"Biblioteket spelar en huvudroll för att förstå Nordirlands förflutna"

25 år har gått sedan långfredagsavtalet slöts den 10 april 1998. Sedan dess råder fred i Nordirland, men såren finns kvar och minnena av konflikten, The Troubles, finns bevarade på The Linen Hall Library i Belfast.

– Kanske är det först nu som vi är redo att våga prata, skriva och läsa om The Troubles.

Bibliotekschefen Samantha McCombe på The Linen Hall Library i Belfast uttrycker det så, apropå att det de senaste åren har skrivits flera böcker, både skönlitteratur och facklitteratur, om The Troubles, konflikten mellan protestantiska unionister och katolska nationalister.

Det vackra biblioteket mitt emot Vita huset-pampiga Belfast City Hall har världens största samling av material om just The Troubles, samlingen innehåller allt från tidningsartiklar, till pamfletter och affischer.

Under vandringen i byggnaden ursäktar hon sig och säger att det är inte hon som brukar hålla i de guidade turerna genom samlingarna. Glasögonprydda, 52-åriga, Samantha McCombe som är född och uppvuxen i Carrickfergus ett par mil norr om Belfast, är svartklädd den här dagen.

The Linen Hall Library utvecklades ur Belfast Reading Society som startades 1788, och är det äldsta biblioteket i Belfast. Det är också det enda biblioteket på hela den gröna ön, Irland och Nordirland, som har ett prenumerationssystem som innebär att man måste vara medlem för att låna böcker. Ett medlemskap för en person som är över arton och har arbete, kostar i dagsläget 90 pund om året, lite mindre än 1 200 kronor. En stor del av finansieringen kommer från medlemmarnas avgifter. Å andra sidan är det gratis att besöka Linen Hall med allt vad det innebär. Dessutom är kaféet både populärt och Instagramvänligt, påpekar Samantha McCombe.

Utanför det pampiga konferensrummet, the Governors room, sitter en sliten och mycket trött kvinna och halvsover. Alla är välkomna, understryker Samantha McCombe.

– Biblioteket är underbart excentriskt. Jag brukar säga så för att det har så många olika personligheter. Det betyder olika saker för olika människor och det är så viktigt för historien om Belfast.

Belfast Reading Society ville öka folkets läskunnighet, precis som många andra läsande irländska sällskap som inspirerades av de amerikanska och franska revolutionerna och bildades i slutet av 1700-talet. De köpte böcker som de tyckte var viktiga och träffades hemma hos medlemmarna eller på olika tavernor. Samantha McCombe lägger snabbt till att drickande av alkoholhaltiga drycker har en viktig roll i bibliotekets historia.

Snart insåg de att de behövde ett fysiskt bibliotek och de fick plats i linneförsäljarnas högborg, White Linen Hall, där Belfast City Hall ligger i dag. Egentligen heter biblioteket the Belfast Library and Society for Promoting Knowledge, men namnet alla använder är The Linen Hall Library.

Så mycket tid har gått att vi nog, som ett folk, är redo att både skriva och läsa om konflikten.

Samantha McCombe, bibliotekschef på The Linen Hall

Samantha McCombe poängterar att biblioteket också har museistatus och att det ger möjlighet att söka viktiga bidrag. The Linen Hall Library är med i den brittiska föreningen för oberoende bibliotek där det också ingår verksamheter i städer som Manchester och Newcastle.

Biblioteket har runt 2 500 medlemmar och det är ungefär där det ligger år efter år. Förutom medlemsavgifter kommer det även ekonomiskt stöd från nordirländska Department for Communities och det går hand i hand med de mer än 200 år gamla tankarna om att biblioteket ska ägas av och tjäna lokalsamhället. Biblioteket har förstås också en vanlig avdelning med både skön- och facklitteratur.

Vi arbetar mycket nära psykologer och andra, som är experter på hur trauman fungerar.

Den samling som får mest uppmärksamhet är den som består av material om politiken i Nordirland. Väldigt mycket handlar förstås om The Troubles. Ungefär 350 000 föremål rör det sig om, i samlingen som föddes 1968 då den dåvarande bibliotekschefen Jimmy Vitty, tog emot flygblad som medborgarrättsrörelsen delade ut på stan. Han behöll papperet och tog med det till biblioteket som sedan dess har sparat allt tryckt material som kretsar kring the Troubles och fredsprocessen. Ett antal originalaffischer syns på en av bibliotekets stora väggar och bland dem ryms hela det politiska spektrat.

– Något som är så otroligt viktigt är att vi är neutrala, helt oberoende i den här frågan. Allt finns i samlingen. Inte minst politisk skönlitteratur. Ingenting är bortsorterat, ingenting är censurerat utan materialet talar för sig själv. Jag menar att biblioteket spelar en huvudroll för att förstå Nordirlands förflutna. Det är också en levande samling som växer hela tiden. Varje gång det är något slags jubileum tenderar vi att få in extra mycket.

Samantha McCombe talar en dialekt som är både kraftig och nertonad på en gång, som en nordirländsk Lars Lerin eller Bengt Berg, dialekten är mjuk men tjock. Hon berättar att deras B-ordssamling växer och växer (den om brexit), att det gör den som handlar om covid också, liksom den om klimatförändringarna och den om hbtq-rörelsen.

– Hit kommer man för att tänka, för att fundera, för att formulera en åsikt eller kanske för att ändra sin åsikt. Det är en plats för svåra samtal.

Hennes föräldrar lämnade Belfast samma år som Samantha föddes, 1971, för att det var lättare att hitta en passande bostad för en växande familj, i lilla Carrickfergus. Men det var också för att livet för den katolska familjen blev alltmer besvärligt i huvudstaden och för att det inte var fullt så infekterat på den nya bostadsorten. När vi pratar om The Troubles poängterar hon flera gånger att det är ett stort ansvar att hantera det förflutna.

– Vi arbetar mycket nära psykologer och andra, som är experter på hur trauman fungerar. Det får aldrig bli så att vi utnyttjar människor. Däremot måste vi hela tiden fundera på hur vi kan göra för att kratta manegen för kunskap, för förståelse för andra människor och för det som har varit.

Samantha McCombe säger att hon och biblioteket allt oftare de senaste åren har fått höra att det finns en tendens bland unga i och kring Belfast, att glorifiera och romantisera the Troubles. Den tendensen gör bibliotekets arbete ännu viktigare, menar hon. Allvaret i det som hände måste tydliggöras, våldets kraft och makt likaså.

Om jag var på en fullsatt pub där någon tappade något kastade jag mig ner under bordet. Det tog ett tag att ändra sitt sätt att reagera.

– Jag känner att vi har nått en punkt då det finns utrymme för reflektion när det kommer till de här frågorna. Så mycket tid har gått att vi nog, som ett folk, är redo att både skriva och läsa om konflikten. Jag är inte säker på att jag hade velat läsa något skönlitterärt om det när jag var ung och vi var mitt uppe i det.

Hon säger att det var som ett ständigt oljud i bakgrunden, ett oväsen som aldrig försvann. Så var det, samtidigt kunde livet också vara väldigt normalt för de människor som inte drabbades direkt och brutalt. De gick på bio, på konserter, på puben. Men även om de gjorde det var det extrema också det normala. Varje dag pratades det om mord, varje dag funderade man på om det skulle vara bombattentat eller skjutningar.

– När jag flyttade till Glasgow gick jag, kanske den första dagen där, in i en butik och öppnade direkt min handväska för att visa att jag inte hade en bomb i den. Personalen undrade om jag var galen. Och om jag var på en fullsatt pub där någon tappade något kastade jag mig ner under bordet. Det tog ett tag att ändra sitt sätt att reagera.

I dag är Belfast en turiststad som allt fler besöker och många gör det för att kasta sig in i hela Titanic-cirkusen. Det var ju här det osänkbara skeppet byggdes. Den näst största turistattraktionen är att åka Black Cabs med lokala guider som ocensurerat visar muralmålningar och murar och berättar hur det verkligen var under The Troubles.

– Nu kommer de för att Game of Thrones spelades in här också. Så turisterna kommer för det, för ett skepp som sjönk och för ett långt inbördeskrig. Jag tycker inte om det. Belfast är så mycket mer. Men de får gärna komma till vårt bibliotek, samlingarna kan ge dem en annan och mer nyanserad bild av hur det faktiskt var. Och är.