Vad händer med plikten – hålen i vårt kulturarv blir bara större?

För fem år sedan föreslog en utredning ny lagstiftning. Sedan dess har det varit tyst från Regeringskansliet.

Dagens lagstiftning är inte anpassad till medielandskapet. Ändå kommer inte frågan vidare. Kungliga biblioteket (KB) väntar fortfarande på en modernare pliktlagstiftning – den nuvarande är från 2012.

Medan ingenting händer blir hålen i vårt kulturarv större, vilket Biblioteksbladet berättade om i ett temanummer för ett par år sedan (nr 2/2024).

– Framför allt är det sådant som är egenutgivet, som bloggar och poddar, som inte fångas upp av lagstiftningen, säger riksbibliotekarie Karin Grönvall. Det kan handla om icke yrkesmässiga aktörer som har stort medialt genomslag.

Till exempel politikers uttalanden – och agendasättande influencers inlägg – på sociala medier riskerar att försvinna från eftervärlden. Också svenska medieföretags publiceringar på plattformar som TikTok och YouTube kan gå förlorade. För framtida forskare som vill granska nutidens offentliga samtal kan hålen vara så stora att materialinsamlingen blir bristfällig. KB försöker samla in så mycket material som möjligt – men springer här i motvind.

Lagstiftningen som reglerar vad som sparas av KB är fortfarande främst anpassad till papperstidningar och etersänd tv och radio – trots att medievanorna förändras i allt snabbare takt. För materialinsamlings-fabriken KB har den haltande lagstiftningen lett till dubbelarbete som kostar runt sex miljoner kronor årligen. När det finns tryckta tidningar så samlas inte de digitala förlagorna in – samtidigt som KB i sin tur digitiserar de trycka versionerna.

– Det är dubbelarbete. Det är pengar och arbetsresurser som skulle kunna användas till mycket annat, säger den moderata riksdagsledamoten Maria Stockhaus som i oktober skrev en motion i frågan.

Att processen verkar onödig höll riksdagen med om och skickade motionen vidare till utbildningsutskottet för beredning. Fredrik Malm (L) är ordförande i utskottet, men känner sig inte insatt i frågan om e-plikten. Han hänvisar till sin partikollega Malin Danielsson, vice ordförande för kulturutskottet.

– Pliktlagstiftningen är en ganska tekniskt komplex fråga med svårare lagstiftning som fortfarande bereds, säger hon.

Paradoxalt nog verkar det finnas en politisk enighet om e-plikten. Ingen politiker vi talar med säger sig inte vilja bevara kulturarv eller mediematerial för framtida forskning. Men sedan blir det klurigare. Detta trots att KB i två budgetäskanden har lämnat förslag på en enkel lagändring som kan spara flera miljoner kronor årligen – men ännu har alltså inget hänt.

Egentligen är det bara en halv mening om insamling av digitala förlagor som KB vill lägga till i lagtexten. Det verkar ju väldigt enkelt.

Men i ett skriftligt svar till Biblioteksbladet från gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) poängteras svårigheterna med att komma vidare med beredningen:

”Den tekniska utvecklingen går i dag väldigt snabbt, inte minst genom digital publicering, nya medieformer och framväxten av Al. Här springer utvecklingen i många fall snabbare än lagstiftningen, och det är tydligt att dagens pliktlagstiftning i flera avseenden är anpassad för ett medielandskap som inte längre ser ut som i dag.”

Ministern får ett flertal frågor från Biblioteksbladet, men väljer att svara på alla i en klump. En fråga handlar om den snabba tekniska utvecklingen med till exempel AI. Borde inte den vara ett skäl att skynda på moderniseringen av lagen?

Biblioteksbladet får inget rakt svar på just den frågan. Men när e-plikten debatteras med socialdemokraten Ewa Pihl Krabbe i riksdagen i mitten av januari säger Lotta Edholm:

”Vi måste lösa detta. Men jag är lite orolig för att om vi skyndar nu kan det hända att vi får göra om alltihop om ett par år, och det tror jag faktiskt vore dumt.”

AI-teknikens möjligheter att samla in och spara material ställer nya krav på lagstiftarna. Det gäller att skapa en lagstiftning som fungerar i dag, men även håller över tid.

De var en företrädare till Lotta Edholm, dåvarande utbildningsminister Matilda Ernkrans (S), som 2019 tillsatte en utredning om pliktmaterial, ”Papper, poddar … Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial”. Den var klar 2021 och innehöll förslag om ny lagstiftning som enligt förslaget skulle ha trätt i full kraft 1 januari 2025.

Men någon ny lag är inte i sikte.

”Utredningen från 2021 föreslog en samlad pliktmateriallag som omfattar alla medieformer och syftar till att göra insamlingen teknik- och formatoberoende. Det är i grunden en klok och nödvändig inriktning. Flera faktorer har dock fördröjt processen”, skriver Lotta Edholm i sitt svar till Biblioteksbladet.

Hon poängterar att till exempel upphovsrättsliga frågor inte ingick i det ursprungliga direktivet.

”Vidare måste vi säkerställa att en ny lag är långsiktigt juridiskt hållbar och praktiskt genomförbar i det föränderliga tekniklandskapet vi befinner oss i nu. Det här är ett juridiskt och tekniskt komplext ärende, där olika intressen och aspekter måste vägas in.”Ewa Pihl Krabbe är den mest aktiva riksdagspolitikern i frågan om e-plikten.

– Det här är mitt skötebarn, säger hon.

Men något rakt svar på hur en framtida lagstiftning borde se ut har hon däremot inte.

– Det känns fortfarande fattigt att vi inte har rett ut detta. Men nu känns det som om ministern tog det på allvar – och var påläst i frågan, säger Ewa Pihl Krabbe.

–  Jag tycker nog att hon var den första ministern som tagit det här på lite grann allvar.

Ingen vi talat med på utbildningsdepartementet eller inom politiken kan ge en tidsram för när ett nytt lagförslag kan presenteras.

Lotta Edholm skriver att hon ”följer arbetet som pågar på departementet och är angelägen om att landa i en lösning som faktiskt fungerar – både för Kungliga biblioteket, för forskarsamhället och för samhället i stort”.

Thomas Neidenmark, handläggare på Regeringskansliet, betonar att arbetet med lagförslaget blivit ännu mer komplicerad till följd av förändringar i upphovsrättslagstiftningen som gjordes 2023 efter EU:s DSM-direktiv.

– Det hade varit jättebra om pliktutredningen hade omfattat förslag om upphovsrättsfrågor, men nu var inte det integrerat där.

Han sammanfattar läget:

– Frågan om e-plikten bereds här inom Regeringskansliet. Jag kan inte gå in på detaljer men det är viktiga frågor som också lyfts i flera frågor från riksdagen.

Det är regeringen som styr prioriteringarna. När det gäller KB:s budgetäskande om en mindre lagändring som gäller just digitala förlagor säger Thomas Neidenmark:

– Det som KB har föreslagit känner vi väl till. Det är en känd situation att tryckta texter kommer till KB som skulle ha kunna lämnats in digitalt. I Regeringskansliets beredning är det här den minsta möjliga insats som diskuteras, men det är också flera saker som behöver vägas in för att gå vidare.