När fackförbundet Dik lämnar Ifla finns 26 svenska medlemmar kvar i den kritiserade biblioteksfederationen. Trots all kritik tyder inget på att fler kommer att lämna.

När fackförbundet Dik nu lämnar Ifla är det 26 svenska föreningar, organisationer och bibliotek kvar i den så kritiserade organisationen.

Biblioteksbladet har ställt frågor kring framtiden i Ifla till några av de kvarvarande medlemmarna.

Ska ni vara kvar i Ifla eller inte? Hur går tankarna?

Åsa Sandström, Stadsbibliotekarie/avdelningschef Biblioteken i Malmö:

– Jag är ny i rollen så för mig är det viktigt att bilda mig en uppfattning rörande hur Malmö stadsbibliotek använt sitt medlemskap hittills. Lämna eller påverka inifrån är de två vägar som finns tänker jag och båda har för- och nackdelar. Att lämna innebär att vi släpper möjligheten att påverka Ifla (men markerar med fötterna) och samtidigt släpper viktiga internationella nätverk och utvecklingsfrågor. Att stanna kvar ställer höga krav på engagemang för att driva en förändring.

Miriam Nauri, chef för Karolinska institutets bibliotek:

– Vi kommer inte att skicka några representanter till Wlic-konferensen i Dubai. Vi anser att Iflas ledning de senaste åren har tagit flera felaktiga beslut, vilket allvarligt har skadat vårt förtroende. Den nya styrelsen behöver jobba både med att öka transparensen och hur de lever upp till organisationens styrande värderingar.

– Vi är måna om det internationella samarbetet inom bibliotekssektorn i en tid då världen sluter sig. Det kan samtidigt inte ske till priset att vi glömmer bort vad vi finns till för. I nuläget har vi inte diskuterat att lämna organisationen och vill först ge den nya styrelsen en chans att agera utifrån det tydliga budskap de fick på årets general assembly.

Jonas Gilbert, bibliotekschef Högskolan i Borås:

– Högskolebiblioteket i Borås är sedan många år medlem i Ifla och vi har ännu inte omprövat det beslutet. Det är så klart mycket anmärkningsvärt att en organisation som Ifla kan ta beslut att hålla sitt största mötesforum i ett land som dels inte är tryggt att besöka för alla medlemmar, dels har lagstiftning som begränsar vilka teman som får diskuteras. Det tillsammans med den turbulens som varit i Iflas ledning har skadat förtroendet för organisationen. Vi ska följa utvecklingen och vill se om Ifla kan återskapa förtroende genom att tydligt försvara mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, annars tror jag att risken är stor att vi avslutar vårt medlemskap.

Karin Grönvall, riksbibliotekarie, Kungliga biblioteket:

– KB har inga planer på att lämna Ifla. Vi ser det som självklart att tänka långsiktigt och vara med och påverka genom föreningsdemokratin. Ifla främjar fortfarande ett globalt utbyte och lärande och en viktig röst gentemot FN, Unesco och liknande. T ex har Ifla hjälpt till att koppla bibliotekens roll till urfolkens rättigheter och att biblioteken finns med i det globala Agenda2030-arbetet. Med det sagt så behöver Ifla moderniseras och vi kommer internt diskutera var vi lägger vår kraft i organisationen.

Lisa Petersen, bibliotekschef på Södertörns högskola:

– Vi kommer att fortsätta vara institutionell medlem i Ifla det närmaste året, men det beslutet hade vi tagit innan beskedet om Dubai kom. Nu känns det ju högst tveksamt om vi ska fortsätta, men vi behöver prata mer om det innan vi fattar något nytt beslut.

– Våra diskussioner liknar nog alla andras: Å ena sidan ser vi ett stort värde i Ifla som idé och tycker det är fantastiskt att biblioteken kan enas i en global organisation. Å andra sidan har det under de senaste åren förekommit mycket oegentligheter inom Iflas ledning vilket har skadat förtroendet för organisationen. När sedan beslutet kom om att förlägga nästa års konferens till Dubai och att hbtqi-frågorna är borttagna från konferensen undrar vi förstås om organisationen helt har tappat kompassen gällande demokrati och alla människors lika värde.

– Samtidigt är det en svår fråga hur Ifla ska agera för att inkludera bibliotek från olika världsdelar, från mindre demokratiska länder eller rentav diktaturer. Finns det ett värde i att biblioteken ändå möts? Eller finns det en risk att Ifla legitimerar politiskt förtryck? Att Dubai var ett olämpligt val för den årliga konferensen tycker nog de flesta, men hur ska det bli för kommande konferenser? Ska vi bara hålla till i västliga demokratier? Att organisationen är global kommer fortsatt att vara knepigt att hantera.

– När det gäller oegentligheterna i Iflas ledning kan vi kanske hoppas att det finns tillräckligt med goda krafter inom Ifla för att vända organisationen på rätt köl igen. Vi får följa utvecklingen.

Linda Vidlund, överbibliotekarie, Sveriges lantbruksuniversitet:

– Som jag ser det är det helt otänkbart att resa till Dubai för Ifla nästa år på grund av de eftergifter som gjorts av Ifla gentemot värdlandet. Däremot tänker jag att lämna organisationen innebär att vi inte längre har chansen att påverka, så i nuläget planerar vi inte att lämna organisationen.

Cecilia Broberg, chef användarstöd, Myndigheten för tillgängliga medier (MTM):

– Generellt ser MTM ett stort värde av internationell samverkan inom biblioteksområdet. Vårt uppdrag följer av MTMs instruktion och enligt den ska vi samverka med relevanta internationella aktörer. Det är inte närmare beskrivet hur och i vilka frågor; det avgör vi utifrån en bedömning av nyttan [med samverkan].

– När det gäller Ifla ser MTM det som angeläget att delta i kommittéarbetet, i vårt fall Libraries Serving Persons with Print Disabilities Section, LPD. Den samlar expertis i frågor som vi arbetar med, ger möjlighet till kunskapsutbyte, samarbete och att påverka inom områden som vi delar med liknande organisationer i andra länder/internationellt. Exempel på frågor som sektionen arbetar med är riktlinjer för tillgängliga biblioteks- och informationstjänster, att främja Marrakechfördraget och globala tillgänglighetsbibliotek för personer med läsnedsättning, samt att stödja utvecklingen av standardisering av tillgänglighetsmetadata.

– MTM kommer inte att närvara på Wlic i Dubai. Vår huvudsakliga invändning handlar om att värdlandet begränsar agendan för kongressen. Det strider mot principerna om åsiktsfrihet och yttrandefrihet samt ett fritt meningsutbyte.
Utöver det ser vi anledning att ifrågasätta behovet av årliga, fysiska kongresser som kan innebära oförsvarlig klimatpåverkan.