Utsatta skriver dikter på biblioteket

Stöket på Falu stadsbibliotek bestod tidigare till stor del av besök från missbrukare och hemlösa. Men sedan de bjöds in för att skriva dikter på biblioteket har relationen förbättrats.

På andra sidan Faluån från Falu stadsbibliotek ligger Riastugan som tar emot och stöttar människor som lever i en utsatt situation. Flera av besökarna brukar också komma till biblioteket och där har det lett till en del stök.

– Biblioteket har använts som värmestuga. Alkohol förekommer och det har varit högljutt. Delvis har det varit besökare från Riastugan, berättar Sara Tuss Efrik, bibliotekarie på Falu stadsbibliotek.

Skrivet av Jonny ”Puma” Eriksson:

Jag älskar min mamma. Nu finns hon inte längre. Nu finns hon hos änglarna. Varför tog cancern ditt liv. Saknar dej mycket, älskar dej mamma. Fuck cancer.

Men när stugan är stängd händer det att flera av besökarna kommer till biblioteket. Situationen ledde till att Sara Tuss Efrik fick en idé.

– Det är så många timmar som vi är i samma lokal tillsammans, så då kändes det givet att fördjupa den relationen. Vi har tillgång till litteratur och kan använda den för att få kommunikation med de här besökarna.

Sagt och gjort. Hon gick till Riastugan och presenterade sin idé. Alla som var intresserade kunde anmäla sig för att komma till biblioteket och läsa och skriva poesi. Till en början anmälde sig sex personer. Nu när de är inne på tredje terminen dyker det ibland upp 13 personer.

– Alla som kommer är besökare på Riastugan, men har inte nödvändigtvis ett aktivt missbruk eller är bostadslösa, utan kan befinna sig i en annan form av utsatthet, till exempel ekonomisk, säger Sara Tuss Efrik.

Skrivet av Lotta Östberg:

Att åldras är inte bra, eller är det det? Va’ vet ja, va’ vet du?
Det brukar heta att det är vad vi gör det till. Man föds och från den stunden börjar åldrandet.
Man börjar åldras. Det innefattar så mycket. Så många positiva lärdomar och så många negativa input som åldrandet lär dig av erfarenheten att överbrygga.
Att åldras innebär att jag måste tänka igenom vad jag måste göra för att åldras på bästa, finaste sätt.

– Vi börjar med att spåna tillsammans om vad ordet kan betyda. Sedan läser vi dikter på temat.

Alla läser högt i tur och ordning.

– Vi låter alla röster ljuda och vi hör dikten med olika tonfall. Det brukar vara en fin stund när alla sitter och lyssnar på varandra.

Därefter gör de en skrivövning kring temat på cirka fyra minuter. Den som vill får läsa upp vad de har skrivit för gruppen.

Skrivet av Birgitta Olofsdotter:

Glädje och tacksamhet. Livet är inte självklart, det är som det är. Allteftersom vi lär. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det, det lärde vi som små, tacksamhet fanns redan då.
Lidande det får vi. Livet är ju så, vi ska alltid framåt gå. Det förflutna kan vi lämna, bara minnena finns kvar från gångna tider och flydda dar.

– Det har blivit fler och fler, det är jättekul. Nu måste vi hålla det lite mer kortfattat och nästa termin har vi funderat över om vi behöver göra två grupper, säger Sara Tuss Efrik.

Projektet är treårigt och finansieras av Kulturrådet. Sara Tuss Efrik hoppas på en fortsättning.

– Den här veckoträffen blir något positivt för deltagarna att se fram emot, i stället för destruktiv sysselsättning som de kan hamna i annars.

En del av dem har inte haft bibliotekskort tidigare. Relationen mellan besökarna från Riastugan och bibliotekspersonalen har också förbättrats.

– De känner förtroende för biblioteket och för personalen.

Verksamheten är viktig för deltagarna, säger Sara Tuss Efrik. Men även för biblioteket.

– Vartenda bibliotek borde göra det här.

Läs också

›› Socionom på biblioteket löste problemen med ungdomsgäng

›› Väktare togs in – ”Det finns gränser för vad personalen ska tåla”