Kostnaden för e-böcker har diskuterats i snart två decennier. Vad gör man? Gillar läget eller bråkar? Stadsbiblioteken i två av landets största kommuner väljer varsin väg: medan Stockholm överväger att säga upp alla avtal på grund av kostnaderna betraktas e-böckerna som kostnadseffektiva i Uppsala.

I Uppsala har man en jämförelsevis generös hållning till e-medier. Med en lånekostnad för e-böcker på drygt 27 kronor i snitt och ett övre tak på 50 kronor per lån kan man erbjuda vad biträdande bibliotekschef Sara Bengtsson beskriver som ”ett bra och brett utbud av nyutgivna och aktuella titlar”.

– Visst är det en utmaning här som på andra bibliotek att prismodellen för e-böcker ser ut som den gör. E-bokslånen går på löpande räkning, vi vet inte hur många lån vi kommer ha och kan inte budgetera.

– Samtidigt är det viktigt att inte fastna i kostnaderna. Så pratar vi inte om fysiska medier. Vi måste våga satsa mer på e-medier generellt.

Sara Bengtsson ifrågasätter jämförelsen mellan digitala och tryckta medier och menar att man måste göra skillnad på kostnaderna:

– Det är lätt att glömma bort att en tryckt bok ska transporteras till biblioteket, där den ska ta plats i en bokhylla för att sedan hanteras av personal. I priset för en utlånad e-bok är alla kostnader inbakade. På så sätt är e-boksutlåning en kostnadseffektiv verksamhet.

I Uppsala står e-böckerna för 9,2 % av den totala utlåningen, alltså inom snittet för landets folkbibliotek. Men om man delar upp siffrorna ser man att titlar för vuxna lånas som e-böcker till 14,5 % medan e-böcker för barn/ungdom bara står för 3,1 % – samtidigt som den senare kategorin utgör nästan hälften av Uppsalabibliotekens utlåning av fysiska medier.

– Jag tycker det är intressant att vända och vrida på siffrorna kring e-böcker, att se frågan ur olika perspektiv. Att e-bokslånen snart utgör en femtedel av lånen för vuxna visar att efterfrågan ökar och att biblioteket blir relevant för fler än de som föredrar pappersböcker, säger Sara Bengtsson.

En fördel med e-böcker är att det är lättare att möta efterfrågan på populära titlar än när man köper in fysiska exemplar och lånar ut, menar hon.

– Jag lägger ingen värdering i detta. Ingen medieform är bättre än någon annan och det finns behov av både fysiska och digitala böcker. Men i bibliotekens uppdrag ligger att främja litteratur och läsning, och det måste vi kunna göra på flera olika sätt samtidigt.

I Stockholm har man tröttnat på att vänta på att frågan om e-böckers pris och tillgänglighet ska lösas av någon annan, oklart vem. Den väntan har lamslagit utvecklingen menar Stockholms stadsbibliotekarie Daniel Forsman, som därför inlett ett aktivt arbete med att hitta nya samarbeten och få fram ett nytt avtal.

– Det kan komma att innebära väldigt svåra förhandlingar, där vi kanske under en tid säger nej till nuvarande modell och står utan leverantörer tills vi hittat en lösning, konstaterar han.

Detta var vad som skedde på forskningsbiblioteken, när de fick till stånd en förändring och kunde ställa om mot öppen tillgång till digitala medier. De har numer transformativa avtal och en strategi som Daniel Forsman menar ger förutsättning för utveckling:

– I dag har forskningsbiblioteken olika avtalsmodeller på e-bokssidan för att kunna differentiera bestånd och tillgång. Det gör att e-boksutlåningen stadigt ökar.

Nu är han alltså beredd att ta täten för folkbiblioteken och ge sig in i samma strid som forskningsbiblioteken gjorde.

– Vi nätverkar och samarbetar brett i frågan. Sedan tidigare vet vi att avtal som vi träffar kan få stor påverkan för andra kommuner.

– I Stockholm står e-böckerna för cirka tio procent av den totala utlåningen, men tar ungefär halva mediabudgeten. Med sex miljoner digitala besökare per år skulle en nysläppt bästsäljare kunna sätta kostnaderna i sken, konstaterar Daniel Forsman.

– Det mest logiska vore att erbjuda e-böcker på våra mest efterfrågade titlar med längst kö. Men eftersom vi betalar enligt den modell som vi gör, skulle det knäcka budgeten totalt.

I Stockholm finns ett pristak för e-böcker på 20 kronor per lån. Titlar som kostar mer än så kommer inte in i stockholmsbibliotekens system. Daniel Forsman menar att det får till följd att förlagen indirekt kan styra utbudet till biblioteken.

– Vill de sälja i sina andra kanaler så kan de lägga vad som i praktiken blir ett embargo mot biblioteken.

Samtidigt tror han inte att vare sig förlag eller författare är nöjda med sakernas tillstånd. Problemet är att de, liksom biblioteken, i praktiken är bundna till en enda aktör: Axiell Media.

– Vad vi behöver är fler leverantörer och alternativa modeller för distribution, som bygger på avtal som är anpassade för typ av bok och publik.

Läs mer ›› Boomen som aldrig blev