Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Klarlagt om Isak Collijn och nazismen
28 feb 2026 • 4 min
I höstas stoppades utdelningen av Collijnpriset, uppkallat efter Isak Collijn som var riksbibliotekarie i början av 1900-talet. Orsaken var misstankar om att han sympatiserade med den nazistiska ideologin. Allt tyder på att det verkligen var så.
Isak Collijn var medlem i Svensk-tyska föreningen som i mitten av 30-talet ändrade sin logotyp och lade till ett hakkors.
Tre månader har gått sedan Collijnpriset skulle ha delats ut för den bästa uppsatsen inom biblioteks- och informationsvetenskap, med fokus på forskningsbibliotek. Den person som var utsedd och som skulle ha tagit emot priset uppmärksammade Svensk biblioteksförening på uppgifter om att Isak Collijn, riksbibliotekarie 1916–1940, kan ha haft sympatier med den tyska regimen under 30-talet.
Priset delades därför inte ut. Silvia Ernhagen, föreningens generalsekreterare, uppgav att de undersökte saken, att de ville ha ett ordentligt underlag. Nu, till slut, har föreningen gått ut med pristagarens namn. Mikael Lövgren, Lunds universitet, får priset, ett diplom och 25 000 kronor, för uppsatsen Machine fetishism > information fetishism: how machine-dependent information devours libraries and the litosphere.
Det råder inga tvivel om Isak Collijns positiva inställning till Tyskland – och att den höll i sig efter att nazisterna kommit till makten i landet.
Författaren Simon Olsson skrev i skriften Belönade av Hitler (Publicerad på Yumpu 2015) om de minst 31 svenskar som förärades Tyska örnens orden av storofficers klass. Isak Collijn är med på den listan.
Mottagarna av denna orden kunde vara personer som Tyskland hade kontakt med på utrikesdepartementet, inom skolan, järnvägen, tullväsendet och sjöfarten. Simon Olsson understryker att denna orden inte var en utmärkelse som gavs till någon för att denne ”hade en bra åsikt”. Istället användes medaljen som diplomatiskt smörjmedel.
– Att Isak Collijn fick Tyska örnens orden säger inte så mycket mer än att han hade kontakt med sina tyska motparter, precis som han säkert hade i andra länder, som Finland, Danmark, Norge och så vidare. Sverige gav också medaljer till sina motparter i andra länder. Det fanns även tyska mottagare av svenska ordnar, säger Simon Olsson.
Han är själv nyfiken på var Isak Collijns medalj finns. Kanske ligger den i någon släktings byrålåda? Finns det bilder på honom med medaljen? Simon Olsson har fortsatt med sitt arbete med att ta reda på mer om svenska medaljer och ordnar men har inte hittat mer om Isak Collijn.
I Bruna nätet över Norden, en skrift utgiven 1937 av Arbetarkulturs förlag, uppges att Isak Collijn var Sveriges representant och, som det uttrycks, ständigt medarbetande i tidskriften Nordische Rundschau, som i sin tur var kopplad till ett nordiskt utlandsinstitut i Greifswald. Enligt Bruna nätet över Norden skrev även bland annat Herman Lundborg, chef för Rasbiologiska institutet, för samma tidskrift.
Biblioteksbladet har dock inte hittat några bevis för att Isak Collijn skrev i Nordische Rundschau.
Forskaren Tobias Hübinette, som redan 2002 fick mycket uppmärksamhet för sin bok Den svenska nationalsocialismen – medlemmar och sympatisörer 1931-45 är dock övertygad om att Isak Collijn faktiskt sympatiserade med nazismen. Ett skäl till detta är att Collijn under åren runt 1935 var medlem i Svensk-tyska föreningen och dessutom satt i föreningens styrelse fram till 1936. Organisationen, som existerar än i dag, stod på 30-talet på det ”nya Tysklands sida”, vilket i klarspråk innebar ett stöd för nazisterna.
– I och med att Hitler kom till makten blev föreningen pronazistisk. Man antog till och med en ny föreningslogotyp med den tyska riksörnen och ett hakkors. Och från 1933 bjöds nazisttopparna in på löpande band för att hålla föredrag, säger Tobias Hübinette.
Som exempel deltog Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess vid föreningens sammanträde i Grand Hotels vinterträdgård i Stockholm i maj 1935 och höll föredrag under rubriken ”Det nya Tyskland”. Enligt programmet, som finns bevarat på Kungliga biblioteket, närvarade även prins Gustaf Adolf, far till Kung Carl XVI Gustav. Vid tidpunkten satt alltså Isak Collijn i föreningens styrelse.
– Jag hyser inga tvivel om att Isak Collijn var tyskvänlig och positiv till nazismen, säger Tobias Hübinette.
Han pekar på ett annat exempel som tyder på dessa sympatier: 1937, tre år efter att böcker av judar och andra ”otyska” författare bränts under en våg av omfattande bokbål i Tyskland, arrangerades Tyska bokveckan i Stockholm. Evenemanget hölls i en lokal på Sveavägen med ett stort porträtt av Hitler på väggen, och bland deltagarna fanns Isak Collijn.
Frågan om den dåvarande riksbibliotekariens politiska hållning väcker nyfikenheten hos Tobias Hübinette så att även han gör ett besök på KB.
– Jag hittar i hans dagböcker att Collijn fraterniserade med tyskarna åtminstone fram tills krigsutbrottet.
Hübinette konstaterar att Collijn under 1937 tillbringade flera veckor i Tyskland och bland annat träffade den nazistiska ideologen Alfred Rosenberg, övertygad antisemit och chef för nazistpartiets utrikespolitiska avdelning.
Det var alltså Mikael Lövgren, tilltänkt mottagare av Svensk biblioteksförenings utmärkelse för bästa uppsats inom biblioteks- och informationsvetenskap, som först larmade om Isak Collijns tyskvänlighet. Han har avböjt intervju, men bidrar med ytterligare belägg för den tidigare riksbibliotekariens kopplingar till nazismen. Bland annat:
Enligt uppgifter i Maja Sandlers memoarbok Från Lillgården till Arvfurstens palats ska Collijn under en middagsbjudning i Stockholm ha framhållit ”med en viss skärpa att Hitler var en kraftkarl, som hade dragit Tyskland ur dess förnedring och hade ett moraliskt mod som få”.
I ett mejl till Svensk biblioteksförening, som Biblioteksbladet har tagit del, av skriver Mikael Lövgren att han har full respekt för att föreningen vill hedra Isak Collijn genom att dela ut Collijnpriset till årets bästa studentuppsats i biblioteks- och informationsvetenskap. Han skriver sedan: ”Men jag vill inte hedra antidemokraten som hyllade Mussolini, Hitler och som var styrelseledamot i den stundom pronazistiska Svensk-tyska föreningen; samt mer och annat därtill. Det hoppas jag att ni respekterar. Så om ni redan nu vet med er att ni tänker hålla fast vid namnet på priset vid styrelsemötet i mars så skickar jag mer än gärna prissumman i retur.”
– Detta är en svår fråga som vi är måna om att behandla omsorgsfullt och med tid för diskussion och nu återstår att sammanfatta allt. Vi planerar att styrelsen ska ta beslut på styrelsemötet i mars, förklarar Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Silvia Ernhagen.
Mötet äger rum den 26 mars.
Tycker det där är komplicerat. Sympatiserar absolut inte med Collijns åsikter, men ska vi ta bort alla fonder och priser som har med nazisympatisörer att göra så ryker nog de flesta priser som härstammar från åtminstone 30-talet.
Bland annat alla fonder som har med Gustav V att göra. Dåvarande kungen skrev ju beundrarbrev till Hitler.
Risken är också att en mörk period av Sveriges historia osynligörs och tvättas bort. Kanske hade en uppdatering av priset varit en möjlighet? Att vara tydlig med att priset inte ges för att hedra Collijns utan för att hedra pristagaren. Och att ta bort eventuella texter om att verka i ”Collijns anda” om det finns sådana. Och viktigast av allt – att tydligt redovisa och ta avstånd från Collijns kontroversiella åsikter.
Johan Erséus: Intressant. I Maja Sandlers bok, som nämns ovanför, sidorna 201-202, går det att läsa mer om detta. Efter att Isak Collijn har framhållit ”med en viss skärpa att Hitler var en kraftkarl, som hade dragit Tyskland ur dess förnedring och hade ett moraliskt mod som få” och att det ”kunde minsann behövas sådana folkledare i vissa andra länder också” rusade värdinnan, dvs Ellen Appelberg Collijn, ”in i sitt rum och stängde dörren hårt efter sig”. KB-Mannen / Anders Burius/Jonsson har också skrivit en sak om Ellen Appelberg/Collijn i Burius, A. (2008). Resebibliotekariens reseanteckningar. Text: Svensk tidskrift för bibliografi, 7(1), nr13–17: ”När så Ellen Collijn skrev sitt testamente 1954, fem år efter makens död, bestämde hon att anteckningarna skulle införlivas med brevsamlingen men till skillnad från denna hållas förseglade i 50 år.” Collijns ”tyskvänlighet” är väl intressant men tidigare IFLA-presidenten Alex Byrne har i en bok (The politics of promoting freedom of information and expression in international librarianship) också beskrivit en närbesläktad kärlek, som bibliotekarien Al Kagan i en recension beskriver så här: ”And it is depressing to note that the first President, Dr. Isak Collijn, praised Mussolini in fascist language.” Hela talet återfinns här: Ministero della Pubblica Istruzione, Italia (1931). Primo Congresso Mondiale delle Biblioteche e di Bibliografia. Roma-Venezia, 15-30 giugno MCMXXIX-A. VII. Atti pubblicati a cura del Ministero della Educazione Nazionale (Direzione generale delle Accademie e Biblioteche). Roma. Mycket av allt detta bör också ses utifrån ett brev som Collijn skriver till H.P. Lange 1920: ”Inom industrivärlden väntar man en större kris, ja, man önskar till och med, att det kommer till en slutgiltig uppgörelse med de allt mer fordrande arbetarna. Jag antar att situationen i Danmark är bättre, där de borgerliga partierna kunnat samlas mot socialismen.” Jag skriver en längre text om detta. Återkommer. PS. Och en eloge till Sonja Viklund som jag tror besvarar varför detta har sopats under mattan i så många år när hon säger: ”bibliotekssektorn är alldeles för homogen”; ”Det har stört mig länge.” Du är inte ensam, Sonja!
Jag har ingen aning om graden i Isak Collijns tyskvänlighet. Men – märkligt nog om han skulle ha haft rent nazistiska åsikter – hans hustru Ellen tycks i så fall ha haft en helt motsatt inställning. När Amelie Posse i april-maj 1940 började samla medlemmar till den antinazistiska Tisdagsklubben, rekommenderar en av hennes likasinnade väninnor just Ellen Collijn (född Appelberg). Enligt säkerhetspolisens nedteckning av ett avlyssnat telefonsamtal frågar en dam Amelie om hon får ta med sig riksbibliotekarie Isak Collijns hustru Ellen, som också står på deras antinazistiska sida: ”Hon är oerhört pålitlig, apotekare, har försänkningar i skådespelarkretsar och har omvänt många.”