Efterfrågan ska mötas lokalt – men allt går inte att köpa, skriver Svensk biblioteksförenings ordförande Johanna Hansson. "Därför behövs en samtida och nationell infrastruktur för den kompletterande medieförsörjningen."

”Biblioteksväsendet samverkar och ger alla likvärdig tillgång till medier, information och forskningsresultat oavsett funktionsförmåga.” Det är en av huvudpunkterna i Svensk biblioteksförenings vision som antogs 2019. Det är användaren och hennes behov som står i fokus. Men det är också användaren som hamnar i kläm när olika huvudmän i bibliotekssektorn inte lyckas uppnå en samsyn på hur ansvarsfördelning ska ske.

En gång fattades för den tiden progressiva och kloka beslut om att inrätta lånecentraler för folkbiblioteken och att – senare – införa fjärrlånekompensation för statligt finansierade bibliotek för forskning och högre utbildning. Med åren har systemen delvis urholkats och mediebranschen revolutionerats. Avsaknaden av en fungerande e-boksmodell för folkbiblioteken tillsammans med det faktum att precis allt som är värt att läsa aldrig någonsin kommer att finnas digitalt – och inte minst, att många faktiskt föredrar att läsa tryckta böcker, gör att fjärrlån av tryckt material är en fortsatt aktuell fråga, vilket de senaste månaders diskussion i branschen visat.

Min utgångspunkt är att det som går att köpa ska köpas, av det bibliotek som har efterfrågan. Jag menar att det är en både självklar och viktig princip. Det är mest klimatsmart och det placerar ansvaret där det hör hemma, nämligen lokalt. Detta är också i linje med de rekommendationer för fjärrlån som KB tagit fram.

Det bibliotek som inte har resurser att köpa de böcker som kommuninvånarna efterfrågar, måste lyfta den frågan till politiken. Antingen behövs mer pengar, eller ett förändrat uppdrag, kanske ett utökat samarbete inom regionen. Men allt går inte att köpa och alla bibliotek måste ha möjlighet att arbeta aktivt med sina bestånd och till exempel gallra en del av det som inte är efterfrågat för tillfället. Därför behövs en samtida och nationell infrastruktur för den kompletterande medieförsörjningen. Det är en av anledningarna till att Svensk biblioteksförening drivit frågan om en nationell biblioteksstrategi så hårt under så många år. Det finns ett tomrum att fylla som handlar om samordning och finansiering av det som tjänar på gemensamma lösningar. En övergripande, samlad och långsiktig strategi möjliggör kraftfulla satsningar och ger mer tillbaka än om motsvarande resurser fördelas ut i små och tillfälliga bidrag. Det är det som är en nationell biblioteksstrategi. I detta sammanhang har vi också ställt oss bakom förslaget att peka ut en biblioteksmyndighet med uppdrag att stödja den nationella biblioteksutvecklingen. KB:s uppdrag och roll är idag otydligt och behöver redas ut.

Kulturminister Amanda Lind säger till Biblioteksbladet den 11 september att hon hoppas kunna lägga fram en nationell biblioteksstrategi under riksdagsåret, alltså senast i september 2021. Vi fortsätter att bevaka och påminna så att frågorna inte tappas bort. För behoven av långsiktiga, nationella, samtids- och framtidsanpassade strategier för hela bibliotekssektorn är stora. En nationell, resurssatt infrastruktur som samverkar med lokala användarbehov och lokal kompetens, är ett kraftfullt sätt att bygga starka bibliotek.

Johanna Hansson,
Ordförande Svensk biblioteksförening

Mer om konflikten om fjärrlån i Skåne:

Astrid Larsson: Skåne, ett varnande exempel

Regionen: ”Helt snett att satsa på ny fjärrlånepolicy”

Skånekonflikt om fjärrlån