Ny inriktning för gammalt bibliotek – ”grönt och solidariskt”

Biblioteket som plats är i ständig förändring. Det märks på Heinrich Böll-biblioteket i Berlin. Där står hållbarhetstänket i centrum.

Till det yttre har Heinrich Böll-biblioteket i Pankow sett sina bästa dagar. Utanför står författaren Heinrich, som dog 1985, 67 år gammal, själv staty. Statyversionen är en allvarlig man i halvfigur utan armar. Biblioteket ligger nära S-bahn-stationen Greifswalder Straße och utgör en bottenplatta i två våningar, till ett höghus, ett flerfamiljshus med röda balkonger och en stor muralmålning på kortsidan som vetter mot bibliotekssidan.

Dagen efter kommer biblioteket och många, många andra bibliotek i Berlin och i Tyskland ha kvälls- och nattöppet, med massor med evenemang. Men nu är det fortfarande en vanlig torsdag och folkbibliotekets nya utställning, ger en fingervisning av vad det här biblioteket är och vill vara. Med hjälp av bild och text, på stora affischpelare innanför entrédörrarna informeras besökarna om ”Det sanna priset på billiga grönsaker – Den dolda sidan av det kommersiella jordbruket”: Utställningen är ett samarbete mellan två organisationer, tyska Die Deutsche Umwelthilfe och spanska NGO Ecologistas en Acción.

Läs också ›› Biblioteken går före under vecka för hållbarhet

Kylskåp och skafferi för besökarna

Franziska Harnisch är tillförordnad chef på biblioteket och tar emot, tillsammans med sin kollega, Diana Thiele som är biträdande chef. De uttrycker sig eftertänksamt, noggrant och visar upp de medfarna lokalerna, men också många av de saker som ingår i satsningen på hållbarhet, på att vara ett både grönt och solidariskt bibliotek. Ute i trapphuset står två lådcyklar som finns till låns. Bredvid informationsdisken finns ett kylskåp och ett skafferi, eller snarare lådor för bröd, nudlar och pasta, där både företag och privatpersoner kan lämna mat som är på väg att närma sig bästföredatum. Eller rättare sagt, poängterar Franziska och Diana, maten lämnas till personalen som kollar så att maten är okej.

Och förutom de vanliga böckerna, filmerna och spelen, finns också Bibliothek der Dinge, ett sakbibliotek där besökarna med sina lånekort kan låna sakerna fyra veckor i taget. Det rör sig om allt från kikare, discolampor, en rökmaskin och en popcornmaskin till en ukulelekurs, en borr och en symaskin. Även personalen lånar hem grejer ibland. Diana Thiele är till exempel intresserad av en knivslip.

Franziska Harnisch och Diana Thiele, båda för dagen jeansklädda, berättar att kylskåpen och plastlådorna med bröd töms snabbt, när de väl har fyllts på. Brödlimporna kommer på fredagar. Än så länge är Heinrich Böll-Biblioteket det enda i Berlin som har den här typen av service, men många är intresserade av att följa efter. Själva började de med matprojektet, som är en del av satsningen på Det ätbara biblioteket, för två år sedan.

Reparationsverkstad besöker biblioteket

En gång i veckan får de besök av en ambulerande reparationsverkstad där det finns en massa verktyg och killarna som kuskar runt gör vad de kan för att laga vattenkokare eller vad det nu är som lämnas in. Biblioteket har numera även en egen 3d-printer, en bimatare och en låda där man kan lämna in sina gamla mobiler som sedan återanvänds eller plockas sönder för att delar ska kunna användas.

Chefen, som just nu är föräldraledig, Tim Schumann, är aktiv i det tyska nätverket för gröna bibliotek och anhängare av Libraries4Future, skrev för några år sedan en essä som publicerades i Biblioteksbladet. Texten handlade om att undersöka folkbibliotekens roll i klimatkrisen och han slog ett slag för biblioteket som en plats med stor potential att arbeta för social och ekologisk hållbarhet.

För både Franziska Harnisch och Diana Thiele var hållbarhetstänkandet viktigt när de sökte sig till biblioteket i Pankow. Inte minst attraherades de av tankarna kring projektet, verkstaden Make Makerspaces Green Again och de är ett av många bibliotek, museum och teatrar som har fått ekonomiskt stöd av stiftelsen Kultursstiftung des Bundes för att vara en del av satsningen på att, för att hålla det kort, få ner koldioxidutsläppen och neutralisera de utsläpp som ändå görs.

Allt mäts, allt utvärderas. Även hur demokratiskt och hur transparent biblioteket är och det handlar om att uppnå balans, inte minst en ekonomi för det allmänna bästa. I augusti ska en rapport lämnas in och Franziska Harnisch konstaterar att de är det första biblioteket som arbetar så här och att utmaningen är det roliga, det inspirerande.

– Ett problem vi har, som offentlig institution, som offentligt finansierat bibliotek, är att vi måste följa upphandlingsreglerna, måste ha flera olika offerter, när vi köper in saker, som laptops och annat. Det gör det krångligare att köpa second hand det gör det svårare att agera på ett hållbart vis, säger Franziska Harnisch.

Men det går att runda reglementet genom att, som hon själv gjorde för en tid sedan, köpa en begagnad dator privat och i nästa steg få pengar tillbaka från det offentliga. Det är det värt, menar hon och kollegan, för det är så stor skillnad på att köpa nytt med allt det innebär i form av det ekologiska fotavtrycket, kontra att handla återanvända produkter, att vara en del av den cirkulera ekonomin.

Läs också ›› Essä: Klimatkollapsen blir slutet på biblioteket som vi känner det

Vad är då ett hållbart bibliotek, enligt Franziska Harnisch och Diana Thiele?

– Jag arbetar på barn- och ungdomsavdelningen och för mig är ett bibliotek en plats för lärande. Så vi försöker erbjuda barnen tillfällen, events, då de kan lära sig mer om hållbarhet. Den här månaden har vi till exempel en satsning på kompostering och daggmaskar. Vi har en liten låda på kontoret där vi matar maskarna och längre fram ska vi ta fram lådan och visa barnen, säger Diana Thiele.

Hon förklarar att det är ett sätt att prata om sopor och sopsortering, och om hur allt hör ihop, om kretslopp, om maskarnas viktiga uppgift. Även de återkommande informativa utställningarna, som den just nu om billiga grönsaker, är en möjlighet att så att säga mata barn, ungdomar och vuxna med kunskap.

– Jag ser biblioteket som en typ av multiplikator. Folk kan komma hit för att hämta något i kylskåpet eller för att låna en bok, men när de ändå är här är chansen stor att de upptäcker något annat, att de kanske inspireras av något vi gör här, säger Franziska Harnisch.

Det gäller att skapa positiva visioner, fler och fler sådana, och att medvetandegöra, upplysa. Som när de nu, inför den hägrande renoveringen och tillfälliga flytten, hoppas att de ska kunna installera solpaneler på taket. Det skulle vara ett exempel i mängden, men något som visar att allt är möjligt.

– Vårt fokus är inte bara på det ekologiska fotavtrycket utan det handlar om att tänka på det allmänna bästa. Därför är det också viktigt att tänka i termer som värdighet, social rättvisa, hållbarhet och demokrati, poängterar Franziska Harnisch.

”Folk kommer inte längre för att bara låna nya böcker”

Solen skiner genom de smutsiga och stora fönstren som lyser upp personalens eget kontor på övervåningen när vi pratar om att världen och därmed även samtalsklimatet ser annorlunda ut, jämfört med hur det var för bara några år sedan när Greta Thunberg och hennes Fridays For Future-rörelse för en kort stund förändrade synen på klimat och miljö-arbete.

Men de två bibliotekarierna tycker, trots Woke-debatt och forskningsskepsis i maktens korridorer, att Berlin-borna kan mer och mer, att de är både insatta och medvetna och att deras arbete ger resultat.

– Det vi gör ifrågasätts faktiskt aldrig, inte vad jag har märkt i alla fall. Våra besökare vill att vi ska vara engagerade och engagerande, menar Diana Thiele.

De är pålästa, brinner för hållbarhet, så mycket att jag på plats inte riktigt kan formulera det jag känner när jag går runt på biblioteket. Men några dagar senare mejlar jag dem: Finns det inte en risk att arbetet med hållbarhet går ut över arbetet med böcker och läsfrämjande?

Tjugo minuter senare får jag svar från Diana Thiele:

”Bibliotekariers arbete förändras över tid. Folk kommer inte längre för att bara låna nya böcker. De kommer hit för att sitta, arbeta, prata och för att lära sig saker, för att studera. Som ett resultat av den utvecklingen har vi halverat antalet böcker de senaste åren. Vi har fortfarande kollegor som köper böcker och som håller i författarbesök och annat, men vi gör mindre av det nu.”

Mejlet fortsätter och Diana Thiele konstaterar att det är en del av personalens arbetsbeskrivning att ta fram en biblioteksstrategi och att utveckla den strategin.

”Vi kan anställa personal för vissa projekt, så som vi gjorde med Franziska när hon arbetade med det så kallade Zero-projektet. Vi tar oss helt enkelt tid för hållbarhetsarbetet, på ett eller annat sätt. På samma sätt är det nu när vi planerar för renoveringen. Det tar inte mycket mer tid att tänka kring en trädgård eller solpaneler på taket.”