Slopade förseningsavgifter – fenomen som länge varit på tillväxt

I Botkyrka har avgifterna precis tagits bort medan Karlskoga tog steget för sex år sedan. ”Det kostade oss mer än vi fick tillbaka.”

Sedan månadsskiftet löper låntagarna i Botkyrka kommun söder om Stockholm inte längre risk att tvingas betala straffavgifter om de är sena med sina låneböcker. Och den som är minderårig och slarvar bort en bok behöver inte längre betala för att ersätta den.

– Det här har vi gjort i läsfrämjande syfte, förklarar bibliotekschefen Marie Johansen.

Enligt Marie Johansen finns det kommuninvånare som drar sig för att använda bibliotekets tjänster av rädsla för att dra på sig skulder.

– Det är väl inte direkt beforskat, utan något man märker i mötet med besökare. Det blir ganska mycket samtal kring kostnader och sedan ser man inte de personerna igen på lång tid.

Beslutet om att slopa avgifter för försening och borttappade böcker samt att göra det möjligt för barn över 13 att skaffa bibliotekskort utan vårdnadshavares medgivande, fattades av kommunens kultur- och fritidsnämnd i mitten av september och genomfördes den 1 oktober. Det har gått för kort tid för att märka några effekter, men enligt Marie Johansen är personalen glad.

– Vi har velat göra det här länge och har verkligen längtat efter det internt. Så att alla kan få tillgång till biblioteket, och allt vi har att erbjuda.

Precis som i de flesta – alla? –  kommuner i landet slopade Botkyrka biblioteksavgifterna under pandemin.

– Vi märkte att det inte innebar något ökat svinn, säger Marie Johansen.

På andra håll i landet väckte samma erfarenhet tankar om att slopa avgifterna permanent. Kristinehamn är en av de kommuner där denna diskussion har förts.

– Vi tänker att det är ett sätt att sänka trösklarna, att det kan få igång barns och även vuxnas läsande, säger Lena Saltberg, bibliotekschef i Kristinehamn.

Hon betonar också att lägre trösklar ligger i linje med bibliotekens demokratiuppdrag.

– Det handlar inte bara om läsfrämjande, utan också om att man som medborgare ska kunna ta del av information ur säkra källor.

När frågan nådde kulturnämnden i slutet av förra året blåste det upp till politisk strid mellan det rödgröna kommunstyret oppositionen. ”Vad kommer härnäst? Ska vi slopa parkeringsavgifter?”, sa en missnöjd moderat fullmäktigeledamot till Sveriges Radio.

I stället för ett permanent slopande blev det en försöksperiod utan avgifter som startade 1 juni och nu alltså närmar sig sitt slut. Någon sammanställning av erfarenheterna har ännu inte gjorts, men Lena Saltberg är övertygad om att utfallet kommer att visa sig vara positivt, en slutsats hon inte minst baserar på kännedom om andra kommuners erfarenhet.

– På de flesta ställen har det fungerat bra, man ser inget större svinn, säger Lena Saltberg.

Ett av de bibliotek vars erfarenheter Lena Saltberg tagit del av ligger i grannkommunen Karlskoga, där avgifterna togs bort redan 2018. Det gjorde inte kommunen till först i landet, däremot var det förmodligen inget annat folkbibliotek som tidigare slopat ersättningskraven när en bok förkommit.

I underlaget till det politiska beslutet att sopa avgifterna framhölls målet att ”etablera en grund till förtroende mellan biblioteket och dess användare, och i förlängningen öka tillgängligheten till biblioteket”. Frånvaron av avgifter beskrevs som ett steg i samma riktning som hbtqi-certifiering och annat inkluderingsarbete:

”Det ska vara enkelt att låna och ingen ska riskera att hamna hos inkasso för att de lånat en bok. /…/ Människor ges möjligheten att låna utan risk för ekonomiska konsekvenser. Utifrån artikel 3 i barnkonventionen om barnets bästa blir detta extra viktigt då det handlar om barns möjlighet att ta del av biblioteksverksamheten och att inte riskera skuldsättning.”

2018 var också året då bibliotekschefen Annica Helgadotter började sin tjänst efter att tidigare ha haft samma jobb i Örebro.

– Jag tyckte att det var det dummaste jag hört. Jag trodde inte att man kunde lita på att människor lånar saker och sedan lämnar tillbaka dem, om det inte fanns ett hot om repressalier för den som struntade i det. Men det visade sig att min känsla var helt fel, säger Annica Helgadotter idag.

Böckerna kommer tillbaka, svinnet har inte ökat och att förlora intäkten från avgifterna – tidigare runt 30 000 kronor per år – har ingen betydelse. Totalt har slopandet i stället inneburit en besparing.

– Tidigare jobbade en assistent 40 procent med det här vilket innebar en kostnad på 350 000. Det var inte försvarbart.

Annica Helgasdotters sammanfattning av erfarenheten sex år utan avgifter är att det varken var värt att lägga tid på att få in pengarna eller förkomna böcker.

– Det var inte ens ett nollsummespel, utan det kostade oss mer än vi fick tillbaka.