Bibliotekets ansvar att ge plats åt svåra ämnen

Biblioteket i Oskarshamn står öppet för nästan vilka debattörer som helst. ”När vi startade det här fick vi frågan: ’Men vad gör ni då om Sverigedemokraterna vill komma och prata?’ Ja, vi låter dem komma.”

Förslaget om havsbaserad vindkraft utanför Oskarshamn väckte vrede hos kommuninvånarna. Förra året fick en av dem nog: När ett vindkraftsbolag var på plats för ett offentligt möte gick en man till fysiskt angrepp.
– Han hoppade upp på podiet och klappade till en av representanterna.
Det berättar Jonas Frykman, som arbetar som eventkoordinator och biblioteksassistent på Oskarshamns bibliotek. Efter händelsen bjöd han in bolaget för att utveckla sitt resonemang inför intresserade åhörare.
– Vi visste att det var ett hett ämne, men ville ge dem en plats. Om det skulle göra några arga hade vi ett bra svar: ”Vill ni argumentera emot vindkraften får ni samma utrymme.”

Arrangemanget krävde noggrann planering: bibliotekspersonalen var beredd att ta hand om eventuella våldsverkare och vid behov av skydd låsa in bolagets representanter.
Ännu större var säkerhetspådraget när biblioteket samma år ordnade en debatt om kriget i Gaza, som hade skapat konflikt och oro i kommunen. På plats fanns en moderator och två kvinnor, med israelisk respektive palestinsk bakgrund.
Jonas Frykman hade sina tvivel, berättar han. Kravaller var inget otänkbart scenario.
– Jag kände att det kunde bli katastrof. Men vi drog det hela med tjänstemän, politiker och kommunens säkerhetsavdelning, och bad polisen om en riskbedömning. Det var till och med så att civilklädda poliser fanns med i publiken.

Vill ge plats åt svåra ämnen

De två arrangemangen på Oskarshamns bibliotek var en del av Navet, vars syfte är att erbjuda kommunens invånare en arena för möten, diskussioner och kunskapsförmedling. Innehållet är inte alltid kontroversiellt – gymnasieelever har konstutställningar och jazzklubben musikquiz – men Jonas Frykman tycker att det är viktigt att ge plats också åt svåra, infekterade ämnen.
Kan man ta vilka debatter som helst på biblioteket?
– När vi startade det här fick vi nästan uteslutande frågan: ”Men vad gör ni då om Sverigedemokraterna vill komma och prata?” Ja, vi låter dem komma. Vänsterpartiet får lika stort utrymme. Det viktigaste är att vi på biblioteket inte tar ställning. Ingenting vi tycker rent privat ska få stå i vägen för att människor ska få säga sitt.

Navet var initialt en del av samverkansprojektet Biblioteken som tankesmedjor, där tio bibliotek i södra Sverige under 2023 och 2024 utforskade bibliotekens demokratiska uppdrag i en digital samtid. Processledare var Max Valentin. Han berättar att han under projektets gång brukade fråga bibliotekarierna om deras syn på bibliotekets funktion i den offentliga debatten.
– Jag tyckte att det var kul att försöka dra det till sin spets, och ställde frågan: ”Ska biblioteket vara ett tryggt rum, där svagare grupper kan komma till tals, eller ska det var en bastion för yttrandefriheten, där alla typer av åsikter kan lyftas, oberoende dess konsekvenser?” Ungefär två tredjedelar lutade åt det första alter­nativet, och en tredjedel åt det senare.

Själv tror han att det är bra om allting får komma ut i ljuset. Troll och spöken växer i mörker, säger han.
– Det klart att det är dumt om någon får propagera för att Sverige ska gå i en auktoritär riktning, men samtidigt tänker jag: De som behöver inkluderas i det demokratiska är de som ligger i gräns­landet av det. Om man stänger dörren för dem finns en risk att man fjärmar sig från dem som egentligen behöver komma med.

Ska biblioteket också kunna bjuda in icke-demokratiska aktörer för debatt?
– Det är svårt att säga något generellt om det. Men jag tycker inte att svaret är ”aldrig”. Ibland kanske det kan vara relevant. Om odemokratiska krafter har fått väldigt stort utrymme i en viss kommun, kanske man kan behöva adressera det.
Är man inte med i de heta frågorna riskerar man att bli en irrelevant aktör, menar han.
– Just nu ses biblioteket som en allmännyttig funktion i samhället. Det ska finnas ett i varje kommun, och så vidare. Men om man inte upplevs vara den här brett relevanta institutionen kan man komma att betraktas som ett särintresse. Och det vore väldigt olyckligt, för då försvinner möjligheten att höja samtalet och hitta multipla perspektiv.

Bibliotekets ansvar

Höja samtalet? Ja, Max Valentin menar att biblioteket har ett ansvar, och stora möjligheter, vad gäller att skapa konstruktiva förutsättningar och kontexter för den offentliga debatten.
Han illustrerar med ett exempel från Biblioteken som tankesmedjor: I Emma­boda utbröt ett stort bråk 2023, efter att kommunstyrelsen beställt ett nytt bord till sitt mötesrum. Det var tillverkat av en lokal konsthantverkare och fungerade samtidigt som en monter för kommunens glaskonst. Vad som orsakade konflikten var prislappen: 760 000 kronor.
– Det stack i ögonen på vissa, medan andra tyckte att det var ett fint sätt att visa upp kommunens kultur. Det ledde till en superpolariserad debatt, och biblioteket fångade upp bollen och lät de olika sidorna mötas.
När det var dags var det fullsatt, med över 70 personer i publiken. På scenen fanns en konsthistoriker från Kalmar läns museum och en person med arkitektonisk kompetens.
– Det satte ramen för samtalet: en arkitekturingång, lite konsthistoria. Det var inte så att åhörarna inte fick komma till tals, efter ett tag var ordet fritt, men den här ramen lyfte samtalet och gjorde att folk inte fastnade i sina skyttegravar. Man hade med mjuk hand guidat och tillfört lite kompetens och information.

Och hur gick det med vindkraften och debatten om Mellanösternkonflikten på Oskarshamns bibliotek? I det första fallet hann vinden mojna: Dagen innan bolagets presentation beslutade kommunen att avvisa snurrorna. Bolaget kom ändå – men inte en enda åhörare.
I det andra fallet var det fullsatt och spänd tystnad, berättar Jonas Frykman.
– Det blev ett av de finaste samtal jag någonsin varit med om. En så långdragen och sårig konflikt, och där satt två kvinnor och samtalade om den utifrån mänskligt värde. Det blev så nära. De berättade hur konflikten hade drabbat deras familjer och släkt, och ändå kunde de sitta och prata om det här som två vänner.
Hur blev reaktionerna?
– Alla var tagna av stundens allvar. Inga höjda röster. Ingen ställde ens några frågor: alla lyssnade och var väldigt nöjda med det. Folk gick härifrån med en jäkla bra känsla.

Reportaget publicerades först i Biblioteksbladet nummer 1, 2025, Numret om det offentliga samtalet.