Sofia Lenninger hamnade mitt i hetluften när Sverigedemokraterna ville göra Sölvesborg till exempelkommun för sin politik. Men hur mycket ska politiker detaljstyra? Och vad händer när lagstiftningen utmanas? ”Det handlar om att ta det eller kliva av, jag förstår ju det.”

Kultur- och bibliotekschef Sofia Lenningers förslag till en uppdaterad biblioteksplan i Sölvesborg hade gått igenom två nämnder utan någon vidare debatt innan det samlade beslutet i kommunfullmäktige skulle fattas. Inget parti hade reserverat sig när ärendet var uppe i fritids- och kulturnämnden och barn- och utbildningsnämnden förra hösten. Men när det var dags att ta upp den reviderade planen i fullmäktige var ärendet plötsligt bortplockat. Sofia Lenninger fick svaret att det nya Samstyret i kommunen inte ville ha den biblioteksplan som hade klubbats i nämnderna.

Politiken hade precis kastas om i Sölvesborg. I valet 2018 förlorade Socialdemokraterna makten efter 30 år. Sverigedemokraterna blev näst största parti och bildade tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala Sölvesborg- och Listerpartiet en koalition kallad Samstyret.

Biblioteksplanen var en av de första uppmärksammade politiska förändringarna i kommunen. Under våren skulle Sofia Lenninger komma att ha tät kontakt med nya kommunalrådet Louise Erixon (SD) som föreslog korrigeringar i texten direkt till kultur- och bibliotekschefen.

För Sofia Lenninger har det lett till att hon har tvingats fundera över sin roll som tjänsteman.

– På ett sätt vet jag min roll. Jag ska ge politikerna förutsättningar för att fatta beslut. Men det har blivit en politisk dimension för besluten som gör att det har blivit svårare för mig, säger hon.

Som tjänsteman ska man bereda ärenden till politiken och sedan genomföra besluten när de är fattade.

– Vi har haft traditionen att vi i förvaltningen planerar insatser och verksamheten. Det som hände med biblioteksplanen var att jag fick frågan om jag kunde ändra planen så att den skulle ge uttryck för det nya styrets politik.

Hon fick tydliga direktiv att stryka skrivningar som handlade om litteratur på minoritetsspråk och om bibliotekens kontakter med invandrarföreningar. För Sofia Lenninger var det viktigt att politiken själv skulle stå för de politiska ändringar som önskades. Inte hon.

– När jag frågade vad det handlade om fick jag svaret att vi skulle lägga oss på en miniminivå när det gäller insatser för litteratur på främmande språk. Jag blev tillsagd tydligt: ”Vi vill göra så lite som möjligt.”

Sofia Lenninger har valt att arbeta med bibliotek för att hon vill göra så mycket som möjligt utifrån bibliotekslagen.

– Men här är det minsta möjliga nivå som jag ska lägga mig på. Det blir svårt för mig.

Läs mer: Biblioteksplanen granskades av jurister

Hon upplevde att det blev väldigt detaljstyrt när kommunalrådet pekade på vilka meningar i texten som skulle strykas. Det blev också svårt i sak. Bibliotekslagens portalparagraf, att verka för det demokratiska samhällets utveckling genom bidrag till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning ifrågasattes, anser hon.

– I begreppet demokrati ingår allas rätt att ha tillgång till kunskapsförmedling. Här har vi ett lokalt styre som gör en annan tolkning av begreppet demokrati, där alla grupper inte innefattas, säger hon.

Hon inser svårigheten med att som tjänsteman utföra en politik som hon ställer sig frågande till.

– Det är kanske att ta det eller att kliva av, jag förstår ju det.

Sölvesborg har beskrivits som Sverigedemokraternas skyltfönster för partiets politik. Och kanske handlar det mest om att visa upp sig. För i praktiken kommer ändringarna inte att ha någon större effekt, säger Sofia Lenninger. Redan i dag är det ett fåtal böcker på främmande språk som köps in.

– I praktiken blir det inte så stor skillnad. Det står ingenstans i den nya planen att man inte får lov att lyssna på inköpsförslag. Det är mer en signalfråga det här, säger hon.

Under sommaren har Sölvesborgs nya biblioteksplan prövats av jurister som har konstaterat att den håller juridiskt. Men ett tillägg föreslogs av Sveriges Kommuner och Landstings jurist. Nämligen att det i punkten om litteratur på skolbiblioteken ska finnas en skrivning om minoritetsspråk. Tillägget finns dock inte med i det beslut som kommunstyrelsens arbetsutskott klubbade på tisdagen.

Läs mer: Ersättaren kom för sent – gamla biblioteksplanen klubbades igenom i nämnden.

Biblioteksplanen som är på väg upp för beslut i kommunfullmäktige i mitten av oktober ser kanske inte så konstig ut vid första anblick, säger Sofia Lenninger. Det är när man tittar på vilka meningar som har strukits som den förändrade inriktningen blir tydlig.

– Man kan säga att frånvaron av formuleringar visar vad man inte tycker är viktigt. Det finns en problematik i detta. Jag känner att de utmanar lagen.

När hon jobbar med utgångspunkt i bibliotekslagen blir det problematiskt när det politiska styret utmanar den lagen. Uppdraget har hela tiden varit att pröva hur långt de kan gå i begränsningarna och att pröva vad som är juridiskt hållbart. [fakta id=”20600″]

– När lagstiftningen utmanas och vi ska styra vår verksamhet på en miniminivå i förhållande till lagstiftningen, det är klart att det är svårt att hantera.

Många gånger har hon funderat över sin arbetssituation.

­– Absolut, jag har tänkt fram och tillbaka. Det kan alltid skifta styre, det ingår i spelets regler. Men när det kommer till att man vill ändra lagstiftningens grundläggande intentioner, de som gjorde att jag sökte mig till det här jobbet, då får man fundera.