Efter ett år av krig – ”Skrämmande tyst”

7 okt 2024 • 3 min

I våras kritiserade bibliotekarien Soledad Cartagena sina kollegor runtom i landet för passivitet om kriget mellan Israel och Hamas. Vad har hänt sedan dess?

Soledad Cartagena

”Jag som bibliotekarie förväntade mig mer av mina kollegor”, skrev Soledad Cartagena, bibliotekarie på Komvux i Malmö, i en debattartikel i våras. Den tystnad hon upplevde gälldes kriget mellan Israel och Hamas och den död och utbredda förstörelse det lett till på den palestinska sidan. ”Palestiniers liv och deras kultur är inget värt.”

I artikeln uppmanade hon sina kollegor runtom i landet att träda fram och arrangera kulturkvällar med den palestinska kulturen i fokus och inte gömma sig bakom klichéer om att frågan är kontroversiell och svår att förstå.

”Visst, det är svårt men om våra bibliotek ska fortsätta vara relevanta i en demokrati måste vi våga. Inte gömma oss. Och framförallt inte välja strider som passar ett narrativ utan flera.  Bjud in författare, konstnärer och andra till biblioteken och lyft ett annat perspektiv. Den om sorg och rädsla inför det som händer.”

Häromdagen publicerade hon ännu en debattartikel där hon kritiserade Bokmässan för den relativa frånvaron av palestinska perspektiv på kriget. ”Nu är det viktigt att biblioteken träder fram. Som ett motstånd men också som ett rum för yttrandefriheten. Som lyfter alla de tystade rösterna. I våra biblioteksrum väcker vi de palestinska rösterna till liv igen.”

Har någonting hänt sedan i maj som fått dig att ändra uppfattning om dina kollegor?

– Nej, jag tycker inte det har hänt så mycket, överlag i Sverige är det skrämmande tyst.

Är det mer tyst kring den här än andra konflikter i världen?

– Visst pågår det många konflikter, men att jag tycker palestinska röster ska höras mer är för att det finns så många palestinier i Sverige som lever i exil.

Vad beror tystnaden på?

– Jag tror att det är en rädsla och någon typ av okunskap. Det är så politiskt att man inte vågar ta i det. Och också – det tror jag är väldigt viktigt – att man inte vill utpekas som antisemit.

Har det hänt dig? Fick du den typen av reaktioner på din artikel då i maj?

– Jag har ju fått några skrev, men faktiskt inte så mycket som jag trodde att det skulle bli. Däremot lyftes artikeln av Erik Helmerson på DN:s ledarsida som tyckte det var bra att jag skrev att vi ska ha pro-palestinska evenemang men att det inte bara går att presentera den ena sidan i denna extremt mångbottnade konflikt. Han tyckte att det var jättebra att vi bjuder in palestinska röster, men då måste också den israeliska kulturen vara i fokus. Jag tycker det är konstigt för vi har ju jättemycket föreläsningar och evenemang om antisemitism – vilket vi ska ha på biblioteken. Men varför måste det alltid gå hand i hand?

Du sa att det fortfarande är tyst och inte händer så mycket i bibliotekssektorn kring den här frågan. Vad vill du ska hända?

– Jag skulle vilja ha en diskussion om hur det ser ut i Palestina och Gaza. Vilka bibliotek har gått under? Vilka författare är döda? Vilka journalister? Vad kommer att hända med de palestinska berättelserna? Vad händer med vår bild av vad som har hänt i Palestina under den här konflikten? Vad händer med barnen som upplever det här kriget? Det är de här rösterna som tystnar. Vems berättelser kommer att leva kvar?

Vad gör du själv – hur ser ditt engagemang ut?

– Jag ingår inte i några grupperingar, men på söndagar demonstrerar jag för Palestina här i Malmö.

Läs också ›› Fokus på livet ska slå hål på fördomar. Ett år efter Hamas-attacken har antisemitismen i Sverige ökat.

7 kommentarer

  1. Arrangemang om antisemitism är ingalunda att jämställa med arrangemang om Israelisk kultur, och den – som det känns – konstanta oförmågan att hålla isär begreppen kring detta är sorgesam. Det råder säkert en viss beröringsskräck kring den här konflikten på landets bibliotek, men det här är också en konflikt där det krävs stor kunskap och en viss fingertoppskänsla hos våra biblioteksanställda för att det inte ska verka som att vi tar ställning och därmed inkräktar på principen att alla ska känna sig lika trygga och välkomna på biblioteken.

  2. Också jag ställer mig frågande till påståendet att den israeliska rösten tagit någon särskilt stor plats på bibliotek (eller i offentliga rum för den delen). Har du någon data att underbygga påståendet med?

  3. Jag hoppas nästan det är något som fallit bort i Soledads svar, för den här passagen är väldigt märklig: ”[Han tyckte att] då måste också den israeliska kulturen vara i fokus. Jag tycker det är konstigt för vi har ju jättemycket föreläsningar och evenemang om antisemitism”. Att sätta likhetstecken mellan Israelisk kultur och förintelsen är ju minst sagt problematiskt. Som om det inte fans israeliska diktare, tänkare, författare.

    Sen tycker jag återigen att börja gräva där du själv står: ta initiativ till ett evenemang om palestinsk kultur på det bibliotek du jobbar på. Arrangera bokcirklar med palestinsk litteratur. Jag tycker det känns som mycket snack (och pekande) och lite egen verkstad.

    1. Tack för kommentar, Jens. Du har alldeles rätt i att det inte alltid måste finnas ett likhetstecken mellan israelisk kultur och förintelsen. Men det är ju det jag försöker lyfta . Att vi måste , på biblioteken, kunna prata om palestinsk kultur utan att vi nödvändigtvis också måste ha israelisk kultur i samma veva. Båda är lika mycket värda. Men just nu är den palestinska kulturen obefintlig på bibliotek, till exempel. Eller på bokmässan. Och såklart att jag också måste ta egna initiativ. Vilket jag gör på min arbetsplats. Men jag skulle kunna göra mycket mer.

  4. Det är givetvis inte bibliotekens roll att ha åsikter i några som helst (inom demokratins ramar) kontroversiella frågor. Det enda sätt på vilket vi bör förhålla oss till sådana är att framhäva hur vi kan erbjuda den som så önskar fördjupad kunskap, om frågan i sig såväl som om de olika sidornas egna perspektiv.

    1. Absolut, Magnus. Men det handlar inte om åsikter utan snarare hur vi på biblioteken värdesätter olika länders kulturer, litteratur och röster. Just nu är det en röst som tar plats på biblioteken och offentliga rum. Den israeliska. Och det är viktigt. Men lika viktig är den palestinska.

      1. Jag känner inte igen att ”den israeliska rösten” har tagit någon större plats på svenska bibliotek sedan 7e oktober. Har däremot sett flera lovvärda aktiviteter kring palestinsk kultur och litteratur.

Senaste nytt

Nyheter

Upprop för hotat bibliotek

Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter hotas av nedläggning. Nu har juristerna Izabell Zaza och Amanda Bergqvist organiserat ett upprop för att försöka rädda biblioteket.

12 feb 2025 • 2 min

Debatt

Replik: Iselid är sen på bollen

Samtal om förhandlingar om e-böcker pågår redan, skriver Stefan Persson från Läromedelsföretagen i ett svar i debatten om svensk kurslitteratur. Han konstaterar att Lars Iselids alternativ ”låter mer som en from förhoppning än en realistisk lösning.”

6 feb 2025 • 3 min

Debatt

Replik: Vi måste börja med det mest akuta

Per Kornhall gläds åt att kurslitteraturens kris har nått debattsidorna och framhäver återigen de fem förslag som Läromedelsförfattarna har presenterat. ”Om vi vill förbli en stark kunskapsnation måste vi agera – och det nu.”

3 feb 2025 • < 1 min