Nedlagda servicecenter innebär merjobb för biblioteken

Statens servicecenter har under 2025 och 2026 lagt ner 23 kontor. Piteå är en av de drabbade städerna. "För bibliotekets del har det medfört fler besökare som vill ha hjälp med hanteringen av myndighetskontakter", säger bibliotekschefen Johan Söderberg.

Biblioteksbladet har tidigare skrivit om att biblioteket i Katrineholm flyttade utskrifter och annan liknande service till det kommunala kontaktcentret. Den flytten har inneburit att bibliotekarierna har fått mer tid till det läsfrämjande uppdraget.

Men på många orter, både i stadsdelar och i kommuner, går utvecklingen åt ett annat håll. Statens servicecenter med lokal statlig service har fått minskade anslag om 150 miljoner kronor utslaget på en treårsperiod, med start 2025. Hittills har 23 kontor avvecklats.

Statens servicecenter ska förenkla vardagen för både privatpersoner och myndigheter genom att samla flera myndigheter under samma tak. Det rör sig om Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten.

I Piteå lades kontoret ner för ungefär ett år sedan och det har blivit som bibliotekschefen Johan Söderberg befarade. Biblioteket har fått fler besökare som har ärenden som tidigare hade dirigerats till Statens servicecenter. Till biblioteket på Olof Palmes gata 4 kommer folk som vill ha hjälp med myndighetskontakter, med att hitta webbsidor, göra utdrag och mycket annat.

– Vi var beredda på att det skulle bli så men några extra resurser har vi inte fått. Vi har pratat om det i personalen. Hur långt kan vi gå? Vilka kompetenser har vi att hjälpa till med de här frågorna? Det blir ett merarbete när staten drar sig ur, säger Johan Söderberg.

Han understryker att de fick sådana frågor även tidigare men det har blivit betydligt vanligare. Personalen vill verkligen hjälpa till men det gäller att sätta gränser.

– Det blir problematiskt när folk vill hjälp med formuleringar vid ansökningar. Där får vi sätta stopp. Vi kan visa var och hur de hittar, vilka blanketter de ska använda och så vidare. Men sedan får man säga att det är så långt vi kan assistera och då är det många som skulle vilja ha mer hjälp. Så det är inte alltid de blir ett helt nöjaktigt slut på det hela och då blir både vi och de frusterade. Det bär emot att säga att vi inte kan hjälpa till, konstaterar Johan Söderberg som fortsätter:
– Om något blir tokigt, vem har ansvaret? Vi som har hjälpt till eller den som har skickat in?

Johan Söderberg säger att biblioteket hade en bra dialog med personalen på Statens servicecenter i Piteå och att de gjorde ett bra jobb där. På biblioteket hade de bra koll på servicecentrets öppettider och kunde hänvisa dit.

– Vi skulle vilja ha tillbaka kontoret. Det gav mer utrymme för oss att arbeta med andra frågor. Deras personal hade specialistkompetens och kunde hjälpa besökarna på ett annat sätt, säger Johan Söderberg.

I stadshuset i Piteå finns ett kontor för medborgarservice. Det är Piteå kommuns kundtjänst som utlovar snabb hjälp vid enklare frågor eller när det dyker upp felanmälningar som inte är akuta. De och biblioteket har pratat om vilka frågor de ska hänvisa till vilka verksamheter men biblioteket ligger inte tillräckligt nära stadshuset för att man lätt ska kunna hänvisa dit.

– Jag önskar att staten kan ge med den andra handen, att de kan ge ersättningsresurser till de verksamheter som får ta över den här typen av uppdrag, som vi tycker borde ligga på deras verksamhet. Man skulle kunna öronmärka medel till kommunerna för att vi ska göra deras jobb, poängterar Johan Söderberg.

Även i Motala upplever personalen på både huvudbiblioteket och på ett av de två närbiblioteken att det nedlagda servicecentret har inneburit fler och krångligare ärenden. Till exempel handlar det om frågor om deklaration och om hjälp med tidsrapportering. Johanna Hagelin, bibliotekschef i Motala, konstaterar att de får många olika frågor och att det inte sällan är svårt att veta vart de ska hänvisa besökarna.

–  Vi har inte plockat bort våra skrivare. Vi känner att det är viktigt att ha kvar den servicen. På kommunens eget servicekontor kan medborgarna få hjälp med bygglov och annat. Där kan man skriva ut information som har med kommunen att göra. De skrivarna är ju inte till för att du ska skriva ut en returblankett för ett paket som du ska skicka iväg eller för att skriva ut ett CV. Eller så ska du skriva ut en flygbiljett, säger Johanna Hagelin.

Men samtidigt som personalen ägnar mycket tid åt hjälpa besökare på olika sätt, med att kopiera eller genom att ge dem en mugg för att de ska kunna ta sig lite vatten, så har Johanna Hagelin känslan att de bokrelaterade frågorna har blivit fler på sistone.

I Ludvika svarar bibliotekschefen Maria Morén så här på frågan om vad det har inneburit för biblioteket att Statens servicecenter lämnade kommunen i södra Dalarna:

– De är faktiskt tillbaka igen, några timmar varannan måndag. Men lokalen ligger lite utanför centrum och besökarna hittar inte riktigt dit. Vi hade planer på att de skulle få ett hörn på biblioteket istället, för att vara mer i händelsernas centrum. Det såg jag positivt på, men de har tyvärr tackat nej av olika skäl. Men egentligen märkte vi inte så stor skillnad för vi har undvikit att exempelvis fylla i blanketter åt folk och att betala räkningar, säger Maria Morén.

Precis som kollegorna i Piteå och Motala menar hon att personalen måste sätta gränser för att de inte ska bli anklagade för att det har blivit fel i besökarnas kontakter med banken eller för att en bibliotekarie har sett deras koder.

– Jag tycker ändå att vi i hög grad hinner med det som ska vara vår verksamhet. Vi är alltid dubbelbemannade på huvudbiblioteket och turas om med att hjälpa till och gå ifrån. Det är så mycket som kan hända, säger Maria Morén.

Hon beskriver en vardag som innehåller allt från att en barnvagn ska lyftas in på barnavdelningen eller en unge som leker kurragömma. Pappan, ja han sitter i soffan med sin mobiltelefon och har glömt bort att han hade ett barn med sig. Men visst, nog skulle hon önska att det fanns ett servicekontor vägg i vägg eller till och med implementerat i biblioteket. Samtidigt poängterar Maria Morén att invånarna i Ludvika, bibliotekets målgrupp, inte har varit särskilt högljudda i frågan. Kanske är det, funderar hon, för att de människor som verkligen har behov av de tjänster det handlar om, är de allra minst högljudda.

– Det är en sak som alla folkbibliotek i Sverige brottas med varje dag. Vi är en öppen verksamhet som varje dag har besökare med olika typer av problematik. Det kan vara psykisk ohälsa, missbruk eller hemlöshet. De personerna har ett stort behov av kunna gå in hos oss för att få hjälp med eller kanske alls klara av att utföra sina ärenden. Man har räkningar att betala även om man inte har ett hus, ett hem. Så kommuner som saknar servicecenter lägger över en stor arbetsbelastning på biblioteken, så är det, understryker Maria Morén.