Ryska delegationen på Ifla: ”Det är lätt att peka på Ryssland”

Albina Krymskaya och Viktor Mutev utbildar blivande bibliotekarier i Sankt Petersburg och och har förtroendeuppdrag i Ifla. När Biblioteksbladet träffar dem under Wlic i Kazakstan försvarar de att Rysslands biblioteksförening ansluter ukrainska bibliotek på ockuperad mark.

På Iflas världskongress Wlic 2025 i Astana, Kazakstan, träffar vi Albina Krymskaya och Viktor Mutev. De är lektorer vid Sankt Petersburgs statliga kulturuniversitets institut för bibliotek- och informationsvetenskap. Krymskaya är dessutom vice dekan vid samma institution.

Båda har uppdrag inom Ifla. Albina Krymskaya har nyligen blivit omvald som ordförande för Education and Training Section, medan Mutev är sekreterare för News Media Section. Han leder också ett projekt inom Ifla som ska undersöka nyhetskompetens (news literacy), alltså människors förmåga att hitta, bedöma, tolka och använda nyhetsinformation på ett kritiskt och medvetet sätt, skilja mellan trovärdiga källor och desinformation, förstå vilka attityder eller intressen som kan ligga bakom en nyhet, och reflektera över hur vi påverkas av nyheterna.

Apropå nyheter: Den 30 april publicerade den ryska bibliotekföreningen på sin hemsida att man beslutat att anta nya medlemmar: bibliotek i städerna Jakymivka, Melitopol, Vedmezhe, Mariupol, Novoazovsk, Khartsyzk och Dovzjansk. Dessa städer ligger i Ukraina, på områden som Ryssland ockuperar.

Biblioteksbladet har skrivit om flera exempel på att den ryska biblioteksföreningen stöder Rysslands anfallskrig mot Ukraina, bland annat dokumenterat i ett nio sidor långt yttrande som den ukrainska biblioteksföreningen skickade till Ifla i oktober förra året. Det ryska nationalbiblioteket, vars direktör också är ordförande för den ryska biblioteksföreningen, har ingått avtal med en militär organisation som deltar i den fullskaliga invasionen av Ukraina. Biblioteket har arrangerat evenemang där intäkterna donerats till kriget. Föreningens vice ordförande har även uttalat sig om “ukrainska fascister” och startat en kampanj som propagerar för Rysslands krig.

Den ukrainska biblioteksföreningen har uppmanat Iflas styrelse att utesluta den ryska föreningen. I början av maj kom svaret från dåvarande Ifla-ordförande Vicki McDonald: styrelsen hade undersökt saken, men medlemskapet för den ryska biblioteksföreningen står fast.

När vi frågar Viktor Mutev vad han tycker om Ukrainas krav på att utesluta Ryssland från Ifla, svarar han att den första reaktionen är emotionell.

– Jag blir upprörd över det, som människa. Som professionell och som representant för den ryska biblioteks- och forskningsmiljön vill jag säga att vi vill vara och bör vara en del av Ifla-aktiviteterna nu och i framtiden. Vi vill vara en del av en facklig gemenskap och vi är redo att diskutera professionella frågor om biblioteksutbildning, biblioteksservice, bibliotekshistoria, bokhistoria, katalogisering, klassifikation och så vidare.

Det är alltid bättre att ha kommunikation än att inte ha det, understryker Mutev. Tvärkulturell kommunikation är vägen till likhet och utveckling av den globala biblioteksvärlden, och det kan inte ske utan att alla är med.

– Ryssland representerar en stor del av biblioteksvärlden. Vi har minst 45 000 bibliotek av alla slag: folkbibliotek, akademiska bibliotek, universitetsbibliotek, skolbibliotek osv. Vi har över 50 utbildningar inom biblioteks- och informationsvetenskap. Vi har något att dela om vår praktik. Vi har också många nationaliteter, religiösa minoriteter och språkliga minoriteter i Ryssland. Våra erfarenheter kan vara användbara för det globala samfundet.

Han lyfter också fram Rysslands många internationella kontakter:

– Det finns starka band mellan den ryska biblioteksföreningen och de i Kina, Kazakstan, Vitryssland, Uzbekistan, Indien och övriga Asien. Vi har något att dela och något att lära, säger Viktor Mutev.

Politisk instabilitet

– Problemet är att politiska frågor blandas in i den professionella agendan. Enligt min åsikt är det bättre att inte delta i politiska debatter när vi talar om professionella aktiviteter och forskning. Politiken förändras hela tiden, och väldigt snabbt. Många områden i världen är politiskt instabila. Om vi skulle exkludera någon varje gång en konflikt uppstår, skulle vi få en snäv och icke-global förening som bara inkluderar de som tillhör “klubben”. Men Ifla är inte en klubb, det är en kommunikationsarena.

Viktor Mutev och Albina Krymskaya bekräftar att den institution de arbetar vid är medlem i den ryska biblioteksföreningen, som i våras tog in sju nya bibliotek från de ockuperade områdena i Ukraina som medlemmar.

Hur ser ni på detta? Är inte det en politisk handling?

– Nej, det är inte en politisk handling. Det är i enlighet med modern rysk lagstiftning, säger Mutev.

– Den ryska biblioteksföreningen var tvungen att göra det, för enligt den nya versionen av grundlagen är dessa områden en integrerad del av den ryska federationen. Det är inte politik, utan en handling i enlighet med de lagar vi har i Ryssland.

Den nya grundlagen som Viktor Mutev hänvisar till antogs den 30 september 2022, då Ryssland ensidigt förklarade de ockuperade ukrainska områdena Donbas, Cherson och Zaporizjzja som ryskt territorium. Enligt en artikel från BBCden 17 augusti i år har minst 1,5 miljoner ukrainare flytt från Donbas sedan den ryska aggressionen började 2014. Över tre miljoner beräknas leva under rysk ockupation, medan 300 000 bor i delar av dessa regioner där de ukrainska styrkorna fortfarande håller stånd.

Sanktioner i väst

Albina Krymskaya instämmer med kollegan om att det inte är bra att dra in en politisk kris i kulturen.

– Bibliotek borde vara förskonade från sådant. När den politiska situationen förbättras måste vi bygga upp våra relationer på något sätt. Kulturinstitutionerna kan bidra på sätt som politiken inte kan. Jag berättar för mina studenter att Ifla hävdar att det inte ska finnas restriktioner på tillgång till information. Samtidigt nekar många vetenskapliga förlag, Ifla-partners och nationella föreningar vissa länder tillgång till forskningsinformation och lärandeinformation. Så å ena sidan står Ifla för lika tillgång till information, å andra sidan sätts gränser. Det är märkligt, särskilt med tanke på hållbarhetsmålen, där tillgång till information är centralt.

Vid den punkten i intervjun talar vi förbi varandra. På grund av språkbarriärer och mitt skandinaviska perspektiv, hör jag nu Krymskaya kritisera informationsåtkomsten internt i Ryssland. Men följdfrågan visar att jag har missförstått. Det hon syftar på är tillgångsrestriktioner som västländer har lagt på ryssar som reaktion på invasionen av Ukraina.

Upplever du restriktioner på information som du kan ge eller vidareförmedla i ditt arbete i Ryssland?

– Ja. Till exempel har vi inte tillgång till vissa vetenskapliga tidskrifter. Vi får heller inte tillgång till BaseCamp.

– Ja, BaseCamp! instämmer Mutev, tydligt engagerad i att det populära verktyget för projektledning inte längre är tillgängligt i hemlandet.

– Vi kan inte använda BaseCamp på grund av restriktioner från amerikanska myndigheter. Sådana begränsningar gör inte samarbetet enklare.

Aktiva i Ifla

Möter ni fiendskap här på konferensen för att ni kommer från Ryssland?

– Nej, inte alls. Alla är vänliga, säger Albina Krymskaya.

– Efter krisen i februari 2022 var jag ledare för Iflas Education and Training Section. Min kommitté kunde ha sagt att de inte ville samarbeta med mig, men 2023 blev jag omvald som ledare. Det visar att folk är bekväma med att samarbeta med mig. Idag har flera också sagt att de hoppas att den politiska krisen tar slut så att vi kan arbeta som tidigare.

Albina Krymskaya valdes även till divisionsledare för nästa period, berättar Viktor Mutev. Själv blev han omvald som sekreterare för News Media Section.

– Jag hoppas det visar att professionella kvaliteer och akademisk diskussion fortfarande står över alla möjliga politiska spänningar. När vi talar om utmaningar inom bibliotek- och informationsvetenskap, mediekommunikation och bokforskning, är vi i samarbetsläge. Som Albina sa: Kultur- och biblioteksektorn handlar inte bara om att bygga framtiden, som det står på väggen här bakom oss, utan om att bygga broar.

Skev tematisk representation

– Vi har hört att hbtq-miljöer i Ryssland blir förföljda och inte har mycket frihet. Är det möjligt för er att ha böcker med sådan tematisk inriktning eller arrangemang på biblioteken?

Viktor Mutev svarar att han inte är så insatt i detta ämne, men att påståendet om förföljelse i Ryssland är ett missförstånd.

– Det finns en lag som säger att vi inte kan arrangera offentliga möten för att främja dessa idéer, särskilt för elever och studenter. Men de är inte utsatta för förföljelse i Ryssland. När det gäller arrangemang har vi många som handlar om jämlikhet generellt. Detta kan också inkludera hbtq-frågor, men vi ser det som en del av ett större jämlikhetsarbete för alla underrepresenterade grupper. Det handlar inte bara om hbtq+. Till exempel finns det många nationella minoriteter som också är underrepresenterade. Och det är inte en bra lösning enligt vår uppfattning att dela upp alla underrepresenterade grupper i egna specialprogram. Vi måste istället tänka på hur man kan lösa jämlikhetsproblemen generellt för alla sociala grupper. Men jag är inte expert på böcker eller program om detta, så jag kan inte säga säkert.

Fri press

Anser du, som lektor inom området, att Ryssland har fri press idag?

Albina Krymskaya tar ordet innan Viktor Mutev hinner svara:

– Jag vill ställa dig en motfråga: Finns det något land som har fri press?

– I Norge har vi fri press, ja. Jag kan fråga vad som helst och skriva vad som helst, så länge jag inte bryter lagen.

– Mot lagen, ja …

– Det är samma i Ryssland, säger Mutev. Vi måste hålla oss till lagen.

Men vad händer om ni skriver något som är emot lagen?

Krymskaya tar återigen journalistrollen:

– I ditt land?

Om jag skriver något olagligt, förlorar jag jobbet?

– Det är samma i alla länder. Du frågade om hbtq? Det finns länder med sina traditioner, och vi har våra. När vi kommer till ert land respekterar vi era traditioner och kultur. Vi anser att vi bör få samma respekt tillbaka.

Mutev refererar till ett samtal han hade kvällen innan med kollegor från ett amerikanskt universitet:

– De sa – inte jag – att det finns många Ifla-medlemmar, både institutioner och individer, i länder där pressfrihet, hbtq+-rättigheter och politiska spänningar är mycket värre än i Ryssland. De är fullvärdiga medlemmar, och ingen kräver att de ska kastas ut. Så varför ställs denna fråga bara om Ryssland? För att det är lätt att peka på Ryssland.

WLIC i Dubai

– Kommer ni ihåg förra året när Dubai föreslogs som värd för Wlic och västländer protesterade? frågar Krymskaya. – Jag anser att de har samma rätt att arrangera.

– Ja, men det som vände situationen då var väl att myndigheterna sa att man kunde ha program om mångfald och könsidentitet, men att det inte fick skrivas explicit i programmet.

– Jag anser att västländer helt enkelt förolämpade de östliga länderna i denna fråga. När de protesterade och sa: “Åh nej!”, började de samla underskrifter och brev om att vi inte kunde ha Wlic där. Jag tycker inte det är bra. Om du inte håller med landet, om du inte vill följa deras traditioner, låt bli att resa dit. Men låt dem åtminstone få mötas, för de har inte så många professionella arrangemang i sina länder. Och det är också viktigt för dem att få träffas och utbyta idéer och fackkunskaper, säger Albina Krymskaya.

– Jag anser att Kazakstan är en bra plats för samarbete mellan öst och väst, fyller Viktor Mutev i. Här är många arabiska och asiatiska länder representerade, tillsammans med delegater från Ryssland, Europa och Nordamerika. Jag tror att vi behöver hitta sådana platser som kan vara mötesplatser för svår kommunikation i den instabila världssituation vi har nu.

Artikeln publiceras i samarbete med norska Bok & bibliotek