Biblioteket som blev en mångkulturell mötesplats

På det flerspråkiga biblioteket We Need Books hyllas mångkulturen. Biblioteket skapa ett ställe där alla är välkomna på samma villkor. "Här frågar vi inte om etnicitet, vi frågar bara om språk, så vi vet vilka böcker vi kan tipsa om."

På markplan i samma hus som seriebiblioteket håller det flerspråkiga biblioteket We Need Books till. Ioanna Nissiriou är vd och medgrundare för civilsamhällesorganisationen som håller till i Aten. Deras tanke är att platser för mångkultur och böcker kan vara till stor nytta för alla delar av befolkningen i staden, inte minst marginaliserade och utsatta grupper som migranter och flyktingar.

Hennes hår är grått, det är lite kyligt i den stora bibliotekslokalen så hon har en ljus filt över axlarna. Hon pratar med mjuk stämma, på god engelska.

– Vi är en biblioteksresurs, ett bibliotek där man kan läsa böcker. Men jag tror att det vi gör här, och det insåg vi efter flera år, är att vi bygger en community, ett lokalsamhälle, genom biblioteket. Biblioteket är ett medel för att nå slutmålet, säger Ioanna Nissiriou.

Bibliotekets samling växer hela tiden, det omfattar nu fler än 14 000 böcker på mer än 60 språk, här inne finns en barnavdelning och bakom Ioannas fåtölj syns en liten trädgård. Hon konstaterar att Aten har förändrats. Det är en mångkulturell stad numera, så var det inte för 20-år sedan, i alla fall inte så tydligt och synligt.

– Jag tror att Grekland har svårt att förhålla sig till det. Är det bra eller är det dåligt? Vill vi ha det, eller vill vi det inte? Vi ville hylla mångkulturen, lyfta den och skapa ett ställe där alla är välkomna på samma villkor. Tanken var att hedra alla kulturer. Det är också svårt för folk att ifrågasätta ett bibliotek. Visst finns det andra sätt att prata om inkludering och andra saker att göra, men ett bibliotek betraktas av de flesta som en bra sak, något som ska få existera, slår Ioanna Nissiriou fast.

Det började dock som något annat, med att hon och en person till, samlade in böcker som de skickade till flyktingläger för att kunna bygga upp bibliotek där. Det var allmänt känt hur mycket dödtid de hade där, hur isolerade de var.

– De var osäkra och traumatiserade, deras fantasi fick inget spelrum, de behövde annat att tänka på, mitt den situationen. Så vi ville ge dem böcker på deras språk. Men efter ett tag tänkte vi om, att ett sätt att bryta isoleringen skulle vara att de skulle motiveras att ta sig in till staden där de utöver böckerna också skulle träffa andra människor, berättar Ioanna Nissiriou.

Sedan växte det, de blev en organisation och de sökte stöd och bidrag från kommunen utan att lyckas. Till slut fick de dock använda ett hus, en gammal bar i centrala Aten. Området var slitet, företagen hade lämnat och kommunen gav organisationer möjlighet att husera i de tomma byggnaderna. Där höll We Need Books till i ett år innan de var redo att hitta något mer eget, något med mer potential, något som var mindre slitet. De jagade pengar och hoppades samtidigt att någon skulle skänka dem en lokal. Det skedde aldrig så de var tvungna att ha pengar nog för att ha råd med hyran, med renovering och med möbler. I november 2019 flyttade de in här, på en sidogata till trafikstöket någon minut bort.

– Sedan kom covid och det var då vi lärde oss vad det innebär att vara ett bibliotek. Då fick vi tid att fundera och tid att organisera oss. Nu är det ett riktigt bibliotek med onlinekatalog och ett katalogiseringssystem. Vi gallrar böcker och tar in nya, säger Ioanna Nissiriou som tidigare har jobbat som producent och fixare inom tv. På så sätt kunde hon se flyktingsituationen på nära håll och visste att hon ville göra något för att hjälpa.

Utbudet ska vara modernt och aktuellt, mänskligt och inkluderande. Målet är att ha lika många böcker skrivna av män som av kvinnor och att biblioteket ska avspegla mångfald, både när det gäller genus och olika etniciteter. I början tog de in alla böcker de fick, nu gör de ett urval på ett helt annat sätt även om de fortfarande är beroende av att få böcker av privatpersoner eller organisationer.

På eftermiddagarna kommer skolbarn från området, här pluggar de, spelar spel, pratar, stökar. We Need Books har blivit en mötesplats för dem och för många andra. Det ordnas boksamtal, författarbesök, workshops och språklektioner. Men Aten, Grekland och Europa, ser annorlunda ut i dag jämfört med för tio år sedan och även jämfört med när biblioteket öppnade här i huset 2019.

Ioanna Nissiriou säger sarkastiskt att flyktinglägren nu ligger så avsides och är så avskärmade från omvärlden, att de inte syns eller märks och därför på många sätt har glömts bort.

– Det har blivit ännu mycket svårare att komma hit. De läger som fanns i närheten har stängt men det finns många migranter här i området och i hela Aten. De är en del av området och vi är ett communitybibliotek som är öppet för alla, konstaterar Ioanna Nissiriou.

Läs också: Biblioteksbuss ger plats för drömmar i grekiska flyktingläger

Hon tystnar och tänker efter, säger att det är svårt att prata om flyktingar, som så ofta görs. Hur länge är man flykting? När slutar man att vara en flykting?

– Här frågar vi inte om etnicitet, vi frågar bara om språk, så vi vet vilka böcker vi kan tipsa om. Vi vill inte se deras id-papper. De fyller bara i ett formulär som alla andra låntagare. Nu har vi många barn som kommer hit som är födda här, men deras föräldrar kommer från olika afrikanska länder. Vi hjälper barnen med skolarbetet, vi har volontärer som kommer hit för det. Men i år är det svårare, barnen är inte studiemotiverade alls, säger Ioanna Nissiriou.

Biblioteket har öppnat för dagen men ännu är det lugnt, även om några av de vanliga ungdomarna har börjat ramla in. De har sina platser, de vet var de vill hålla till.