Kvinnor dominerar på bibliotekarieutbildningarna, men lärosätena saknar strategier för att bryta mönstret.

När Maria Ringbo gick bibliotekarieutbildningen vid Högskolan i Borås på 1990-­talet var kvinnorna i överväldigande majoritet.
I dag är hon programansvarig för samma utbildning – och köns­obalansen är densamma. Männen utgör i snitt 20–25 procent av studenterna.
– Vi är medvetna om problemet och det är något som vi verkligen vill försöka åtgärda. Det handlar om att biblioteket ska kunna möta hela samhället och då måste vi representera dem som finns där. Vi vill ha personal med olika kön, åldrar och etniciteter, säger Maria Ringbo.

Det finns en stark föreställning om bibliotekarien som en sträng, hyschande kvinna

Åse Hedemark

Maria Ringbo menar att det är viktigt med manliga förebilder.
– När barn och ungdomar går till biblioteket möter de nästan bara kvinnor. Då kan det vara svårt som man att känna att du platsar i den miljön, du identifierar att du måste vara kvinna för att arbeta där.
Manliga förebilder på biblio­teket skulle också kunna påverka till exempel pojkars läsande och informationssökning, tror hon.
– En bättre könsbalans skulle även ge fler perspektiv på verksamheten. Det både breddar och ger ett djup, säger Maria Ringbo.

Vid Umeå universitet har Rickard Danell precis tagit över som samordnare för kandidatprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap. Han blir förvånad när han får höra att 46 kvinnor och 4 män blev antagna till programmet förra hösten.
– Det var väldigt lite, så extremt brukar det inte vara. Året innan var det mer jämnt.
Mycket riktigt. De senaste tio åren har antalet antagna män till höstterminen varierat mellan sex och fjorton. 2019 gjordes antagningen till programmet om. Tidigare krävdes 60 högskolepoäng för att söka, men sedan 2019 räcker det med gymnasiebetyg.
– Nu vet jag inte vad som hände förra året, om tjejerna kanske hade högre betyg, säger Rickard Danell.
Programmet gör inte några särskilda insatser för att väcka männens biblioteksintresse.
– Det vet jag inte ens om vi skulle få göra, om vi till exempel skulle ha en särskild samling för gymnasiegrabbar. Men man skulle kunna se över hur man marknadsför utbildningen, vad vi säger att utbildningen är och om det finns något problem där, säger Rickard Danell.
Särskilda samlingar finns dock på andra håll. Kungliga Tekniska Högskolan gör till exempel insatser både i grundskolan och på gymnasiet för att locka fler tjejer till vissa teknikprogram.

Läs också ›› Så lyckas KTH locka tjejer till ingenjörsutbildningar

Björn Magnusson Staaf är programkoordinator för masterprogrammet i AMB, arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap, samt museologi vid Lunds universitet. Inte heller här görs någon särskild rekrytering för att få män att söka sig till biblioteksutbildningen.
– Nej, jag tror att det nästan kan förstärka fördomar mot fältet, säger han.
Hur då?
– Det kan finnas en risk att riktade rekryteringsinsatser får motsatt effekt, om man till exempel kommunicerar saker som låg social prestige och lön. Ska man göra insatser måste de vara mycket väl genomtänkta. Det är kanske bättre att lyfta fram positiva förebilder, till exempel att män berättar hur kul det är att jobba på bibliotek.
Enligt Universitets- och högskolerådet, UHR, utgjorde männen 27 procent av dem som antogs till masterprogrammet 2010. Tio år senare var andelen 29 procent.

Bibliotekarierna är en viktig drivkraft i en mer övergripande samhällsförändring

Björn Magnusson Staaf

Masterprogrammet är också beroende av att de sökande redan har läst en grundutbildning, förklarar Björn Magnusson Staaf. Och det är fler kvinnor som läser på högskolan och studerar humaniora, vilket de flesta bibliotekariestudenter har pluggat innan.
– 75 procent av dem som söker till oss är kvinnor.
Vad ska man göra åt det?
– Inom ramen för utbildningen lyfter vi aspekter om genusfrågor och mångfald. De personer som utbildar sig till bibliotekarier är medvetna om frågorna när de går ut i sin profession. Bibliotekarierna är en viktig drivkraft i en mer övergripande samhällsförändring, säger han.

När Biblioteksbladet ringer runt till bibliotekarieutbildningarna delar många samma bild. Förklaringarna till männens frånvaro står att finna i yrkets låga status, löneläget, att både högre utbildning och arbetsmarknaden i hög grad är könsuppdelad, och, framför allt, den stereotypa bilden av vem en bibliotekarie är och vad yrket innebär.

– Det finns en stark föreställning om bibliotekarien som en sträng, hyschande kvinna, säger Åse Hedemark, ansvarig för masterprogrammet i arkiv-, biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet.
Könsobalansen på utbildningarna reproduceras sedan i arbetslivet, fortsätter hon. Men hänsyn till kön kan inte tas vid antagningen till utbildningen, det räknas som diskriminering. Lösningen handlar just om att förändra bilden av yrket, menar Åse Hedemark. Men det kan lärosätena inte göra ensamma, hela bibliotekssektorn måste jobba tillsammans.
– Hur man mer konkret jobbar med de frågorna är svårt att svara på. Vi försöker beskriva yrket så nyanserat som möjligt i utbildningskatalogerna och driva en utbildning som omkullkastar gamla föreställningar, säger hon.

Sara Ahlryd, programansvarig för kandidatprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet, är inne på samma linje. Det viktigaste är att olika aktörer inom fältet jobbar långsiktigt och tillsammans, menar hon. Högskolans uppgift är att vässa studenternas kunskap och ge dem verktyg för att marknadsföra sin kompetens när de kommer ut i arbetslivet.
– Det bidrar till att höja professionens status, vilket i sin tur ger högre lön. Då blir det mer attraktivt att söka utbildningen, säger hon.
Vid Linnéuniversitetet har andelen antagna män ökat från 27 procent år 2010 till 36 procent 2020.
– Det är mer accepterat i dag att som man säga att du sökt en utbildning för att bli bibliotekarie. Det hänger i sin tur ihop med att frågor om mångfald och genusfrågor diskuteras mer i samhället, säger hon.
Kandidatprogrammet gör inte heller egna riktade insatser för att väcka männens intresse.
– Vi har inte möjlighet att gå ut med enskilda kampanjer, det finns inga ekonomiska resurser avsatta för det. Vi samarbetar med kommunikationsavdelningen, sedan gör de olika insatser, säger Sara Ahlryd.

Maja Rudhe, sektionschef på kommunikationsavdelningen, berättar att Linnéuniversitetet strävar efter att ha intervjuer med nuvarande och tidigare studenter från båda könen på kandidatprogrammets webbsida. Man försöker också använda bildmaterial där både män och kvinnor finns med. I övrigt görs inga särskilda insatser för att locka fler män till biblioteksutbildningen, däremot arbetar kommunikationsavdelningen generellt för att bredda rekryteringen till universitetet.

Södertörns högskola startade sitt bibliotekarieprogram 2019. Inför starten gjorde lärosätet en förstudie bland biblioteken i närområdet. De ville framför allt ha bibliotekarier som talade flera språk, var samhällsengagerade och hade arbetslivserfarenhet.
– Det har funnits idéer om att bredda ansökningsförfarandet genom intervjuer. Men vi har framför allt jobbat för att jämna ut socioekonomiska skillnader och främja mångkultur, och inte specifikt med könsobalansen, säger Arwid Lund, ämnessamordnare för biblioteksprogrammet.
Enligt Arwid Lund har personalen haft mycket att stå i med att bygga upp det nya programmet.
– Vi har ännu inte gått vidare med hur vi skulle kunna laborera med rekrytering och antagning.

Artikeln publicerades i Biblioteksbladet nummer 3, 2021