Metoder från skolan dämpade stöket

Biblioteket i Broby hade problem med stökiga ungdomar. Nya grepp och ett nytt bemötande har gjort situationen bättre. "Bara genom att säga välkommen så skapar du någonting."

Broby ligger vid vägen mot Älmhult, strax innan norra Skåne övergår i Småland. Administrativ centralort i Östra Göinge med tretusen invånare och en distinkt känsla av stillsam trygghet.

Atmosfären står i stark kontrast till den roll ortens bibliotek för en dryg vecka sedan gavs av Svenska Dagbladets ledarredaktion. I en artikel om att många bibliotek runtom i landet inte är ”välfungerande och trygga offentliga rum” lyftes Broby särskilt fram. Ett ”typiskt fall”, hävdade artikelförfattaren i ledarredaktionens podd som publicerades samma dag.

Ledarskribenten hade tagit fasta på en nyhetsartikel i Kristianstadsbladet från början av förra året om att biblioteket tvingats kalla in väktare. Mycket i Svenska Dagbladets artikel var felaktigt, vilket Biblioteksbladet påpekat, men just detaljen om väktarna stämde faktiskt. Det rörde sig om lokala ungdomar i tidiga tonåren som brukade komma till biblioteket efter skolan. Vid något tillfälle hade de smugglat in tårta som de satt och åt i det öppna magasinet i källaren, andra gånger var det vaperökning eller nedskräpning, och ofta var de högljudda. Det hände att de bankade på flygeln i bibliotekets stora hall, den tidigare gymnastiksalen i skolan som en gång låg i lokalerna. När de blev tillsagda kunde de uppträda provokativt.

Att det plötsligt blev nödvändigt att kontakta väktare kom som en överraskning för bibliotekssamordnaren Ingrid Mauritzon-Olsson, som tvärtom hade en känsla av att de fått kontroll över situationen.

– Jag trodde att vi hade dem på vår sida och jag vet inte vad det var som orsakade det. Det var någon tillsägelse som gjorde att de bara började flänga runt och springa ut och in. Och när vi sa att vi ville att de skulle gå, så blev det till slut hotfullt.

Annat bemötande har gett resultat

Väktarna försvann igen efter någon vecka medan ungdomarna blev kvar, men situationen är ändå betydligt bättre nu än för ett år sedan.

– En bidragande orsak är att vi fick en ny chef, säger Ingrid Mauritzon-Olsson.

– Han går och pratar med dem när han är i biblioteket, hälsar och frågar hur det är, säger bibliotekarien Malin Hyving.

Denna direkthet är något bibliotekspersonalen också har börjat använda mer – och det har gett resultat.

– Nu vet vi ju vad de heter, och de vet vad vi heter, säger Malin Hyving.

Jämfört med hur det kan se ut på en skola, så är det inte så oroligt här.

Magnus Birgersson

–  Jämfört med hur det kan se ut på en skola, så är det inte så oroligt här, säger han.

Det gäller att ha lite perspektiv och en förståelse för att många unga, i brist på andra platser att vara på, ser biblioteket som en fristad, anser han.

– När skolorna stänger så är det ju öppet här, och då har man två val: antingen ser man ungdomarna som bekymmer och tänker att nu kommer de hit och förstör. Eller så tänker man att de kommer hit av någon anledning – så hur bemöter vi dem då?

Vi sitter kring ett bord på bibliotekets barnavdelning, än är det en halvtimme kvar till det är dags att öppna, och Magnus Birgersson gör en gest mot Malin Hyving och Ingrid Mauritzon-Olsson:

Man säger också ifrån, men på ett tryggt sätt. Man hamnar inte i clinch.

Magnus Birgersson

Han talar om fostran, inte bara av barn och ungdomar utan av alla besökare, unga som gamla.

– Så här ser det ut hos oss. Och det här är den miljön vi vill ha.

Ett annat viktig förändring är att fler vuxna rör sig inne på biblioteket. Personalen där jobbar ofta ensam, men förutom fritidsförvaltningens kansli finns även den kommunala musikskolan i huset.

– Jag har sagt till alla medarbetare att försöka gå in här lite då och då och kolla läget, snacka lite. Så att vi som personal känner ett stöd av varandra och att ungdomarna ser att här är det mycket vuxna. Vill de göra något dumt så går de antagligen ut, men de får också möjlighet till social kontakt med vuxna förebilder, säger Magnus Birgersson.

Ett nästa steg blir att ge den lite undanskymda lånedisken en ny plats direkt innanför entrén.

– Så att man ser alla som kommer in, vilket borde skapa trygghet. Men det blir också ett möte, för jag tror att bara genom att säga välkommen så skapar du någonting, säger Magnus Birgersson.

Fler insatser behövs

Samtidigt hyser han inga föreställningar om att relationsskapande är universallösningen på alla problem som kan uppstå på en så offentlig plats som ett folkbibliotek.

– Vi kan aldrig skapa ett vattentätt koncept som fungerar vid alla situationer. Däremot kan vi förhoppningsvis minska förekomsten av möten som leder till obehag eller aggressiva konfrontationer genom att arbeta aktivt på ett relationellt sätt. Detta i kombination med tydliga rutiner och handlingsplaner som ger medarbetarna stöd vid olika situationer.

Vi behöver ta in samhället här och ha fler professioner – socionomer, fritidsledare.

Ingrid Mauritzon-Olsson

–  Vi behöver ta in samhället här och ha fler professioner – socionomer, fritidsledare. Då hade man nog kunnat få till något ännu bättre.

När Biblioteksbladet besöker Broby har det gått en vecka sedan Svenska Dagbladet höll fram biblioteket som generellt exempel på hur utbredda ordningsproblemen är på svenska folkbibliotek: ”Så kan det som kallas ’ett hårdnat samhällsklimat’ gestalta sig i praktiken.”

Skribenten hade på ett anmärkningsvärt sätt blandat ihop Kristianstadsbladets artikel från början av förra året om att väktare kallats in, med en artikel som publicerades i mars 2015 om en orolig period med ovanligt många besökare från ett asylboende som öppnat i närheten.

Den tio år gamla artikeln tog bland annat upp en händelse då biblioteket larmat polisen när det utbrutit bråk mellan två personer från boendet. Ett annat problem ska ha varit att flera inte accepterade tillsägelser från kvinnlig bibliotekspersonal. Svenska Dagbladets skribent Paulina Neuding bakade ihop dessa uppgifter med händelserna förra året och manade på så vis fram bilden att problemen hade med invandring att göra.

”Jag kan inte se hur de individer som beskrivs någonsin ska kunna bli fungerande medborgare i Sverige och bidra till Sverige på ett konstruktivt sätt. För mig är det en fråga om vandel, individer av det här slaget ska inte få stanna i Sverige. Om man redan som asylsökande beter sig på det här sättet, då är det inte the rights fit for us”, sa hon i ledarsidans podd om de påstådda händelserna i Broby.

Jag blev förvirrad, för det stämde ju inte alls överens med verkligheten.

Malin Hyving

– Jag blev förvirrad, säger hon nu, för det stämde ju inte alls överens med verkligheten. Faktagranskar de inte det de skriver?

Även Ingrid Mauritzon-Olsson läste artikeln och har lyssnat på podden.

– Den innehöll lika många felaktigheter som artikeln.

Hon jobbade under den period 2015 som nu har framställts som nutid, och säger att beskrivningen av det som hände har blivit kraftigt förvrängd.

Att så många asylsökande kom till biblioteket berodde på att de saknade tillgång till internet på sitt boende. Det innebar hundratals besökare, många direkt från länder där det var krig.

– Det blev ju lätt friktion med så många frustrerade människor.

Den gång det blev bråk – händelsen som enligt Svenska Dagbladets skribent borde ha diskvalificerat de inblandade från att söka asyl i Sverige – tillkallades polisen.

– Det var ingen blodsutgjutelse utan de tog tag i varandra, men sedan reddes det ut. Det var enda gången vi hade polisen här, säger Ingrid Mauritzon-Olsson.

Hon beskriver tiden 2015 som lärorik, inte minst när det gällde den egna förmågan att kommunicera, apropå tidningsuppgifterna om att besökarna inte hörsammade tillsägelser från kvinnlig personal.

– Det krävdes en större tydlighet, och vi lärde oss det.

Svenska Dagbladets ledarredaktion har strukit ett större parti i sin ursprungliga artikel och publicerat en rättelse. Även redaktionens senaste poddavsnitt innehåller en rättelse och en ursäkt från skribenten Paulina Neuding.