Starka reaktioner på högerkrönika

Magnus Johanssons krönika om att vara höger och bibliotekarie ledde till ovanligt många reaktioner. Vissa tyckte att det var Biblioteksbladets sämsta publicering på länge, andra tackade för inspelet.

Magnus Johansson berättade om en känsla av att inte riktigt höra till och ibland känna sig som ”ett störande inslag i en i övrigt harmonisk helhet”. Han lyfte vikten av att prata om snedfördelningen i politiska sympatier bland bibliotekariekåren.

Läs hela krönikan här.

”Fint att ni tar upp sånt”, skriver en läsare som känner igen sig i krönikan.

”Som liberal kan jag vittna om att jag i början av min bibliotekskarriär kände mig ovälkommen i biblioteksvärlden vid så många tillfällen att jag allvarligt övervägde att söka mig till någon annan sektor med högre i tak”, skriver en annan.

Ytterligare en läsare välkomnar att Biblioteksbladet har en ”högertomte som krönikör”.

Och medan det finns en rad läsare som resonerar kring eventuell politisk snedfördelning i kåren och vad det kan innebära, finns det också många som är kritiska. ”Ett lågvattenmärke till publicering”, skriver någon. En annan ifrågasätter att ”en vit kränkt man” tillåts skriva krönika i Biblioteksbladet och en annan tycker att högerdominansen inom polisen och finanssektorn borde diskuteras. Ytterligare någon tycker att publiceringen påminner om det läsaren anser är en ängslighet hos public service för att bli stämplad som vänster.

De allra argaste läsarna skriver till och med att Biblioteksbladet är ”ett skämt till tidning” och att publiceringen är ”ett fatalt misslyckande”.

Magnus Johansson själv tycker inte det han skrev är särskilt kontroversiellt och betonar att han inte ifrågasätter någon annans rättigheter, inte begär några stora anpassningar och definitivt inte någon kvotering. En del av kritiken tycker han snarare stärker bilden av det han försökte förmedla.

I mejl kommenterar han kritiken:

”Som varande en vit heterosexuell man, i toppen av den föreställda hierarkin, ses det då förstås som väldigt förkastligt att jag beklagar mig offentligt. Rent av som ett hån mot alla vilka antas befinna sig under mig i hierarkin. Och om detta kan jag egentligen bara konstatera att jag inte på det minsta sätt delar denna världsbild, utan tror på en mycket mer komplex verklighet.”

Angående vikten av att ha en mångfald av åsikter bland bibliotekarier tycker han att ett professionellt förhållningssätt från personalens sida borde vara nog, men hävdar också att snedfördelningen av politiska sympatier har lett till en politisk slagsida i många biblioteks utbud.

Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson, som beställt krönikan av Magnus Johansson, säger att valet av skribent var självklart.

– Han är en av våra mest engagerade läsare och det var självklart att någon gång uppmuntra honom att ta steget från kommentarsfältet till spalterna. Att hans text väcker reaktioner är inte direkt förvånande. Jag förvånas mer över att somliga verkar tycka att publiceringen borde ha stoppats. Varför? Det är ju en krönika. En annan gång är det någon annan som skriver, utifrån helt andra perspektiv.

Biblioteksbladet har under de senaste åren haft två krönikörer per säsong. I höstas turades publicisten Jan Scherman och Miriam Nauri, chef för Karolinska institutets bibliotek, om. Den här säsongen varvas Magnus Johansson med skolbiblioteksutvecklaren Maria Schedvin.

Läs också ›› Maria Schedvin: ”Bra med nya lagkrav om skolbibliotek – men det räcker inte”