Finska tips om nationellt e-bibliotek

Omvärldsbevakning, AI och tips att ta med sig för den som vill skapa nationellt e-bibliotek var några frågor som lyftes på Biblioteteksdagarnas första dag på Sara kulturhus i Skellefteå. Texten uppdateras löpande, de senaste inläggen ligger först.

16.30 – slut för idag. Den svenska bibliotekssektorn har nu återvänt till sina hotellrum för att piffa inför för kvällens middag med dans och karaoke i Skellefteå Folkets park. Start igen klockan 8.30 imorgon.

Finska råd om Sverige också vill skapa ett nationellt e-bibliotek

• Våga drömma stort och dela din vision med andra som också börjar sträva i samma riktning.

– I Finland handlade det om två personer som hade detta mod, så se dig omkring: är det personerna som sitter intill dig som ska göra det? Eller är det du?

*Hitta rätt kompetens inom projektledning, teknik, folkbibliotek, förlag och deras affärsmodeller, kommunikation och marknadsföring.

• Separera teknik och innehåll och bygg din egen plattform.

– Vi har en open source-lösning så vi delar gärna med oss.

• Involvera alla berörda.

– Vi har haft många workshops och andra events med folkbibliotek så att de har haft möjlighet att uttrycka sina behov.

• Var beredd på överraskningar.

– Alla aktörer agerar inte på ett förutsägbart sätt.

• Se till att vara eniga om ert gemensamma mål och var beredda på att många kommer att ha åsikter om det ni har gjort.

Nu: Finlands nationella e-bibliotek. Anna Tuomikoski, informationsspecialist på e-biblioteket, berättar om Finlands nationella plattform för e-medier som är igång sedan några veckor. Finska staten har anslagit två miljoner euro för etableringen, fördelat över två år.

Det är frivilligt för de finska kommunerna att ansluta sig. Hittills omfattas 80 procent av landets befolkning och kommunerna betalar 70 cent per invånare.

– Det är mindre än vad de har betalat hittills, säger Anna Tuomikoski.

….

Kaffepaus på Nordanåteatern. Funderar på något en enhetschef från ett västsvenskt folkbibliotek sa i en annan paus tidigare under dagen. Hen, med erfarenhet från flera kommuner, talade om en hierarkisk degradering:

– Biblioteken har sjunkit allt lägre ner i de kommunala organisationerna.

Jag frågade om detta bara är något hen själv upplevt, eller om det har gjorts någon kartläggning om saken.

– Det tänkte jag att du kunde ta reda på, svarade hen.

Vi får väl se om detta är något Biblioteksbladet ger sig på att utreda. Är det fler som delar bilden av ett hierarkiskt fall? Mejla thord@biblioteksbladet.se.

Nu ska det handla om det rikstäckande finska e-biblioteket.

Tips om omvärldsbevakning: ”Tänk utanför boxen”

Gott råd: Gå utanför uppdraget. Det säger Anna Nyman och nämner hon att det är givet att bevaka vad som händer kring Kulturrådet medan det kanske ter sig mindre självklart att följa Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

– Det handlar om reflektionsarbete, att gå utanför boxen och att vara lite kreativ i vart man ska ta sig.

Hur jobbar Digiteket med omvärldsbevakning? Har bland annat fasta möten som ger möjlighet att utbyta information och en gemensam Teamsgrupp för att dela information,.

– Ofta tror man att alla har sett det jag har sett, men så är det ju inte, därför är det viktig att delta med sig till kollegor, säger Jennie Larsson.

– Det är tidsbesparande också, alla behöver inte alltid läsa allt, utan man kan sammanfatta, säger Anna Nyman.

Handlar om att välja ut vad man ska omvärldsbevaka, vilka källor, vad man ska bevaka, utse ansvarig för omvärldsbevakningen. Hålla sig uppdaterad, inte bara spara på hög, utan veta var man har det, sortera, gallra och ibland arkivera sånt som inte är aktuellt längre, säger Jennie Larsson.

Viktiga frågor att ställa sig: Vad är ditt varför, varför ska just du omvärldsbevaka?

Så omvärldsbevakar folkbiblioteken. Jennie Larsson och Anna Nyman från Digiteket berättar om en rapport från augusti förra året som bland annat bygger på en enkätstudie. En komplex och inte helt oproblematisk bild tonar fram: många medarbetare omvärldsbevakar men döljer ofta att de gör det, gör det därför på fritiden – vilket  sin tur skapar en glidning mellan fritid och arbete.

Källa till konferenskonflikt. Har man rätt att fortsätta sitta hela dagen på den plats man valde på morgonen?

En bibliotekschef och rutinerad konferensbesökare berättar att detta brukar vara en källa till dispyter och dålig stämning – själv förfäktade hen inställningen att det är ok att flytta sig under dagen, men att det många gånger har inneburit dålig stämning.

Detta blir dock inget problem under eftermiddagen i Skellefteå. Huvuddelen av programmet för årets biblioteksdagar är uppdelat i separata spår. Uppenbarligen en följd av tidigare års utvärderingar då många besökare haft invändningar mot att stora delar av innehållet inte har intresserat dem eller haft någon koppling till deras arbete.

Naturligtivs innebär detta en svårlöst utmaning för en journalist på plats för att försöka ge en bild av vad som händer. Eftermiddagens spår omfattar workshops i kreativt ledarskap, kreativ programverksamhet och  kreativ kunskapsdelning, men om detta kommer jag inte att berätta ett ord eftersom jag inte kan vara på flera ställen samtidigt. Istället har jag tagit mig till Nordanåteatern och programpunkten Fönster mot omvärlden. Temat är alltså omvärldsbevakning och först ut, alldeles strax, är Jennie Larsson och Anna Nyman från Digiteket. Börjar om två minuter.

Lunchpaus.

Precis innan den får Palle Dahlstedt en avslutande publikfråga om hur kreativitet och trauma hänger ihop.

– Det där är alldeles för stort och svårt, du får nästan fråga en psykolog. Men av egen erfarenhet vet jag att man kan bli helt tystad men att man på sikt kanske kan få mer att säga.

Fransesca Quartey fyller i och säger att det är många konstnärer som haft svåra trauman i sina liv.

– Det är svårt att skapa konst i traumat, men den som landat efteråt och hämtat andan kan ha det lättare att skapa konst

– Men skriv ner allt under tiden! påpekar Palle Dahlstedt.

Om AI.

– Ett av de viktigaste problemen är att maskininlärningen är designad för att ge de mest sannolika resultaten , men är det mest sannolika det mest kreativa? Jag skulle inte säga såg, det är mest tvärtom.

”Blaj-generator” är Palle Dahlstedts ord för generativ AI som ChatGPT.

Palle Dahlstedt: ”Vi måste få datorerna att utforska i stället för att optimera”

Framtiden?

– Vi måste få datorerna att utforska i stället för att optimera och generera det mest sannolika.

– Vi ska inte vara bakåtsträvare, tekniken finns ju här, men man måste tänka kritiskt och samtidigt släppa kontrollen lite grann.

– Den det blir nog kul, avslutar Palle Dahlstedt.

Om den kreativa processen: sker stegvis, olika verktyg öppnar nya möjligheter.

– Det är i processen det bildas detaljer, mening och djup.

Nu utlovas fem minuter om AI.

Om myten att man måste vänta på inspiration:

– Ha disciplin, skaffa kunskap, skriv ner allt du kommer på direkt.

Och här kommer några ord om hans fascinerande presentation:

– Jag kör med såna här mindmaps som bara växer och växer,  flera miljoner noder nu, men man glömmer inte bort, annars gör man det.

Palle Dahlstedt, fortsättning. Jag är nog inte den enda i salongen som fascineras av den mindmap han använder som stöd för sin föreläsning. Ett till synes oändligt trädsystem som får traditonella Power Point-bilder att framstå som oerhört torftigt.

Huvudtalaren står på scenen. Palle Dahlstedt är Biblioteksdagarnas huvudtalare. Han är tonsättare, improvisatör och konstnär samt professor i interaktionsdesign vid Göteborgs universitet och Chalmers, och lärare i elektronisk musik vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg.

Även han hyllar sin publik:

– Bibliotekarier har alltid varit mina hjältar och hjältinnor – särskilt på gymnasiebiblioteket!

Leif Mårtensson: ”Biblioteken är under attack”

10.20. Leif Mårtensson, ledamot i Svensk biblioteksförenings styrelse, håller invigningstalet då styrelsens ordförande Helene Öberg inte har möjlighet att delta i Skellefteå.

– Biblioteken är under attack, säger han och framhåller såväl den ekonomiska situationen som politiska uppdrag och tankar om bibliotekens verksamhet.

För att hantera detta krävs kreativitet – vilket råkar vara temata för biblioteksdagarna.

– Det gäller oberoende om det handlar om Kungliga biblioteket, folkbiblioteken eller universitetsbiblioteken eller specialbiblioteken.

– Problemet är inte att öppna ett bibliotek utan att vidmakthålla och utveckla bibliotekets betydelse. För det behöver vi pengar. Men tyvärr hjälper det inte alltid att ropa på pengar, kulturministern har ju gjort klarat att det inte blir pengar till folkbiblioteken eftersom de är en kommunal angelägenhet.

Leif Mårtensson avslutar med att rikta sig till medarbetarna på Svensk biblioteksförenings kansli som förutom att de arrangerar biblioteksdagar ägnar en stor del av sin tid åt att träffa politiker och andra beslutsfattare.

– De gör att vi syns!

Klockan är lite över tio och nu börjar det. Biblioteksdagarnas moderator Fransesca Quartey öppnar dagen. Berättar om sin barndomsbibliotekarie i Göteborg och tackar bibliotekarierna för deras gärning.

Onsdag 07.30 Vacker morgon i Skellefteå där Sara kulturhus tornar upp sig mellan järnvägen och centrum. Ett vackert landmärke där Biblioteksdagarna börjar om ett par timmar.

Runtom i stan vaknar övriga 266 anmälda deltagare i årets biblioteksdagar – de som inte flyger eller kommer med buss efter en natt på tåg. Antalet anmälda är ett par hundra färre än andra år och Lisa Gemmel, utredare på Svensk förening, spekulerar i att det hänger ihop med konjunkturen och den pressade offentliga ekonomin.

Det ligger helt säkert något i det, men det finns också en annan tänkbar delförklaring som ingen från arrangörshåll av diplomatiska skäl skulle få för sig att yppa ett ord om: Skellefteå ligger rätt avigt till. Min egen resa från Stockholm igår tog 13 timmar.

Se det bara som ett konstaterande, några timmar på tåg och i väntsalar i Gävle, Sundsvall och Umeå är inget att gnälla över i denna tid så fylld av verkliga svårigheter. Man kan också glädja sig över att faktiskt tillåtas åka på ett arrangemang ordnat av den nationella biblioteksföreningen, något bibliotekspersonal i den amerikanska delstaten Louisiana inte kommer att tillåtas göra om ett förslag från en republikansa ledamot i delstatens representanthus går igenom. Straffet för den som jobbar på ett offentligt finansierat biblioteket och bryter mot detta genom att delta i ett arrangemang ordnat av American Library Association föreslås tvingas plikta med böter på tusen dollar eller fängelse i upp till två år med ”hard labour” – straffarbete –  som möjlig del av straffet.

Så långt har det inte gått i Sverige, men pressen finns som bekant. Inte minst mot medierna vilket avspeglas i den aktuella public service-utredningen. Men också mot teatrar, konsthallar och offentligt finansierad fri konst och kultur, oftast på kommunal nivå där folkbiblioteken också verkar – och på sina håll känner av dessa tendenser.

På tåget i går läste jag den brittiska författaren Julian Barnes fantastiska roman The Noise of Time, Tidens larm på svenska. Om hur tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj tvingades förhålla sig till makten under oförutsägbar, lynnig och grym sovjetisk repression. Ett litterärt mästerverk som bland mycket annat påminner om hur gärna makten kuvar kulturen. Inte alltid för att släcka den helt, men för att bara låta den blomma villkorat.

Jämförelsen ska förstås inte dras för långt, men det går att ana paralleller till det vår tids kulturkrig i värsta fall utmynnar i.

Vill du prata med mig om det eller annat nu under Biblioteksdagarna i Skellefteå? Kanske berätta om något som har hänt i din kommun/region/myndighet? Eller bara säga hej? Mejla thord@biblioteksbladet.se eller skicka ett sms till 0709-710210 så möts vi över en kaffe nånstans.

Nu ska jag äta frukost, invigningen börjar klockan tio.