dvs att bli sedd och hörd som den välutbildade generalist på både kulturens och utbildningens område som man är, att bli betraktad som en röst att räkna med…

Men hörrni: Vad är väl en bal på slottet? Den kan vara trist och tråkig och.. och.. alldeles alldeles underbar.

Sug på den här: Vad är väl en TV-soffa mot 67 miljoner besökare?

Just det: Biblioteket – mest känt av allmänheten.

Sexigt!