Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Läromedelsförfattarna: ”Orimlig situation”
18 dec 2024 • 2 min
Försäljningen av ny kurslitteratur har på kort tid sjunkit kraftigt. En förklaring är missbruk av Legimus, enligt Läromedelsförfattarnas ordförande Per Kornhall.
Per Kornhall, ordförande i Sveriges läromedelsförfattares förbund.
En rapport från Läromedelsförfattarna visar att försäljningen av ny kurslitteratur har minskat med 40 procent på två år. Organisationens ordförande Per Kornhall skräder inte orden när han kommenterar läget.
– Fram till nu har det varit en helt ohemul, och orimlig situation. I våra initiala kontakter med MTM var det uppenbart att de var förvånade. De ser sig som någon sorts riddare i skinande rustning – ju mer de tillgängliggjorde, desto bättre var det. De insåg plötsligt att förlag och författare var förtvivlade för att deras böcker hade tappat allt värde, säger Per Kornhall.
Läs också ›› Kritiken: ”Svensk kurslitteratur är hotad”
Han menar att det är uppenbart nu att både kultur- och utbildningsdepartementet har gått hårt åt MTM och sagt åt dem på skarpen att det här måste man göra någonting åt, något Biblioteksbladet inte har fått bekräftat då båda departement har avstått från att kommentera saken.
– Så jag tror att de ganska snabbt kommer att styra upp så att missbruket av Legimus minskar. Rapporten visar att det är en perfekt storm som läget är nu. Du har en kundgrupp som har dåligt med pengar, en massa olaglig utlåning och en stor och växande marknad för begagnade böcker. Plus olaglig fildelning på grund av bristerna hos Legimus, understryker Per Kornhall.
Att MTM nu inför kryptering av innehållet i Legimus tycker Per Kornhall är bra om myndigheten också ser till att det inte går att länka vidare, att det inte går att dela med sig av innehållet, utan att det handlar om strömmat innehåll. Även han vill se ett införande av intyg. Han menar även att staten bör titta på vem som ska betala för tillgängliggörandet, alltså ersättningen till författarna.
I rapporten framförs ytterligare krav, som att regeringen bör införa någon typ av finansieringsstöd till studenter så att de har möjlighet att faktiskt köpa litteratur. Dessutom vill Läromedelsförfattarna se en tydligare reglering gällande kurslitteraturens ställning i lag och förordning samt myndighetsuppdrag.
”Att MTM nu inför kryptering av innehållet i Legimus tycker Per Kornhall är bra om myndigheten också ser till att det inte går att länka vidare, att det inte går att dela med sig av innehållet, utan att det handlar om strömmat innehåll. ”
Det strömmade innehållet är väl automatiskt krypterat via https? Länka vidare? Åtkomst styrs väl av ens användarkonto, en länk hjälper inte såvida du inte har möjlighet att logga in. Vågar man anta att krypteringen gäller nedladdat innehåll så kommer det ju de facto att göra exakt det Per Kornhall vill. Strömmat innehåll är redan krypterat, länkar kommer inte att fungera om man saknar konto, eftersom nedladdat innehåll är krypterat kan man inte dela med sig av det.
En perfekt storm i ett vattenglas.
Det finns så många frågor som inte berörs i den här debatten.
– Hur många läromedelsförfattare som skriver litteratur för högre utbildning är anställda vid svenska universitet och högskolor? Skriver de litteraturen inom sin tjänst eller måste de ta tjänstledigt (och få ett inkomstbortfall) för att skriva litteraturen? Om det är så, borde man kanske fundera på om författande av kurslitteratur borde inkluderas i större grad i befintliga tjänster på lärosätena och att den litteratur som skrivs blir öppet tillgänglig. Detta vore i linje med den rörelse mot öppen vetenskap som finns i universitetsvärlden idag. T.ex. finns ett sådant läromedel i namnforskning (”Namn och namnforskning: Ett levande läromedel om ortnamn, personnamn och andra namn”, red. Staffan Nyström, 2021) och det är ju utmärkt.
– Bibliotekschef Lotta Jansson nämner i en angränsande artikel här i BBL att Södertörn har högre användning av Legimus än t.ex. KTH pga vissa utbildningsprogram är mer benägna att använda kompendier än böcker. Man kan fråga sig varför det fungerar så – varför har inte fler utbildningar kompendier? Varför måste vissa utbildningars kurslitteratur ta omvägen via förlag och därmed skapa ojämlikhet i litteraturkostnader för studenter?
– Dessutom, med anledning av läskrisen, bristen på skolbibliotekarier och andra frågor som bevakas – hur kan det förvåna att behovet av Legimus ökar? Är Legimus-användningen verkligen ett uttryck för snåla studenter, eller är det ett uttryck för snåla regeringar som genom åren negligerat vikten av läskunnighet?