Gerald Leitner: Med många öar är vi inte starka

Med ett dramatiskt språk och Bill Gates pengar ska världens bibliotek förmås gå i takt med tiden. IFLA:s generalsekreterare Gerald Leitner kämpar med en biblioteksvärld där det finns ”hundratusentals” som är obenägna att förändras.

Gerald Leitner låter urskuldande på rösten när han berättar om sina nya läsvanor. Han var litteraturkritiker när han på nittiotalet blev chefredaktör för Österrikes motsvarighet till Biblioteksbladet. Det var hans första steg till det nuvarande jobbet som generalsekreterare för International federation of library associations and institutions, IFLA, som han tillträdde förra sommaren.

Den främsta företrädaren för världens bibliotek.

Det är ett jobb som utförs på engelska och innebär många resdagar över hela världen och mellan kontoret i nederländska Haag och hemmet i Wien.

Därav de nya läsvanorna.

– På grund av språket och även på grund av utmattning, så läser jag mer och mer deckare, vilket jag aldrig har gjort förr. Men genren är enklare om man inte har engelska som modersmål, säger han på en engelska som är oklanderlig men uttalad med omisskännlig tysk brytning.

Han har nyss avslutat frukosten på det fashionabla hotellet Grand Hyatt, intill kongresscentret i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur där IFLA:s årliga konferens precis har avslutats. Gerald Leitner ska strax gå till hotellets spa-avdelning, oro och spänning börjar släppa. Som generalsekreterare för IFLA har han varit värd för 3500 deltagare som precis har skingrats. De kom från hela världen, demokratier och diktaturer, rika länder och betydligt fattigare länder – och alla ska med. Alla organisationer och enskilda individer i de runt 150 nationer som är anslutna till IFLA, ska se en poäng med att fortsätta vara det.

Det är inte alltid lätt med alla dessa människor.

Under dagarna i Malaysia var det en ledamot i den nationella arrangörskommittén som förlorade sin mor och Gerald Leitner var nära att skicka en bukett blommor för att beklaga sorgen. Turligt nog blev han hejdad och upplyst om att blommor i Malaysia är en symbol för glädje och inget som någon skickar efter ett dödsfall.

– Och jag gjorde ett stort misstag vid min första konferens som generalsekreterare. Vi var i Columbus, Ohio, och jag sa att Christofer Columbus var en man som kom till Amerika och öppnade den nya världen.

Det lät som att en italiensk upptäcktsresande introducerade civiliserat mänskligt liv i Nordamerika vilket förstås väckte anstöt, inte minst hos konferensdeltagare från kontinentens urbefolkning.

– Man måste vara försiktig, även om man har de bästa avsikterna. Vi har en sektion för urfolk och de ville träffa mig efteråt. Jag förklarade att det inte var min avsikt att såra.[fakta id=”18782″]

Inför årets konferens ifrågasattes beslutet att placera evenemanget i Malaysia. Den segrande sidan i valet i våras, som tog över efter den koalition som haft makten sedan landets frigörelse 1957, har utlovat reformer för press- och yttrandefrihet, men än har dessa löften inte infriats. Och de religiöst präglade morallagarna lär bestå; samma vecka som konferensen invigdes greps ett tjugotal personer på en gayklubb i Kuala Lumpur och dömdes till terapeutisk behandling mot sitt osunda beteende. Några dagar senare utsattes två kvinnor för spöstraff för att de haft sex med varandra.

Situationen i landet ledde till att IFLA:s speciella intressegrupp för hbtq-frågor avstod från att delta vid konferensen men Gerald Leitner försvarar ändå beslutet att hålla till i Kuala Lumpur.

– En tredjedel av världens länder har en muslimsk huvudbefolkning och lagstiftning i linje med den i Malaysia, och vad är då tolerans? Att inte resa dit för att deras lagar inte är lika bra som våra? Eller är det tolerant att resa dit och försöka stärka positionerna hos de progressiva delarna av samhället? Vi försöker göra det senare, vi kan inte ignorera en tredjedel av världen och säga att ni delar inte våra värderingar till hundra procent, så därför kan vi inte komma till er.

Men, säger han, det finns en röd linje som regeringar eller myndigheter inte kan överträda, och det är att lägga sig i organisationens planering av konferensen. Följaktligen var det till exempel möjligt för svenske Christer Edeholt att ostört tala om Regnbågsbiblioteket i Umeå under en av de drygt 200 programpunkterna.

Under dagarna i Malaysia har Gerald Leitner varit intensivt närvarande och nästan varje gång han har talat har det handlat om bibliotekens behov av att förändras i takt med tiden, att förbli relevanta, att agera för sin sak. Alltid oklanderligt kostymklädd har han dykt upp och verkat inställd på att skruva upp temperaturen i centrets luftkonditionerat utkylda salar med ett språk laddat med dramatiska signalord: ”action”, ”change”, ”risk”.

Han har verkat vilja skapa krisberedskap hos de församlade representanterna för bibliotek från hela världen.

– För att motivera människor och få dem på fötter så måste man använda ord som verkar relevanta. Många på kongressen är chefer, men det finns också hundratusentals i biblioteksvärlden som inte är inställda på förändring.

Är de som arbetar på bibliotek tillbakalutade och i avsaknad av insikt om behovet av förändring?

– Många har utan tvekan den attityden och det är kanske ett skäl till att vi måste använda så starka ord för att göra det tydligt att de måste ta del av den här rörelsen.

”Rörelsen” är framför allt arbetet med en gemensam strategi för världens bibliotek som påbörjades häromåret med hjälp av ett tioårigt finansiellt stöd från Bill och Melinda Gates stiftelse, som Gerald Leitner beskriver som en ”game changer”.

Ett stort grupparbete med möten i alla världsdelar resulterade i våras i en sammanfattande rapport med tio möjligheter och utmaningar inför framtiden. Vid konferensen i Malaysia lanserades rapporten från arbetet med visionen i sin helhet samt en ”idébutik” som till nyligen stått öppen för konkreta förslag från hela världen, om hur bibliotek kan utvecklas. Vid nästa års konferens i Aten, Grekland, ska en strategi för åren 2019-2024 spikas som är byggd på visionen och förslagen.

I förordet till den senaste visionsrapporten skriver Gerald Leitner att ingen annan organisation i världen inom kultur, utbildning och vetenskap någonsin har initierat en så omfattande och inkluderande demokratisk process.

Det är klart att han tror på det hela, eftersom idén från början är hans.

– Jag blev intervjuad för det här jobbet och kom med den då. En vision för att tackla utmaningarna som globaliseringen och ny teknologi leder till var lyckligtvis något som också IFLA:s exekutiva kommitté tyckte var exakt det som behövdes.

Det låter faktiskt rätt magstarkt: en gammal journalist som råkade trilla in i biblioteksvärlden har nu en massa idéer om hur jobbet ska göras. Men under åren som redaktör för den österrikiska biblioteksföreningens tidning utbildade sig faktiskt Gerald Leitner till bibliotekarie – och blev så småningom ansvarig för samma utbildning.

Jag frågar om han håller med om att en likhet mellan journalister och bibliotekarier är att båda yrkesgrupperna gärna talar om sin stora betydelse, trots att de långtifrån alltid lever upp till det rykte de vill skapa om sig själva.

– Det har du rätt i, säger han, men det syns lättare när det gäller journalister. Det de åstadkommer ligger på bordet varje dag.

Han har själv aldrig jobbat på bibliotek och när han får frågan om vilken hans första arbetsplats helst skulle vara, tvekar han och säger att han har besökt så många fantastiska verksamheter. Sedan nämner han Dokk1, det centralt belägna multimediala stadsbiblioteket i danska Århus som invigdes 2015.

– Det är verkligen utveckling; att vara i hjärtat av en stad och att människor känner att det är deras plats.

I sin tidigare roll som generalsekreterare för den österrikiska biblioteksföreningen var han drivande i att påtala behoven av nationella digitala bibliotek. Han tycker om att upprepa ”inget bibliotek är en ö”, en parafras på John Donnes 1600-talsdikt, som i det här sammanhanget är en verbal markering mot de statiska ramar som ofta omger bibliotek på grund av att deras offentliga huvudmän sällan samarbetar.

– När vi har många öar så är vi inte starka och jag förstår inte att vi inte utnyttjar våra resurser bättre. Förmår vi inte göra det, så kommer chansen att skapa nationella e-bibliotek att gå förlorad.

Han ser framför sig att överbryggade organisatoriska och juridiska hinder skulle innebära förutsättningar för tidigare okända kombinationer av tjänster – litteratur, film, journalistik. Hans hopp är att det finns, eller dyker upp, entusiastiska kulturministrar som förstår potentialen att skapa digitalt utbud för hela länder.

Det har inte gått mer än drygt ett och ett halvt år sedan han blev IFLA:s generalsekreterare sommaren 2016 och han har fortfarande drygt sex år kvar på sitt åttaåriga förordnande. Kanske är frågan därför för tidigt ställd, men ändå:

Vilket eftermäle önskar du dig? 

– Det pågår alltid förändring, men när jag kom accelererade den.

Läs mer:

http://biblioteksbladet.test/viktigt-att-markera-vikten-av-manskliga-rattigheter/

http://biblioteksbladet.test/ifla-efterlyser-konkreta-onskemal/

http://biblioteksbladet.test/sa-var-ifla-konferensen/