Vem ljuger? Och vem avgör vad som är sant?

30 mar 2022 • 10 min

Desinformationen spelar en viktig roll i Rysslands krig mot Ukraina, men långt innan kriget bröt ut har konspirationsteorier och falsk information påverkat våra samhällen. I Sverige varnas för att desinformationen kan påverka höstens val.

Text: Jonathan Lundberg

Stormningen av Kapitolium öppnade världens ögon för hotet från konspirationsteorierna. Samtidigt varnar experter för att Sverige kan gå i USA:s fotspår valåret 2022. Hur skyddas demokratin mot vilseledande information – utan att det demokratiska samtalet vingklipps? Artikeln publicerades i  Biblioteksbladets magasin som trycktes innan kriget i Ukraina bröt ut.

Inför det amerikanska presidentvalet 2016 tycks Demokraterna bli attackerade av den ryska underrättelse­tjänsten, GRU. Hackare bryter sig in i partiets system och får tag på tiotusentals mejl, i synnerhet sådana som skickats till och från John Podesta, ledaren för Hillary Clintons valkampanj. De ryska hackarna läcker mejlen till visselblåsarorganisationen Wikileaks, som publicerar dem öppet på internet. Läckorna – och således även publiceringarna – sker i två omgångar: den 22 juni 2016, tre dagar före Demokraternas partikonvent, och portionsvis under månaden före valdagen, den 8 november 2016.

Detta kallas för en ”hack and leak-­attack”. Målet tycks vara att skada Demokraterna vid strategiskt valda tillfällen, för att hjälpa Donald Trump att vinna valet. De läckta mejlen får vingar i sociala medier, men inte heller det verkar ske av en slump. Den 29 oktober 2016 påstår ett falskt konto på Facebook att det bland mejlen finns bevis för att Hillary Clinton är pedofil: ”Hillary har en väldokumenterad böjelse för minderåriga flickor”, skriver den anonyma användaren.
En twittrare som utger sig för att vara en advokat i New York – men vars konto också ska visa sig vara falskt – delar en skärmdump av inlägget. ”Advokaten” lägger till en egen kommentar, att ”det cirkulerar rykten bland poliser i New York” om att mejlläckan avslöjar ”en pedofilring som Hillary Clinton står i centrum för”. Denna tweet delas sextusen gånger.
Den här typen av tvivelaktiga uppgifter citeras av nyhetssajter med namn som USADailyPolitics.com och DonaldTrumpNews.com. Ett hundratal sådana sajter, som främst skriver Trumpvänliga och Clintonfientliga nyheter, ska senare visa sig vara drivna av nordmakedonska ungdomar. De har upptäckt att Trumps anhängare – särskilt de äldre, som inte vuxit upp på internet – inte är så käll­kritiska.
Så de fyller sina nyhetssajter med annonser, vilket innebär att de får betalt av annonsörerna för varje klick. Sedan skriver de nyheter med klickvänliga rubriker och sprider dessa i sociala medier. Nyheterna delas främst vidare av människor som gillar Trump eller ogillar Clinton. På så vis tjänar de nordmakedonska ungdomarna pengar på sina hem­sidor, upp till tusentals dollar om dagen. Om nyheterna är sanna eller falska spelar inte så stor roll – vinsten är det viktiga.

Du kontaktar en verksamhet i land X, som har underleverantörer i land Y och Z, för att köpa påverkan. Det är billigt

Anton Lif
De falska nyheterna sprids över internet – av människor som av ekonomiska eller politiska skäl lägger källkritiken åt sidan – och ger bilden av att Hillary Clinton är pedofil. Det lägger i sin tur grunden för Pizzagate; en konspirationsteori som gör gällande att Demokraterna driver en pedofil­ring utifrån en pizzeria i Washington D.C.
Spridningen av Pizzagate, som omnämns i en miljon tweets i november 2016, resulterar i att en beväpnad ung man stormar pizzerian i december samma år med avsikten att befria barnen. Han letar efter en källare som de påstås hållas inlåsta i, men inser att byggnaden inte har någon sådan. Han överlämnar sig till polisen, och säger senare att informationen han utgått ifrån inte varit ”hundra procent korrekt”.

Illustration: Pia Koskela

Det som sker på internet i samband med presidentvalet 2016 skrämmer demokratiskt sinnade människor världen över. Om rysk underrättelsetjänst – direkt eller indirekt – orsakat sådan kalabalik i supermakten USA, vad kan då liknande påverkansförsök ställa till med i andra, sämre rustade länder? Därmed inleds en digital upprustning, för att kunna möta sådana hot bättre. Inte minst i Sverige, inför riksdagsvalet 2018.
Som ett led i detta finansierar MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, en stor studie under valåret. Fyra forskare knutna till Institute for Strategic Dialogue (ISD) och London School of Economics (LSE) får i uppdrag att undersöka om främmande makt försöker påverka valet. Det korta svaret blir nej.

I oktober 2018 publicerar forskarlaget en rapport med titeln Smearing Sweden. Där framgår det att utländska aktörer inte har intresserat sig för valet som sådant. Däremot är de intresserade av Sverige­bilden. De ser Sverige som symbolen för ett liberalt, socialistiskt samhälle. Om Sverige­bilden är positiv, talar det för en sådan politisk linje. Är bilden negativ, talar det emot den. Utländska aktörer som ogillar liberalism och socialism har således skäl att bidra till en negativ Sverigebild: inte främst för att påverka svensk inrikes­politik, utan för att kunna använda Sverige som ett progressivt skräckexempel, ett slagträ i den internationella debatten.
Under två månader inför valet publicerade exempelvis de ryska, statligt ägda medierna RT och Sputnik fler än fem­hundra artiklar där Sverige nämndes. Ofta framstod det som ett samhälle i förfall, menar författarna av Smearing Sweden.
Mer kontroversiellt är att rapporten också beskriver svenska alternativmedier, som Nyheter Idag, Samhällsnytt och Fria Tider; medier som främst rapporterat om invandring, brott och kopplingar där­emellan. Forskarna pekar ut dem som delaktiga i smutskastningen av Sverige: liksom de ryska medierna bidrar de till en negativ bild av landet, som inte är med sanningen överensstämmande, menar rapport­författarna.
Alternativmedierna kritiserar både Smearing Sweden och MSB hårt. Fria Tider beskriver det som att MSB beställt en ”rapport om att bekämpa alternativ media i Sverige”. Samhällsnytt hävdar att ”svenska medborgare punktmarkerades och pekades ut som statens fiender” i rapporten. Nyheter Idag skriver att ”rapport­författarna rekommenderar svenska staten att verka för ekonomiska sanktioner mot just medier som Nyheter Idag”.

Beskrivningarna bör tas med en nypa salt, men i grunden finns en relevant fråga: ska en myndighet som arbetar mot yttre informationspåverkan granska svenska medier?

Mikael Tofvesson, MSB:s operativa chef för skyddet av valet 2018. Foto: Melker Dahlstrand

Mikael Tofvesson var MSB:s operativa chef för skyddet av valet 2018. Han ser en poäng i alternativmediernas kritik – även om han tycker att de drog den för långt:
– Delvis stämmer den ju. Rapport­författarna hade en del långtgående synpunkter och slutsatser, som vi bara lade åt sidan när vi såg dem. För det ingick inte i vårt uppdrag. Men vi måste backa lite, för att få hela bilden, säger Tofvesson.

Inför valet 2018 var han chef för en ny organisation, som inte testats i skarpt läge.
– Samtidigt såg vi att ISD tagit fram en rapport om det tyska valet, där de identifierat och exponerat ryska påverkansförsök. Så de hade en metod som fungerade, bevisligen. Av det skälet bad vi ISD att göra exakt samma sak i Sverige som de gjort i Tyskland. Vi gjorde väldigt tydligt att det var just främmande makts påverkan som vi var intresserade av, säger Tofvesson.
Tanken var alltså att ISD:s studie skulle vara ett komplement till MSB:s eget arbete, för att säkerställa att de inte missade något. Efter valet var ISD:s och MSB:s slutsatser desamma: att Sverige inte utsatts för några påverkansoperationer.
– Det var det som var hela värdet av rapporten. ISD hade då inte så mycket att skriva i sin rapport, de hade redan levererat det vi ville ha och det vi betalat för. Då tog de ett eget initiativ – för de kände själva att de behövde skriva någonting – och skrev om vad de såg i stället för främmande makts påverkan. Vad de såg i stället var att i den miljön där de tidigare hittat just ryska påverkansaktörer, den arenan hade helt och hållet tagits över av inrikes aktörer. Det skrev de i sin rapport. Och där hade inte vi på MSB något uppdrag. Det var ingenting vi hade efterfrågat heller. Samtidigt måste forskningen få vara fri, vi styrde inte den. Vad de skrev om alternativmedierna måste stå för rapportförfattarna, säger Mikael Tofvesson.

Med stormningen av Kapitolium färskt i minne finns det naturligtvis en hotbild från politisk extremism, framför­allt högerextremism

Ola Svenonius

Den 1 januari 2022 får Sverige en ny myndighet: Myndigheten för Psykologiskt Försvar (MPF). Den operativa avdelningen flyttar över direkt från MSB till MPF; Mikael Tofvesson är fortfarande dess chef. Uppgiften ska vara densamma som tidigare: att försvara Sverige från främmande makts påverkansoperationer.
Samtidigt har svenska alternativ­medier uttryckt en oro för att myndigheten också kommer att motarbeta dem. Inför valet 2018 var MSB:s avsikt att enbart fokusera på yttre informationspåverkan, ändå beskrev Smearing Sweden även svenska aktörer. Nu är MPF:s avsikt att enbart fokusera på yttre påverkansförsök – men finns det risk för att även deras arbete så småningom glider över till att titta på svenska aktörer?
– Nej, säger Mikael Tofvesson. 2018 behövde vi ta hjälp utifrån. Vi har kommit väldigt långt sedan dess. Nu har vi väldigt god koll på främmande makters påverkansapparater. I och med att vi tittar där, så behöver vi inte titta inåt.
Han vidhåller att MPF aldrig kommer att titta på svenska medborgare som sprider vilseledande information. De kommer enbart titta på fall där det bevisligen handlar om främmande makt som försöker att påverka svenska medborgare.
– Om det är osäkert huruvida främmande makt är inblandad så är min inriktning – och jag är ju operativ chef, så det är jag som bestämmer detta – att då släpper vi det. Vi går aldrig vidare med ett ärende där detta inte är belagt, säger Tofvesson.

Ola Svenonius, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Ola Svenonius är forskare vid Total­försvarets forskningsinstitut (FOI). Inför årets val ser han en risk för att Sverige får möta en problematik som liknar den kring det amerikanska valet 2020, där man försöker undergräva valresultatets legitimitet:
– Med stormningen av Kapitolium färskt i minne finns det naturligtvis en hotbild från politisk extremism, framför­allt högerextremism, säger Ola Svenonius.
Han tror att det kommer ske en större ryktesspridning rörande valfusk nu än under tidigare val. Det var något som syntes redan efter valet 2018. Då googlade tio gånger fler svenskar ordet ”valfusk” än efter något tidigare val sedan Google började föra statistik 2004. Det spreds rykten om ett omfattande valfusk, trots att myndigheterna kunde dementera att något sådant hade ägt rum.
– Samtidigt ska man uttrycka sig försiktigt. Jag tror inte att vi kommer få se någon svensk Kapitolium-historia. Eller att vi får ett lika omfattande ifrågasättande av valet som på samma grundläggande sätt skulle polarisera samhället. USA var polariserat redan tidigare, sedan långt innan Donald Trump, säger Svenonius.

Anton Lif, rådgivare kring påverkans­operationer vid det privata bolaget Combitech, instämmer i oron för en ”Stop the Steal-light”, som han uttrycker det. Han berättar att det hänt mycket sedan presidentvalet 2016:
– Om det då kunde handla om en rysk trollfabrik, är informationspåverkan idag mycket mer av en global marknad. Du kontaktar en verksamhet i land X, som har underleverantörer i land Y och Z, för att köpa påverkan. Det är billigt, säger Lif.

Anton Lif, rådgivare kring påverkans­operationer vid det privata bolaget Combitech.

Det finns alltså individer, grupper och företag som tjänar pengar – stora pengar – på att skapa och sprida vilseledande information, såsom de nordmakedonska ungdomarna gjorde redan 2016.
Som exempel nämner Anton Lif att man för småpengar kan köpa reaktioner, kommentarer och delningar i de sociala medierna. Det kan utnyttjas på alla möjliga kreativa sätt. Exempelvis kan man framkalla illusionen av att väldigt många tycker någonting, för att påverka hur politiker, journalister och opinionsbildare agerar.
Lif tror att Smearing Sweden gav en god bild av den vilseledande informationen som Sverige är utsatt för. Att de svenska aktörerna låg utanför MSB:s uppdrag, betyder inte att informationen de sprider är ointressant för exempelvis journalister, forskare och faktagranskare att under­söka. Även mottagaren har förstås en viktig roll i att vara källkritisk och försöka verifiera informationen, oavsett vilken avsändaren är.

Inför det amerikanska valet 2020 skedde något som visar precis hur komplext arbetet mot vilseledande information kan vara.
Två veckor före valdagen publicerade The New York Post, en av USA:s äldsta och mest lästa tidningar, ett avslöjande som de kallade ”en kioskvältare”. De hade kommit över en mejlväxling som sades bevisa att Joe Biden och hans son Hunter Biden ägnat sig åt korruption i Ukraina.
Kritiska röster hävdade att historien var suspekt. Det var oklart hur journalisterna fått tag på mejlen, och i artikeln drog de drastiska slutsatser utifrån tvetydiga uppgifter däri. Somliga drog paralleller till valet 2016, då Demokraternas mejlkorgar läckte ut på internet.
Den gången visade det sig vara en hack and leak-attack. Sedan dess har amerikanska myndigheter försökt skydda framtida val mot sådant. De har bland annat samverkat med teknikjättarna i Silicon Valley, och uppmanat dem att ta det säkra före det osäkra om de ser något misstänkt som sprids via deras plattformar. Facebook skrev i en text, hösten 2020:
”Hackare som stjäl känslig information, ibland manipulerar den, och släpper den strategiskt för att påverka samhälls­debatten är ett hot som vi är särskilt fokuserade på och oroade för inför valet 2020.”
Så när kritiken mot The New York Post tar fart gör Facebook det som myndig­heterna bett dem om, och stoppar spridningen av artikeln. Den måste granskas av andra journalister innan den tillåts spridas fritt, menar Facebook.
Deras beslut väcker het debatt. Journalisten Matt Pearce skriver i en tweet: ”The New York Posts artikel är tveklöst suspekt och förtjänar att granskas, men att Facebook stoppar spridningen av den är lite som att företaget som levererar tidningar bestämmer sig för att vägra eftersom de inte gillade nyheterna den dagen. Bestämmer distributören vad som ska få stå i tidningen? De gör det nu, tydligen.”

Kort därpå går Twitter steget längre, då de både stoppar spridningen av artikeln och blockerar The New York Posts konto. Twitter uppger att artikeln kan innehålla framhackat material, och att spridningen av den i så fall bryter mot deras regler.
För att göra en lång historia kort så får både Facebook och Twitter hård kritik för sina beslut. Twitter ändrar sina regler, så att de i framtiden inte ska slå mot journalister som publicerar material från hackare, utan enbart mot hackarna själva. Även Facebook backar, och klargör att deras syfte var att motverka en potentiell utländsk påverkanskampanj – inte att stoppa spridningen av amerikansk journalistik.
Det visar hur arbetet mot vilseledande information i värsta fall kan leda till att man begränsar en legitim debatt och ett legitimt informationsflöde. Särskilt komplicerat blir det när myndigheter och företag samverkar: när ett sociala medier-företag stoppar spridningen av något går det inte att likställa med statlig censur, men görs det efter påtryckningar från myndigheter blir det mer problematiskt.

Illustration: Pia Koskela

Även Myndigheten för Psykologiskt Försvar kommer att samverka med teknikjättarna, inte minst inför årets svenska val.
– Det har funnits en oro för, eller en ryktesspridning kring, att vi skulle ha en egen kanal till dem, där vi kan bestämma om något ska stängas ner eller att någon inte får säga någonting. Så funkar det definitivt inte, säger Mikael Tofvesson.
Samverkan handlar om att informera teknikföretagen, inte om att påverka deras beslutsfattande, menar han.
– Vi kan ha en dialog med dem om något blir viralt som kan hota liv, hälsa, samhällets funktionalitet eller våra grundläggande värden. Då kan vi meddela dem att ”de här ryktena sprids just nu, de stämmer inte, de kommer från främmande makt”. Sen är det upp till dem vad de vidtar för åtgärder, säger Tofvesson.

Ser du en problematik i det som hände inför det amerikanska valet 2020, som MPF kommer behöva tackla i sin samverkan med teknikjättarna? Just för att inte slå mot journalistiken eller begränsa ett legitimt informationsflöde?
– Vår instruktion säger att vi ska värna yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. Man kan inte dra likhetstecken mellan svenska myndigheter och den amerikanska staten. USA är ett väldigt annorlunda land, där har man ett större fokus på inhemsk desinformation.

Drar ni en skarp gräns mellan att informera teknikjättarna om hot och att pressa dem att ta bort vissa saker?
– Under de år som vi varit verksamma har jag eller min personal aldrig lagt något tryck på sociala medier-företag kring vad som sprids eller inte. Jag har aldrig varit inne och resonerat på det sättet. Vårt fokus ligger på att värna om det fria, demokratiska samtalet i Sverige, inte att begränsa det, säger Mikael Tofvesson.
Oavsett hur den nya myndigheten agerar, kommer den sannolikt att möta kritik från två håll: de som tycker den gör för lite, och de som tycker den gör för mycket. Hur skyddar man demokratin från lögner, utan att bli den som dikterar sanningen?
Det är en fråga som MPF kommer behöva brottas med under de närmsta åren.

1 kommentarer

  1. Bra artikel! Den här frågan är definitivt mer komplex än vad många vill kännas vid, och det ser man allt för sällan återspeglat i svensk media. Bilden kan dock kompliceras ytterligare. Ser man till vad forskare som närmare studerat rysk informationspåverkan säger framgår ju att målet snarare än att stödja vissa politiker är att skapa kaos, och att det följaktligen långt ifrån bara är högerkanten man försöker påverka, utan att man även agerar gentemot olika identitetspolitiskt inriktade grupper på vänsterkanten (radikalfeminister, hbtq-grupper, BLM, osv.) som också de givetvis bidrar till samhällets splittring.

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Reportage

Omöjligt uppdrag?

Svenskarnas läsande är ständigt föremål för bekymrade utredningar och politiska satsningar. Men trots alla ansträngningar är trenden negativ, särskilt bland unga. Hur ska det skrivna ordet vinna fler människors uppmärksamhet?

30 sep 2022 • 9 min

Nyheter

Retoriken som tystar röster

Hur gör man när den som använder sig av hatretorik anklagar sina kritiker för samma sak? Och hur kombinerar man yttrandefriheten med kampen mot hatretorik?

29 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Om nationalismens påverkan på kulturen

Färre översättningar, mindre utländsk litteratur och stängning av Världskulturmuseet. Det är några, av många, farhågor som en sent insatt panel lyfte på Bokmässan, med anledning av Sverigedemokraternas framgångar i valet.

23 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Hur ska bibliotekspersonalen behållas?

Förändrade arbetsuppgifter kan vara en förklaring till att många som arbetar på bibliotek funderar på att byta yrke. Men det behövs också mer resurser och fler yrkesgrupper på biblioteken, konstaterades i ett samtal på Bokmässan.

22 sep 2022 • 2 min

Debatt

Slutreplik: Låt oss mötas och diskutera

Vi vill stötta, men stöttandet måste också få innehålla konstruktiv kritik. Det skriver Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov i sin slutreplik om Malmö stadsbiblioteks ”känsliga ämnen”-koncept.

21 sep 2022 • 4 min