Miriam Nauri: "Låt oss tala så att folk begriper"

17 okt 2024 • 3 min

Vad sysslar ett lärosätesbibliotek med, "mer än bara böcker"? Många använder fackspråk för att förklara. "Faran är alltid att skapa avstånd i frågor som borde engagera brett", skriver Miriam Nauri, chef för biblioteket på Karolinska institutet.

Jag möter ibland en spännande reaktion när jag berättar vad jag jobbar med. Den lyder ungefär så här:
Vad intressant! Jag har förstått att [universitets]biblioteket jobbar med så mycket mer än bara böcker!

Yttranden som dessa (det finns flera varianter) är intressanta på flera sätt. Nog finns här en värdering i ”bara böcker”, som om det vore något futtigt? Nu skulle jag kunna ta avstamp för ett försvar av boken, det långsamma läsandet och dess fortsatta betydelse för mänsklig utveckling. Men det vore att ödsla tecken och blanksteg här.

Här hjälper inte mycket att prata om informationsförsörjning, metadata, digitisering, persistenta identifikatorer, informationskompetens, forskningsdatastöd och öppen vetenskap.

Det som är intressant att analysera är att kommentaren tycks innehålla ett sorts erkännande, som samtidigt är vagt. För det visar sig snart att den jag möter oftast har en luddig uppfattning om vad detta ”mer än bara böcker” egentligen är. Hen vet bara att det har betydelse. Jag gissar att hen till och med vill att det ska ha betydelse. Bibliotek är ju bra! Men hen tycks inte finna de rätta orden och exemplen. Samtalet riskerar att snart rinna ut i sanden.
Här hjälper inte mycket att prata om informationsförsörjning, metadata, digitisering, persistenta identifikatorer, informationskompetens, forskningsdatastöd och öppen vetenskap. De är ju alla alienerande begrepp för de flesta som inte har en direkt anledning att bry sig. Låt vara att väldigt många egentligen har anledning att bry sig när det inte fungerar.

Det är ett välkänt fenomen att människor som är måna om sin professionella identitet använder fackspråk för att signalera kompetens. Det kan också finnas en önskan att vara precis, en vilja att inte förenkla komplexa samband. Det sker ofta helt omedvetet. Jag har gjort det själv; jag har hört mina kolleger göra det. Men faran är alltid att skapa avstånd i frågor som borde engagera brett.

En värdefull insats för att förklara universitetsbibliotekens syfte för en bredare lärosäteskrets har gjorts av Lars Burman i boken Meningen med ett universitetsbibliotek. Skriften gavs ut första gången 2019 och kom ut i ny upplaga i samband med att han avtackades som överbibliotekarie på Uppsala universitet i somras. På Karolinska institutet använder vi den under hösten som samtalsstartare inför kommande revidering av universitetsbibliotekets uppdrag.

I vardagsmötena behöver vi nog alla tala mindre om vad vi gör och mer om varför vi gör det.

I vardagsmötena behöver vi nog alla tala mindre om vad vi gör och mer om varför vi gör det. När vi beskriver syftet med vårt arbete kommer också ofta följdfrågorna, de som handlar om vad och hur.

Jag försöker praktisera detta förhållningssätt och ser att det ger effekt i ökat engagemang. Var och en av oss behöver finna sitt perspektiv och sina metaforer. Mina är inte samma som Burmans, även om det så klart finns likheter då vi talar om samma sak.

Ett uttryck som jag ofta använder för att beskriva vår verksamhet är att universitetsbiblioteket är där forskning börjar och slutar. För all forskning bygger ju vidare på tidigare forskning, och när forskarna så att säga har forskat klart så hjälper vi också till med publicering, så att ny forskning kan ta vid. Jag brukar också tala om universitetsbiblioteken som en garant för studenters, lärares och forskares självständighet från de omedelbart nära perspektiven. Jag har upptäckt att det också går att använda fackuttryck ibland, men då förenat med en lättbegriplig förklaring av vad syftet med det hela är. För riskerna med avsaknad av persistenta identifikatorer och annan metadata är ju informationssoppa och samhällets glömska. Riskerna med avsaknad av öppen vetenskap är informationsojämlikhet, ja, till och med vetenskapens upplösning.

Det kan tyckas vara enorma uppgifter att värna vetenskapens spårbarhet och jämlikhet. Men det är något vi har vigt våra professionella liv åt. Låt oss tala om det så att folk begriper.

Fler krönikor i Biblioteksbladet ››

Jan Scherman: ”Sluta tvivla – hoten mot demokratin är på riktigt”
Anya Feltreuter: ”Hur bra är du på att bubbelhoppa?”
Helene Öberg: ”Ge oss förutsättningar att verka för samhällets utveckling”

0 kommentarer

Senaste nytt

Nyheter

Upprop för hotat bibliotek

Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter hotas av nedläggning. Nu har juristerna Izabell Zaza och Amanda Bergqvist organiserat ett upprop för att försöka rädda biblioteket.

12 feb 2025 • 2 min

Debatt

Replik: Iselid är sen på bollen

Samtal om förhandlingar om e-böcker pågår redan, skriver Stefan Persson från Läromedelsföretagen i ett svar i debatten om svensk kurslitteratur. Han konstaterar att Lars Iselids alternativ ”låter mer som en from förhoppning än en realistisk lösning.”

6 feb 2025 • 3 min

Debatt

Replik: Vi måste börja med det mest akuta

Per Kornhall gläds åt att kurslitteraturens kris har nått debattsidorna och framhäver återigen de fem förslag som Läromedelsförfattarna har presenterat. ”Om vi vill förbli en stark kunskapsnation måste vi agera – och det nu.”

3 feb 2025 • < 1 min