Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Replik: Iselid är sen på bollen
6 feb 2025 • 3 min
Samtal om förhandlingar om e-böcker pågår redan, skriver Stefan Persson från Läromedelsföretagen i ett svar i debatten om svensk kurslitteratur. Han konstaterar att Lars Iselids alternativ ”låter mer som en from förhoppning än en realistisk lösning.”
Stefan Persson, vd Studentlitteratur och ordförande i Läromedelsföretagen.
Lars Iselid går i sin debattreplik mot Läromedelsförfattarnas Per Kornhall till angrepp mot förlagen och menar att det är vi som behöver ställas mot väggen vad gäller kurslitteraturens kris. Iselid har fel i sak och är dessutom sen på bollen.
Utöver att raljera om behovet av att stoppa olovlig spridning av upphovsrättsskyddat material verkar den självutnämnt idealistiska debattören mena att ekonomiska incitament till författare är helt ointressant och att förlagsverksamhet egentligen inte bör existera. Att vilja avskaffa kommersiellt förlagsutgiven kurslitteratur till förmån för ideellt framtagna böcker är förstås en åsikt man kan ha, men det alternativ som Lars Iselid torgför låter mer som en from förhoppning än en realistisk lösning.
Precis som Per Kornhall skriver i sin ursprungliga artikel så finns det inga fria luncher. Kursböcker ska skrivas av någon, ofta en person med stort engagemang, djup kunskap men lika få timmar på dygnet som alla andra. Manus ska granskas, bearbetas, redigeras, korrekturläsas i flera vändor. Det ska layoutas, sättas i rätt format och det ska anpassas för tillgänglighetsanpassad digital utgivning eller förberedas för tryck. Därefter ska det löpande revideras. I alla dessa steg av processen finns det människor med djup kompetens och lång erfarenhet som tjänar sitt levebröd på att arbeta med att ta fram kvalitativa böcker som studenterna har nytta av i sin utbildning. Författarna är en förutsättning för att ekvationen ska gå ihop och förlagens roll är viktig för att författarens expertis och vilja att dela med sig av den ska resultera i en bok som studenten kan hålla i sin hand eller ha på sin digitala enhet. Att inte vilja betala för vad detta hantverk kostar är egentligen inte idealistiskt utan snarare egoistiskt.
Vad som gräver graven för svenskspråkig kurslitteratur är mycket tydligt beskrivet i Läromedelsförfattarnas rapport. Det handlar om flera samverkande faktorer. Begagnatmarknaden har självklart en del i det, men också olovlig kopiering samt den explosiva utvecklingen av gratisanvändare via statliga Legimus, som sköts av Myndigheten för tillgängliga medier (MTM). Tjänsten riktar sig egentligen till en liten grupp studenter som har läsnedsättning och inte kan få tag i kurslitteratur på samma sätt som andra.
Läs också ›› Kritik mot Legimus: ”Svensk kurslitteratur är hotad”
MTM har hittills tolkat sitt uppdrag mycket generöst, utan hänsyn till kommersiella aktörer. Myndigheten tycker sig inte tillräckligt tydligt instruerade om de ska kompensera för bristande utbud på bibliotek eller på marknaden i stort. MTM tolkar därför sitt uppdrag som att avsaknaden av en titel i biblioteken är skäl nog för myndigheten att framställa exemplar av tillgänglighetsanpassad kurslitteratur och göra denna öppet tillgänglig för samtliga personer som fått konto i Legimus, även om samma titel finns tillgänglig kommersiellt. Detta har lett till en praxis där MTM rutinmässigt skapat anpassade exemplar, helt utan hänsyn till förlagens och rättighetshavarnas intressen. Förlagens arbete med tillgänglighetsanpassning negligeras.
Den explosiva utvecklingen av antalet användare och utlån fick inte några varningsklockor att ljuda inom myndigheten, tvärt om verkar man ha sett utvecklingen som en framgång. Det är svårt att låta bli att dra paralleller till Lars Iselids idealism om att böcker ska vara fritt tillgängliga för alla utan kostnad och utan inblandning av förlag.
Det faktum att Legimus dessutom varit helt fritt från åtgärder för att skydda verken har med all sannolikhet bidragit till att gratis titlar har börjat cirkulera bland studenterna, vilket mycket effektivt förstör försäljningen av kurslitteratur. När det inte sker någon ny försäljning, så kommer det så småningom inte finnas någon ny svensk kurslitteratur att få tag på, eftersom förlagen kommer upphöra med utgivningen.
Inledningsvis nämnde jag att Lars Iselid inte bara har fel i sak utan även är sen på bollen. Det som åsyftas med detta är att han skriver att kursboksförlagen och lärosätena behöver inleda förhandlingar om e-böcker. Vi kan glädja Iselid med följande besked: sådana samtal pågår redan i organiserad form. Exakt vad dessa diskussioner kommer resultera i återstår att se. Finns det en vilja att komma fram till lösningar som är hållbara för alla aktörer så är vi de första att välkomna en ordning som innebär att e-böcker görs tillgängliga på universitetsbiblioteken. Förutsättningen är naturligtvis att detta inte sker på samma ohejdade, okontrollerade och ohållbara sätt som Legimus hittills fungerat.
Stefan Persson, ordförande i Läromedelsföretagen
Läs också
›› Per Kornhall, Läromedelsförfattarna: ”Ansvaret ligger på oss alla”
Om Stefan Persson bara ser till att ge ut studentlitteratur i tillgängliga format så är jag övertygad om att eleverna med läsnedsättning skulle vara mer än tacksamma och gärna köpa några böcker – men om man inte gör sin litteratur tillgänglig ska man inte klaga på att potentiella köpare går någon annan stans. Det finns helt uppenbart ett behov av tillgänglig litteratur. I stället för att vara bittra över att någon annan tillgodoser det behovet, gör någonting själva för att era läroböcker ska bli tillgängliga.
Den källan i ”Den perfekta stormen” som behandlar Legimus som del i otillåten spridning är ETT inlägg på Flashback från 2021?? Jag tycker det känns lite tunt när jag är nyfiken på att veta mer om detta. Allra helst någon jmf statistik på denna explosiva utveckling.
Nu ska jag märka ord, men som en användare och förmedlare av Legimus blir jag frustrerad på meningen ”Tjänsten riktar sig egentligen till en liten grupp studenter som har läsnedsättning och inte kan få tag i kurslitteratur på samma sätt som andra” för det handlar inte om att inte få tag på kurslitteraturen utan om möjlighet att TA TILL sig den. Det är viktigt att förstå att det inte enbart handlar om tillgång utan att själva formen är viktig. Det finns liksom inget substitut för Legimus på den fria marknaden eventuellt e-bok och OCR-läsare, men om det är kö på e-böcker så finns det inget annat alternativ, och till skillnad från personer utan läshinder är läsaren då mycket mer begränsad till en enhet. Dessutom, som grupp, är personer med funktionsnedsättningar även en mer ekonomiskt utsatt grupp som är i större behov av bibliotekets utbud för att klara av studierna – att som student behöva betala upp till kostnadsskyddet på läkemedel och/eller sjukvård på en månad innebär att det blir kursböcker eller mat den månaden. Biblioteket är otroligt viktigt då. Tillgänglighetsanpassning handlar alltså inte enbart om att få tag i kurslitteraturen, det handlar också om att på lika villkor kunna ta till sig litteraturen.
Ännu en text av Stefan Persson fylld med osakligheter och överdrifter. Man får väl se det som en kryddig nyans att han väljer att demonisera Legimus som ”explosiv” i sammanhanget.
För övrigt företräder han ju själv vinstdrivande bolag som ju av uppenbara skäl är ointresserade av att förändra läromedelsförlagens affärsmodeller, vilket är det som i själva verket krävs för att utgivningen ska räddas. Kanske är det dags för dem att inse att konstgjord andning genom restriktioner på informationstillgång, och riktade stöd till förlagen, möjligen inte är den väg som bäst främjar kunskapsdelning och bildning?
Om det är någon som är sen på bollen är det väl förlagen i detta fall. Det är 2025 och man påpekar att man har börjat prata om eböcker med lärosäten. Det är alltid lättare att kräva snabb förändring av andra.