Rapport från två världar

Det ena skolbiblioteket var ett livlöst museum. Det andra var ett obemannat rum med böcker från 70-talet. Sedan ändrades nästan allt. Det här är historien om vad som hände när två skolledningar förstod att de hade oanvända pedagogiska resurser.

Det började med ett misslyckande.
För sju år sedan skulle Hvitfeldtska gymnasiets verksamhetschef Mikael O Karlsson anställa en ny bibliotekarie. Plats­annonsen gav bra gensvar – många ville gärna ha jobbet i den anrika tegelborgen på höjden ovanför Götaplatsen.
– Vi är en gymnasieskola med gott rykte så jag hade folk att välja på.
Men bibliotekarien han anställde sade upp sig efter bara något år. Mikael O Karlsson frågade varför och svaret blev: Biblioteket är inget bibliotek, utan mer som ett museum.
Omdömet tog skruv, budgeten för inköp av medier fördubblades och det anställdes en efterträdare till bibliotekarien som hoppat av.
Men även denna nyrekryterade bibliotekarie sade upp sig efter kort tid, trots att resurserna stärkts och förutsättningarna att göra ett gott jobb verkade bra.
– När jag frågade vad felet var sa bibliotekarien att det inte går att göra jobbet helt ensam. Då började jag fundera: vad är det som inte går att göra ensam? Jag hade inte fattat vad ett skolbibliotek ska göra, säger Mikael O Karlsson.

Ett oanvänt rum med böcker

Brunnsboskolan ligger i Hisings Backa i norra delen av Göteborg. Den byggdes på 60-talet och består av en låg byggnad i gult tegel som omsluter en asfalterad gård.
Här går elever från förskoleklass till nian och från årskurs fyra finns en särskild musikprofil. De allra flesta musik­eleverna har svenska som modersmål och föräldrar födda i Sverige. I övriga klasser är det däremot bara ett fåtal som inte läser svenska som andraspråk.
När Skolinspektionen förra året gjorde tillsynsbesök på grund- och gymnasie­skolor runtom i landet var Brunnsboskolan en av 141 verksamheter som valts ut för granskning. Myndigheten åker dit där det befaras att eleverna inte får den utbildning de enligt lagen har rätt till.
Efter sitt besök slog Skolinspektionen bland annat fast att Brunnsboskolan brast i sin hänsyn till elevers olika behov, att miljön inte präglades av trygghet och studiero och att elevhälsan inte jobbade förebyggande och hälsofrämjande.
En anmärkning rörde biblioteket.
”Flera elever från olika klasser uppger att det finns ett bibliotek på skolan men att de aldrig gått dit innevarande läsår … Enligt lärarna används biblioteket inte alls i undervisningen”, skrev Skolinspektionen.
Det här var i september förra året och skolan fick tre månader på sig att rätta till bristerna.

Vidgade vyer

För Mikael O Karlsson på Hvitfeldtska hade biblioteket varit en plats i skolan med ett bra utbud av böcker, men inte mer än så. Omdömena från de två bibliotekarierna som sade upp sig, fick honom att tänka efter. Går det att utveckla verksamheten? Och i så fall: hur?
Han var knappast ensam om att stå frågande inför kritik som handlade om att skolan inte förstått bibliotekets potential. Jan Andersson, rektor för Hvitfeldtskas ekonomiprogram, berättar att han vid den tiden inte såg biblioteket som en resurs som hade något att erbjuda resten av skolan och där eleverna inte var riktigt välkomna.– Jag upplevde det som en separat enhet där eleverna mest sågs som jobbiga och till besvär.
En insikt växte fram om att det behövdes vidgade vyer. Skolledning och lärare började åka på studiebesök till skolor vars bibliotek tidigare fått fack­förbundet DIK:s utmärkelse Bibliotek i världsklass: Hulebäcksgymnasiet i Härryda, Pol­hemsskolan i Lund, Nösnäsgymnasiet i Stenung­sund.
Mikael O Karlsson förundrades över det samarbete mellan bibliotekarier och lärare som han bevittnade.
– Det jag såg hade inte funnits i min fantasi tidigare: skolbibliotekarier som inte hade sin arbetsplats på biblioteket utan satt inne i skolan bland lärarna. Det var en aha-upplevelse.
När skolan för tre år sedan skulle tillsätta en av de två bibliotekarietjänsterna, fanns kriterierna för DIK:s utmärkelse med i annonsen för att be­skriva Hvitfeldtskas nyfunna ambition: Skolbiblioteket ska vara en tydlig del av skolans pedagogiska vision, det ska samverka med skolledning och annan pedagogisk personal kring elevernas lärande, och så vidare.
– Jag tänkte att om de menar detta, då finns det möjligheter att verkligen komma någonstans, säger Karin Wessman som fick jobbet.

”Nu jäklar ska de få se på bibliotek!”

I redovisningen till Skolinspektionen som Brunnsboskolan skickade in i december förra året beskrivs bland annat projektet ”vårda språket” som efter tillsynsbesöket och kritiken dragits igång för att motverka kränkande ord och grova skämt om etnisk tillhörighet. Andra åtgärder hade vidtagits för att komma till rätta med sena ankomster, frånvaro och stök på lektionerna.
När det gällde skolbiblioteket hade däremot inte mycket konkret hänt, mer än att planer på framtida ambitionshöjningar nu fanns på pränt.
I april godkände Skolinspektionen Brunnsboskolans åtgärder, utom på en punkt:
Planerna kring biblioteket dög inte.
”Lärarna uppger att de har tagit upp med rektor att biblioteket inte fungerar till att användas i undervisningen utan att ha fått något gehör”, skrev Skolinspektionen i beslutet.
Att lägga resurser på att skapa trygghet på skolan var ingen konstig prioritering, resonerar Lars Ljungberg, rektor för årskurs 7–9. Jämfört med det och att motverka skolk vägde biblioteket lätt.
– När vi hade gjort ett så stort arbete med eleverna fanns det inte på kartan att vi skulle ha kunnat göra en satsning även där, säger han.
Lars Ljungberg upplevde underkännandet av planerna för skolbiblioteket som orättfärdigt, till och med som ett personligt påhopp, efter allt annat som gjorts kring viktiga områden.
– Jag var förbannad och kände mig övergiven och tänkte att nu jäklar ska de få se på bibliotek!

Ledningen går före

Innan Karin Wessman kom till Hvitfeldtska hade hon jobbat på skolbibliotek som fungerat bra – men bara till en viss nivå.
– Sedan stöter man i taket när man inte har det man har här, nämligen en organisation som fungerar. Det som gjorde att jag sökte mig hit var den tydliga viljan från ledningens sida att göra biblioteket till en integrerad del av skolan.
Det är inte ovanligt att skolbibliotekarier säger att de har skolledningen med sig. Karin Wessman uppfattar inte detta som något entydigt positivt, utan snarare som ett tecken på passivitet från ledningar som inte är negativa till biblioteket, men heller inte gör något aktivt för att de ska få en naturlig position i organisationen.
En sådan ledning visar inte vägen utan skolbibliotekets personal tvingas själv motivera sin roll och tala om att de finns.
– Det är väldigt arbetsamt. Här har vi i stället en ledning som pekar ut riktningen och drar i utvecklingsarbetet. Det är förstås inte hela förklaringen till att vi har kommit dit vi är, men en del av den.
Biblioteket på Hvitfeldtska ligger i en avstängd korridor och de intilliggande lektionssalarna i en av skolans flygel­byggnader. Bemanningen består av två bibliotekarier som driver verksamheten bibliotek och två biblioteksassistenter som ansvarar för platsen bibliotek, som skolans verksamhetschef Mikael O Karlsson beskriver det.

Karin Wessman och hennes bibliotekariekollega Mekto Ganic tillbringar det mesta av sin tid på andra håll än i biblioteket.
– Vi är ute i klasserna, det är det vi gör. Det här är en stor skola med nästan 2000 elever och vi försöker träffa dem alla minst en gång varje år.
Just den här veckan i mitten av oktober har hon varit ute i fyra klasser och pratat om sagor.
– Och så har det varit många besök i klasser som skriver gymnasiearbetet, det är det alltid på hösten, och mycket kring läsfrämjande och MIK.
Hon betonar vikten av samarbete med lärarkollegiet och säger att förutsättningarna till detta hänger på den organisation som skolans ledning har etablerat.
– Skolledningen har gett oss bibliotekarier de förutsättningar vi behöver.
På Hvitfeldtska finns ämneslag – ett för varje ämne – som träffas regelbundet. Det finns också ett biblioteksråd med representanter för varje program, som träffas fyra gånger per termin. Jan Andersson, en av skolans sex rektorer, har ansvaret för dessa sammankomster.
– Där jobbar vi övergripande, talar om hur vi ska arbeta, vad som händer under året, vad vi ska föra ut till programmen, säger han.
Ett annat forum är personalkonferenserna där biblioteket brukar ha en punkt som ligger tidigt och till exempel kan bestå av presentation av nya böcker och andra nyheter.
– Formerna har vuxit fram successivt. Karin (Wessman) brukar få frågan om hon har något hon vill ta upp och så skapas det en punkt för det, säger Jan Andersson.
Att det är rektorer och verksamhetsledning som har slagit upp dörrarna för biblioteksfrågor gör hela skillnaden, tycker Karin Wessman.
– Det blir så mycket enklare för oss.

”Vi är väldigt tacksamma över att Skolinspektionen kom”

Sedan höstterminens början kan Anna Jutnäs ägna sex timmar i veckan åt Brunnsboskolans bibliotek. Hon under­visar i svenska och so-ämnena och är en av de lärare som har påmint Lars Ljungberg om vikten av att satsa på biblioteket.
– Jag skrev till dig varje termin: ”Hej, nu måste vi öppna biblioteket och se till att det köps in böcker och att vi har en budget.”
Hon får syn på ett bråk genom fönstret, avbryter sig och skyndar ut på skolgården för att försäkra sig om att det inte är något allvarligt.
Lars Ljungberg sitter kvar och säger att de alltid håller noggrann koll på vad som händer utanför, särskilt om det dyker upp ungdomar som inte går på skolan.
– Förra veckan skedde ett knivmord alldeles i närheten. Vi påverkas väldigt mycket av det som sker i samhället runt oss.
Efter en kort stund kommer Anna Jutnäs tillbaka, hon slår sig ned vid bordet och säger:
– Vi är väldigt tacksamma över att Skolinspektionen kom.

Efter den skarpa kritiken om att skol­bibliotek inte används i det pedagogiska arbetet har flera viktiga saker hänt: En biblioteksassistent har anställts på halvtid så att biblioteket kan ha fasta öppettider och vara tillgängligt varje dag. 30 000 kronor har satsats på inköp av nya böcker.
– Det är ovanligt att vi överhuvudtaget kan köpa något alls, säger Lars Ljungberg.
I protokollet från ett av Skolinspektionens tillsynsbesök finns en intervju med honom dokumenterad: han har fått frågan om hur skolbiblioteket används i under­visningen och svarar att Göteborgs stad har lagt väldigt mycket pengar på digitala läromedel.
”Vi har dock inte fått en krona som jag har kunnat viga till skolböcker i biblioteket.”
Han säger till utredaren att skolan inte kan leva upp till lagens krav när det gäller skolbibliotek, ett uttalande som han ett par dagar efter tillsynsbesöket vill korrigera.
I ett mejl till utredaren skriver han:
”Det finns nog inget på skolan jag är mer ledsen över än att vi inte kan använda vårt fina bibliotek (till ytan fina), men vad hjälper det när jag är under strikt bevakning av huvudmannen att jag inte får utöka min personal, och vi på månatliga uppföljningar istället måste redovisa hur vi skall ta bort personal och spara in på alla kringkostnader, däribland läromedel och bokinköp.”
Han avslutar med en önskan om att få korrigera det han sagt om att inte kunna leva upp till lagens krav. Istället vill han säga att ”… det är mycket svårt att förhålla sig till en lag som man har så liten chans att uppfylla, och detta föder naturligtvis en stor frustration och det var den jag inte kunde dölja i det läget.” (Hans tidigare uttalande ändras inte men mejlet läggs in i tillsynsärendets akt.)
En kort stund senare skriver han ytterligare ett mejl:
”Under perioden januari/februari 2020 har våra elever genom Göteborgs stads finansiering fått nya datorer till ett värde av många hundra tusen kronor. Detta kan jag bara tyst betrakta … Tillika kommer ständigt olika satsningar på digitala läromedel, läsprogram och olika översättningsprogram och funktioner för många språk, något som Göteborgs stad tydligen värdesätter mera än att skolor har fungerande skolbibliotek.”
I Brunnsboskolans bibliotek syns ett spår av den prioritering han skrev om i mejlet: ett stort kassaskåp vid en av bokhyllornas gavlar.
Lars Ljungberg berättar att skolan härom året fick en hel uppsättning likadana kassaskåp som elevernas datorer skulle förvaras i. Skåpen placerades ut, men stod oanvända – och var snart obrukbara.
– Det var kapitalförstöring, vi fick sådant vi inte hade frågat efter. Det fanns resurser – men inte till sådant skollagen kräver.
I våras när beslutet fattats om att vika pengar för inköp av böcker, kontaktades skolbibliotekscentralen vid Göteborgs grundskoleförvaltning. Därifrån kom många lästips och det konkreta rådet att köpa in många exemplar av varje bok.
Skolbibliotekscentralen hjälpte också Brunnsboskolan med att få ordning på biblioteket med dess föråldrade bestånd.
– De hjälpte oss att gallra, säger Anna Jutnäs. Jag fick nästan hjärtsnörp, säkert två tredjedelar av böckerna skulle slängas.
Men gallringen blev inte riktigt så omfattande, några böcker som först ratats sparades ändå.
– Det fina var att ni räddade klassiker: Oliver Twist, En världsomsegling under havet, Robinson Crusoe. Klassikerna, som de tyckte att vi inte behöver för att ingen ändå läser dem, de räddades, så nu står de där på en klassikerhylla, säger Lars Ljungberg.
Satsningen på biblioteket blev möjlig tack vare att den kopplades ihop med ett läslustprojekt på högstadiet. Två gånger i veckan har alla elever och deras lärare schemalagd läsning av skönlitteratur – eleverna lånar böckerna på biblioteket eller tar med dem hemifrån.
– Man måste få igång en upplevelseläsning utan prestationskrav. Första veckan pratade vi med alla lärare om syftet och att de måste vara förebilder och också läsa. De får inte ta närvaron eller förbereda sina lektioner under den tiden, säger Anna Jutnäs.

Det som inte mäts, det vet man inte

Hvitfeldtska gymnasiet har en biblioteksplan som ska säkerställa ”en stabil verksamhet över tid samt likvärdighet och progression för skolans alla elever”. Genomförandet av planen kretsar bland annat kring tydlig ledning och samverkan med skolans övriga pedagogiska personal. Som sista punkt framhålls vikten av kvalitetssäkring, att både följa upp verksamheten kvantitativt (utlån, användande av digitala resurser) och kvalitativt (utvärdering med elever och lärare, osv).
Biblioteket har omfattats av skolans kvalitetsarbete i ett par år, men på andra håll är det sällsynt och något regeringens särskilda utredare Gustav Fridolin framhåller som viktigt.
Det som inte mäts, det vet man inte säkert, konstaterar verksamhetschefen Mikael O Karlsson.
– Och jag vill veta hur många som har besökt biblioteket, hur många böcker som har lånats ut, hur många som har besökt bibliotekets blogg.
Siffrorna som hittills fångats upp pekar i positiv riktning: Utlån av böcker: +38 procent mellan 2017 och 2019. Besökare i bibliotekskatalogen: +32 procent. Visningar på biblioteksbloggen: +36 procent. Antal klassbesök av bibliotekarierna: 51 höstterminen 2017, 106 under samma period 2019.
Rektor Jan Andersson säger att han ser det systematiska kvalitetsarbetet som nyckeln för att tydliggöra bibliotekets roll och betydelse.
– Vi har konkreta mål: biblioteket ska vara en del av lärandet och det mäter vi när vi skickar ut elevenkäter, det är lätt avläst. Sedan har jag också kopplat det till andelen elever som klarar gymnasieexamen. Ett väl fungerande bibliotek som kommer ut och föreläser i rätt stund när det behövs och som är en naturlig del i elevernas lärande, gynnar också deras måluppfyllelse och fler klarar examen.

Det yttersta är betygsresultaten

Höstterminen på Brunnsboskolan inleddes med en kartläggning av elevernas läsvanor på fritiden.
– Det var många som till exempel inte riktigt visste vad fantasy är, så det ska vi fråga igen så småningom. Förhoppningen är att några då känner till fler genrer och vet vad de gillar. Även om de inte läser mer men vet vad de gillar, så skulle det kännas som en seger, säger Anna Jutnäs.
Elevernas läsförståelse och läshastighet har också testats och det kommer att upprepas i slutet av läsprojektet. Dessutom kommer elever och lärare att få ge sina subjektiva uppfattningar om satsningen.
I början av november kom ett nytt besked från Skolinspektionen: de tidigare bristerna anses vara avhjälpta och myndigheten avslutar därför sin tillsyn av Brunnsboskolan.

Utveckling med piska och morot

Två år i följd har Hvitfeldtska fått utmärkelsen skolbibliotek i världsklass och i höstas belönades verksamheten med Nationella skolbiblioteksgruppens pris Årets skol­bibliotek. Motiveringen löd: Samarbetet mellan biblioteket och lärarna är tätt och väl förankrat i aktuella kursmoment. De utbildade bibliotekariernas kompetens används strategiskt och kopplingen till skolledningen är stark.
Det väletablerade och hållbara samarbetet var en nyckel till att skolbibliotekets verksamhet på ett framgångsrikt sätt kunnat flytta över till, och utvecklas ytterligare genom, digitala kanaler under det Coronapräglade 2020.

Hur ska verksamheten utvecklas efter alla erkännanden?
– Vi hade faktiskt biblioteksråd i veckan och då togs den frågan upp. Det finns flera delar att jobba vidare med. Just nu pågår en projektering för en utbyggnad av skolan, så biblioteket kanske så småningom kan få en mer central plats. Vi har också diskuterat att det inte finns så mycket naturlig samverkan kring alla klasser i årskurs två, säger Karin Wessman.

Verksamhetschefen Mikael O Karlsson konstaterar att samverkan mellan biblioteket och lärarna har varit lätt att upprätta i ämnen som svenska, engelska, samhällskunskap och historia.
– Men det krävs lite piskor och morötter att till exempel få med kemi, musik och idrott. Det krävs lite mer fantasi, men jag tycker att vi börjar få igång dem också.
Hur då?
– Vi har fördelat programmen mellan de två bibliotekarierna: en har ansvar för att få med musikprogrammet, en annan har ansvar för naturvetenskapsprogrammet. Men det är bra att du ställer frågan: har vi musik- och idrottslärare med
i biblioteksrådet? Jag vet faktiskt inte, säger Mikael O Karlsson.

Göteborg har en plan

Utvecklaren Annika Andersson och hennes kollegor på skolbibliotekscentralen hjälpte Brunnsboskolan med goda råd i våras när böcker skulle köpas in och det gamla beståndet gallras. Senare har Anna Jutnäs och två andra lärare gått en heldagskurs i skolbibliotekets grunder hos dem.
– De verkade drivna och angelägna om att komma någonstans. De hade funderingar kring hur de skulle följa upp effekten av sin satsning och hur man kan göra biblioteksrummet mer levande genom att involvera eleverna, säger Annika Andersson.
Skolans nästa steg bör vara att få in MIK i skolbibliotekets arbete och att jobba mer med digital kompetens, tycker hon.

Brunnsboskolan är långtifrån den enda av Göteborgs cirka 130 grundskolor där ledningen vill knyta skolbiblioteket närmare den pedagogiska verksamheten. Men de behöver stöd i sin planering. Önskemålen om vägledning har lett till kommunens nya skolbiblioteksplan som börjar gälla efter årsskiftet. Målet är att alla skolor minst ska ha bibliotek med inslag av bibliotekariekompetens, att rektorn arbetar för att verksamheten är en del i utvecklingsarbetet och att det pedagogiska uppdraget har börjat identifieras.
– Läget för skolbiblioteken i Göteborg har länge sett dystert ut – i Malmö och Stockholm har de kommit mycket längre medan det har varit en slumrande fråga här, säger Annika Andersson.
En förklaring är att grundskolorna har varit organisatoriskt utspridda på stadens stadsdelar och först nyligen flyttades in under samma centrala förvaltning.
När biblioteksplanen var ute på remiss sa en rektor att det hade varit lättare att bara tuta och köra, om det inte varit så osäkert vad man lägger pengarna på, berättar Annika Andersson.
– Många lever i villfarelsen att det är brist på bibliotekarier och att de flesta hellre jobbar på folkbibliotek än i skolan. Men det kommer att finnas folk att anställa bara skolorna bestämmer sig för att satsa.
Hon tillägger att det gäller att passa på att göra detta innan Gustav Fridolin föreslår en lagändring som gör bemanning obligatorisk.
– Då kan det bli brist på bibliotekarier.