Forskning för alla

Kunskap är meningslös om den inte används. Det säger Kungliga bibliotekets expert på öppen tillgång, Beate Eellend. Just nu ligger vetenskapens stundande informationsrevolution på hennes bord.

Om åtta år ska alla vetenskapliga publikationer vara fritt tillgängliga. Det målet slog regeringen fast i forskningspropositionen 2016. Men det är ingen lätt uppgift. De stora förlagen tjänar multum på att hålla vetenskapen instängd i prenumerationsbaserade tidskrifter. Det här skulle öppen tillgång råda bot på. Men förlagen tar numera inte bara betalt för prenumerationer, utan också för att sedan släppa materialet fritt.

– Från den här altruistiska viljan och tron att vi skulle utmana oligopolet, lyckades de största förlagen i stället hitta ett sätt att ta dubbelt betalt. Det är en väldigt lukrativ bransch, säger Beate Eellend.

Hon leder KB:s uppdrag att samordna arbetet för att nå regeringens mål om öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, open access. Fem utredningsgrupper är sedan slutet av 2017 i full gång med att knäcka de svåraste nötterna kring öppen tillgång. Det handlar bland annat om att hitta morötter för att motivera forskare att dela med sig av sina resultat. I dag gör de karriär genom att publicera sig i så prestigefyllda tidskrifter som möjligt. Ju högre rankad tidskriften är, desto mer tycks förlaget kunna ta betalt av forskaren eller lärosätet.

Beate Eellend ser ut genom det stora fönstret i kaféet på åttonde våningen i Kungliga Biblioteket. Det är en blötsnöig dag därute. Stockholmarna hostar och nyser. Den ljusblå flaggan med texten ”Sveriges nationalbibliotek” fladdrar i den lätta vinden, bryter av mot allt det grå.

– Viljan att nå ut finns hos forskarna, men det saknas incitament. Det är svårt att ändra eftersom forskarsamhället har byggt in sig i ett meriteringssystem som är beroende av de stora förlagen. Det är ett globalt belöningssystem som Sverige inte kan förändra på egen hand.

Beate Eellend möter ett växande intresse och förståelse för behovet av öppen tillgång. Hos rektorer, forskare och forskningsfinansiärer. Lärosätesbiblioteken är redan proffs och har drivit det mesta av utvecklingen, säger hon snabbt. Nästan alla som fick frågan att sitta med i utredningsgrupperna sa ja.

– Det är självklart att forskning ska vara öppet tillgänglig för alla som är intresserade. Det är fastslaget på hög nivå, av EU och andra världsorganisationer. Ingen vill heller fortsätta göda de stora internationella förlagen som gör stora vinster på forskarnas jobb.

EU vill se öppen tillgång till publikationer och forskningsdata till 2020. Unesco menar att öppen tillgång till vetenskaplig information spelar en grundläggande roll för att vi ska uppnå minst tio av FN:s 17 globala hållbarhetsmål.[fakta id=”17549″]

– Unesco driver det här ur en demokratisk aspekt. Tillgång till fri information är en mänsklig rättighet. Det är det som är drivkraften för mig i det här arbetet, det är väl ingen mening med att producera viktig forskning om den inte används.

Men hur kan då forskare lockas till att dela med sig av sina resultat? Ja, till exempel genom att det blir meriterande att de kan visa att deras forskning når ut i och påverkar samhället. Eller att de samarbetar med andra utanför akademin. Det är två förslag i en rapport från Open Science Policy Platform, som ligger under EU-kommissionen.

– Jag tror att incitamenten kommer att kopplas mycket till the societal impact, alltså hur forskningen påverkar och samverkar med det omgivande samhället.

Det var egentligen Östersjön som sköljde in Beate Eellend i vetenskapsvärlden. Eller närmare bestämt hur det blev för människorna som bodde längs kusterna när området skulle avmilitariseras efter kalla kriget. På det ämnet doktorerade hon i etnologi 2013. Hon såg direkt till att avhandlingen blev öppet tillgänglig, utan att veta att det var det hon gjorde.

– Jag ville mest få ut den snabbt. För mig var det också viktigt att den kunskap jag producerade kunde användas.

Under forskarutbildningen fick Beate Eellend höra att det är tre personer som kommer att läsa avhandlingen: din handledare, din opponent och din mamma. Hon tryckte upp 200 exemplar, varav de flesta fortfarande ligger nedpackade i en kartong. Men den fria digitala versionen har laddats ner drygt 1 000 gånger.

– Det är ju inte säkert att folk har läst, men det är i alla fall fler som har sett den, jämfört med de 150 ex som ligger i min källare.

Efter disputationen blev hon forskningssekreterare på forskningsrådet Formas. Rådet kräver att all forskning som finansieras blir öppet tillgänglig. Beate Eellend minns en utlysning av medel för forskning om den stora skogsbranden i Västmanland. Boende i området hörde av sig och undrade hur de kunde delta.

– Jag berättade hur de kunde bli delaktiga, men också att vi hade open access-krav, att de skulle kunna ta del av allt som publicerades. Jag har på flera sätt konkret känt på varför vi vill att forskningen inte ska vara inlåst.[fakta id=”17547″]

En annan stor fråga är hur hela omställningen från ett prenumerationsbaserat system till öppen tillgång ska finansieras. Men pengarna finns redan, säger Beate Eellend – om alla lärosäten i världen säger upp sina prenumerationer. Det visar både KB:s egen studie och andra internationella rapporter.

– Men det fungerar bara om alla är med. Om bara ett land säger upp prenumerationerna blir deras forskare utestängda från forskningsresultat från andra länder.

Hon berättar att Tyskland just nu håller stånd mot förlaget Elsevier i förhandlingarna. Tyskarna kräver hundra procent OA utan prisökning – annars säger de upp prenumerationerna.

– Hittills under 2018 är det ett ganska stort antal lärosäten vars forskare inte borde ha tillgång eftersom det inte finns något nytt avtal, men Elsevier har inte stängt av dem. Det är jätteintressant. De har bland annat lyft frågan så att det är högt uppsatta rektorer som förhandlar.

Beate Eellend skulle gärna se fler rektorer som engagerar sig i Sverige. Utvecklingen har till stor del drivits av forskningsbiblioteken, och ibland skulle de behöva tydligare mandat från ledningshåll. Samtidigt märker hon av en enad front på hög nivå även i Sverige. Bibsamkonsortiet samarbetar till exempel med Vetenskapsrådet och Utbildningsdepartementet i sina förhandlingar med Elsevier och Springer.

Sverige tog ett litet steg 2016 för att få koll på kostnaderna med piloten Open APC Sweden. Där försöker KB tillsammans med lärosätena ta reda på vad avgifterna för öppen tillgång egentligen kostar. Något som fortfarande är svårt att få grepp om.

– Nu vill regeringen också veta det här.Det syns i vårt regleringsbrev för 2018, KB ska sammanställa de totala kostnaderna för vetenskaplig publicering.

Beate Eellend sitter med i flera europeiska OA-grupper. En av dem ingår i Liber, Association of european research libraries, och har tagit fram fem principer som biblioteken kan använda i förhandlingarna med förlagen.

Samordningsrollen har också fått Beate Eellend att vidga blicken. Tidigare har öppen tillgång mest varit en fråga för forskningsbiblioteken. Hon berättar att sjukhusbiblioteken märker av att läkare och vårdpersonal inte har tillgång till forskningsresultat som kan vara viktiga för verksamheten. Rektorer och beslutsfattare inom skolan befinner sig i samma situation. Öppen tillgång påverkar både skolelevers inlärning och vuxnas möjligheter till livslångt lärande. Här spelar skol- och folkbiblioteken en viktig roll.

– Biblioteken är en arena där vetenskap och samhälle möts. Några folkbibliotek deltar till exempel i Forskarfredag, som arrangeras av Vetenskap och allmänhet, där forskare berättar om sitt arbete. Det är ett sätt att bidra till demokratiseringen av forskningen.

Före sommaren ska KB:s fem utredningsgrupper samlas för halvtidsavstämning och gemensamma workshops. Och under hösten är det dags att börja skriva rekommendationer för hur Sverige ska ta sig förbi hindren. I framtiden hoppas Beate Eellend på en nationell strategi för öppen vetenskap – inte bara för öppna publikationer och data, utan också för medborgarforskning, öppna lärresurser och öppen källkod.

– Digitaliseringskommissionen varnar för att lärosätena måste få mer nationellt stöd om de ska klara den digitala omställningen.

Kommer vi att nå målet om öppen tillgång 2026?

– Antalet öppet tillgängliga publikationer ökar. Men jag vet inte om årtalet är det viktigaste. Jag är mer intresserad av att nå delmålen. Det känns viktigt att göra något bra av utredningsarbetet. Det som betyder mest är att människor i sin yrkesroll känner att de kan fatta beslut som är grundade i forskning.