Lämnar tillbaka Collijnpriset – kritisk mot föreningens agerande
12 mar 2026 • 3 min
Pristagaren Mikael Lövgren har meddelat Svensk biblioteksförening att han tackar nej till det pausade Collijnpriset oberoende av utfall på styrelsemötet den 26 mars. Hans förtroende och tålamod ”är helt slut”.
Pristagaren av Collijnpriset tackar nej till priset – och de 10 000 kronorna.
Svensk biblioteksförenings plan är fortfarande att ta ett beslut om prisets framtid på styrelsemötet den 26 mars men pristagaren har tidigare, i korrespondens med både Svensk biblioteksförening och Biblioteksbladet förklarat:
”Om ni redan nu vet med er att ni tänker hålla fast vid namnet på priset vid styrelsemötet i mars så skickar jag mer än gärna prissumman i retur.”
Nu slår Mikael Lövgren fast att han tackar nej till priset och de 25 000 kronorna, oavsett vad föreningen bestämmer sig för. Han har i mejl till Biblioteksbladet berättat om sin syn på hur Biblioteksföreningen hanterat frågan.
”När jag fick veta att juryn hade givit mig det här priset i höstas ville Biblioteksföreningen göra en mejlintervju med mig. De skickade mig en rad frågor som jag ägnade mig flera dagar åt att besvara. Mina svar innehöll bland annat uppgifterna om Collijns åsikter om Mussolini och Hitler och annat. Jag fick svaret att dessa uppgifter ’chockerade’ dem. Sedan fick jag ett nytt mejl som sa något i stil med att intervjun behövdes kortas ner. Och vips, nu var alla komprometterande uppgifter om Collijn borta.”
Mikael Lövgren beskriver hur hans rader om hur Isak Collijn, som var riksbibliotekarie mellan 1916 och 1940, hyllade Benito Mussolini och fascismen officiellt och försvarade Adolf Hitler privat, ”slaktades/togs bort”.
I sitt svar slog Lövgren också fast att Collijn uttryckte sig i arbetarfientliga och antidemokratiska ordalag i brev till internationella kollegor. Mikael Lövgren anser att Svensk biblioteksförening kastade en blöt filt över dessa uppgifter och att han därefter läste i Biblioteksbladet att priset hade pausats. Ändå fick han ett diplom på posten en tid därefter.
Det var i höstas som Mikael Lövgren utsågs till 2025 års Collijnpristagare för den bästa uppsatsen inom biblioteks- och informationsvetenskap, med fokus på forskningsbibliotek. Han uppmärksammade själv föreningen på att det fanns Isak Collijn-kopplingar till nazismen. Då stoppades utdelningen av priset. Därefter har föreningen tittat närmare på saken och har bland annat konsulterat Lars M Andersson, historiker vid Uppsala universitet, för att få reda på sanningen. När Biblioteksbladet talar med Andersson förklarar han dock att han inte har närmare kunskaper om Isak Collijn.
Biblioteksbladet har varit i kontakt med forskaren Tobias Hübinette som har hittat många bevis och är övertygad om att Isak Collijn sympatiserade med nazismen men att han möjligen, i likhet med många andra tyskvänner, bytte sida 1939 eller 1940.
Mikael Lövgren understryker i ett av sina många mejl, den här gången till biblioteksföreningen, att han skulle ha sagt nej redan i höstas. I mejlet frågar han retoriskt om hanteringen av intervjun med honom var rätt sätt att behandla en nyutexaminerad bibliotekarie. Han noterar också att föreningen inte en enda gång under processen har visat någon som helst uppskattning för att han meddelat dem delar av Isak Collijns politiska biografi.
”Den nyutexaminerade bibliotekarien fick alltså inte ens ett tack för detta arbete som egentligen hela tiden har legat på ert bord. Men det är bra att ni ska diskutera den här saken den 26 mars, men jag har ingen ork att vänta och förtroendet och tålamodet är tyvärr helt slut. Jag har förresten talat med två tidigare Collijnpristagare och de är ’förfasade’”, skriver Mikael Lövgren.
Silvia Ernhagen, Svensk biblioteksförenings generalsekreterare, kommenterar hans kritik i ett mejl till Biblioteksbladet. Hon förklarar att föreningen har tagit Mikael Lövgrens uppgifter på stort allvar och att deras fokus har legat på att undersöka de källor som Lövgren delat med dem.
”Vi har också tagit hjälp av flera historiker som bistått oss i detta, som har besökt arkiv för att ta del av material om, och av, Collijn. För oss är det viktigt att vårt arbete och våra priser följer föreningens stadgade värdegrund. Under den här processen har vi haft dialog med Lövgren för att understryka att vi tar hans uppgifter på stort allvar, och för att vara transparenta med hur föreningen arbetar med saken. Vi har lagt mycket kraft på både att undersöka frågan i sak, och att ha en dialog med pristagaren om hans intervju och om huruvida han vill ta emot priset eller inte”, understryker Silvia Ernhagen.
Hon menar att det är tråkigt att pristagaren inte vill ta emot priset men poängterar att föreningen har respekt för hans beslut. Svensk biblioteksförenings fokus ligger, förklarar hon, på att förstå de uppgifter som finns om Isak Collijn, och hitta en väg framåt när det kommer till Collijnpriset.
3 kommentarer




Mia Åkesson : Tack för kommentar. Du kan läsa mer om det där här:
https://varfortackanejtillcollijnpriset.blogspot.com/
Jag gissar att åtminstone min mamma (tack mamma som tyckte att jag skulle agera på det här!) vill läsa svaret på frågan som trollades bort av Biblioteksföreningen: ”Vad betyder det för dig att tilldelas Collijnpriset?” — ”Prismotiveringen var verkligen något utöver det vanliga! Den har jag läst både en och två gånger. Den var minst sagt oväntad. Det känns självfallet kul och glädjande att läsa en sådan hyllande motivering. Isak Collijn, å andra sidan, visste jag knappt något om tidigare. Jag kan inte heller minnas att han nämndes under utbildningen. Nu har jag dock läst på och noterar att det är dokumenterat att Collijn hyllade Benito Mussolini och fascismen officiellt och försvarade Adolf Hitler privat och understödde en fascistisk och nazistisk bibliotekspolitik i Italien och Tyskland via internationella samarbeten. När Collijn 1937 av nazisterna utnämndes till storofficer av tyska örnens orden stred över 500 svenska frivilliga mot fascismen i Spanien; fler än 160 av dessa svenska frivilliga dog i kampen för demokrati. Samma år samordnade Italien och Tyskland också bombningar av Guernica. Utöver allt detta uttryckte Collijn sig i arbetarfientliga och antidemokratiska ordalag i brev till internationella kollegor. Och bortom det dokumenterade: nog skulle man ha velat vara en fluga på väggen när Collijn lunchade med den nazistiske ideologen Alfred Rosenberg i Berlin 1937 eller när Anders Burius (”KB-mannen”) skrev i en postumt publicerad text: ’Det så särpräglade svenska sökandet efter sprickor i fasaden … är ändå föga framgångsrikt i Collijns fall.’ Sammantaget begriper jag inte riktigt hur detta är förenligt med Svensk biblioteksförenings stadgar där man säger sig arbeta för demokrati. Men om vi bortser från detta och den forne riksbibliotekarien och initiativtagaren till Svenska bibliotekariesamfundet och endast förhåller oss till prismotiveringen—som väger tyngst här—känner jag att jag har fått lön för mödan som lades ner på uppsatsen.” Varför ville Biblioteksföreningen inte publicera det här svaret? ”Anledningen till att vi inte publicerade hela intervjun var att den blev väldigt lång, därmed inte samma format som övriga intervjuer.”
Tack för att du delade ditt svar på en av intervjufrågorna i en kommentar här, det var väldigt intressant att läsa! Jag är imponerad av din faktainsamling om Isak Collijn (ett namn som inte jag heller minns från min utbildning på LNU 2022–2025), samtidigt som jag är besviken på Svensk biblioteksförening som uppenbarligen inte hade koll på detta. Även deras bemötande gentemot dig verkar lämna en del övrigt att önska …