Valet: Tidöpartierna utan tydlig linje om folkbibliotek

Tidöpartierna är varken överens om pengarna eller om folkbibliotekens roll. Inför valet lovar Liberalerna 250 miljoner kronor om året, samtidigt som Sverigedemokraterna håller fast vid sin egen tolkning av armlängdsprincipen.

Tidöpartiernas valstrateger har uppenbarligen inte betraktat folkbibliotekens utarmning som någon het valfråga. Med undantag för kulturminister Parisa Liljestrands defensiva besked i Biblioteksbladet – ”det är ett kommunalt ansvar” – har det varit tyst.

Till nu.

Knappt en månad innan riksdagsvalet gick Liberalerna ut med ett vallöfte om 250 miljoner kronor till folkbiblioteken varje år. Det är en betydligt större satsning än regeringens nuvarande stöd till folkbiblioteken, som i år uppgår till 80 miljoner för att sedan 2027–2028 krympa till 40 miljoner.

– Vi har ju från Liberalernas sida lagt stora resurser på skolbiblioteken och också stärkt lagstiftningen den här mandatperioden. Nu ser vi att nästa viktiga steg är folkbiblioteken, säger Malin Danielsson, partiets kulturpolitiska talesperson.

Liberalerna har inspirerats av den tidigare satsningen Stärkta bibliotek, som mellan 2018 och 2023 fördelade mellan 73 och 225 miljoner kronor årligen till folkbiblioteken. Men till skillnad från det tidigare stödet vill Liberalerna nu göra det här permanent.

Någon gemensam Tidölinje är det dock inte.

Moderaternas kulturpolitiska talesperson Kristina Axén Olin betonar att regeringen redan har höjt anslaget till Kulturrådet, bland annat för läsfrämjande insatser. Däremot är det inte aktuellt för Moderaterna att återinföra något liknande Stärkta bibliotek – det fanns en anledning till att man inte lät det leva vidare.

– Det finns alltid en fara i att vi från staten börjar införa särskilda statliga bidrag för att kompensera kommunerna, så att de drar undan sitt ansvar.

Har Liberalerna diskuterat sin satsning med er?

– Inte som jag känner till. Men vi är alla, tror jag, angelägna om biblioteken och bibliotekssatsningar. Så det är någonting vi får diskutera om vi får bilda regering igen.

Är det möjligt att ni kan komma överens om ett sådant här stöd?

– Jag tror absolut att det finns en samsyn kring värdet av bibliotek, och vi har varit helt överens om att verkligen prioritera läsning hos barn och unga, men även hos den vuxna befolkningen. Det är därför vi har gjort sådana enorma satsningar på bemannade skolbibliotek, och gett en halv miljard till skolorna för att köpa in skön- och facklitteratur.

Inte heller SD stänger dörren för ett nytt utvecklingsstöd till folkbiblioteken. Den kulturpolitiska talespersonen Alexander Christiansson säger att han vill se mer pengar genom ökade anslag, men att ett riktat stöd också är en möjlighet.

– Vi är inte alls främmande för det. Att det skulle vara permanent tycker vi är en viktig punkt i så fall, så att det inte blir projektstöd, som vi ofta ser inom kulturen.

Så vad skulle Liberalernas 250 miljoner egentligen gå till? Längre öppettider, bättre tillgänglighet och fler fysiska böcker, enligt partiets förslag.

Inte vilka böcker som helst, kanske, om SD får något att säga till om. Partiet anser nämligen att folk- och skolbibliotek i första hand ska prioritera litteratur på svenska och de officiella nationella minoritetsspråken.

– Partier och politiker är i dag överens om att vi har ett problem med integration, och då kanske vi ska släppa den här tanken med mångkultur och börja fokusera på det svenska språket, och att även biblioteken får en tydligare roll med att främja det svenska språket.

Om Malin Danielsson talar varmt om folkbibliotekets demokratiska värde och dess funktion för att säkra tillgången till information och kunskap, betonar Alexander Christiansson desto mera institutionens roll som bevarare av kulturarvet.

Utifrån detta är det kanske inte heller så konstigt att han uttrycker en i politiska sammanhang lite ovanlig syn på armlängds avstånd. Den offentligt finansierade kulturen är inte en ”fredad zon”, säger han – om väljarna ska betala för den måste politiker få ha synpunkter på vart pengarna tar vägen.

– Du kan gärna måla mig som gris och skoja med mig hur mycket du vill. Men är det mina väljare som ska betala för det och de ringer upp mig och säger: ”Du Alex, varför tillåter ni den här skiten?” Ja, då kommer jag säga: ”Nej, det här är inte rimligt hörrni.”

När medierna uppmärksammar att politiker velat påverka enskilda folkbibliotek har det ofta handlat om SD-politiker. Tror du att det beror på att din syn på det här är utbredd i partiet?

–  Vad menar du egentligen? Vad har du för exempel?

Jag har en lista här…

– Okej, du kan väl dra den lite snabbt.

Han fastnar särskilt vid en händelse i Lilla Edet 2025, där två ledande SD-politiker krävde att biblioteket skulle stoppa boksamtal med Alexandra Pascalidou och Nadim Ghazale.

– Om de nu använder våra skattepengar för att promota de här vänsteråsikterna – Pascalidou eller vad det nu är – så kommer jag att säga: ”Men vänta lite, då får ni faktiskt se till att ni har någonting från högern också, inte bara från vänstern.”

Alexander Christiansson menar att det finns ett problem med att vänstern har blivit ”integrerad med kulturen”, och att vi behöver diskutera detta.

– Så fort någon har en annan åsikt står vänstern och håller ut en arm och säger ”armlängds avstånd”.

När du har talat på det här sättet tidigare har det väckt en del reaktioner, i media och från oppositionen. Hur reagerar regeringspartierna?

– Nu blev det känsligt… Nej, men skämt åsido. Regeringspartierna vill inte ha den här debatten. Problemet är bara att det här berör väldigt många människor på olika sätt, och därför så kommer det alltid komma upp. Och jag kommer inte vara tyst.

I sak tror inte Alexander Christiansson att de andra Tidöpartierna skulle säga emot honom.

– Är det några som fattar skattemedel och staten och kapitalet är det ju borgarna.

Kristina Axén Olin, M, svarar att hon ser allvarligt på att tre av tio bibliotekschefer upplever en bristande respekt på principen om armlängds avstånd från beslutsfattare, enligt en undersökning från Biblioteksbladet, och att det är en fråga för rikspolitiken.

– Det handlar om demokrati, yttrandefrihet och arbetsmiljö.

Hon pekar på att regeringen har skärpt lagstiftningen kring hot, trakasserier och otillåten påverkan mot offentligt anställda och gett Arbetsmiljöverket ett särskilt uppdrag att skärpa tillsynen.

Men vad kan man göra åt problemet med folkvalda som försöker påverka innehållet på biblioteken?

– Jag tänker att det kan ingå i Arbetsmiljöverkets uppdrag, men också att vi fortsätter att föra den här debatten och på olika sätt hjälps åt.

Även Malin Danielsson ser problem med politisk påverkan i biblioteksvärlden. Hon förklarar det dels med en okunskap om var gränserna går, dels med en politisk samtid där makthavare gärna vill visa handlingskraft. Samtidigt finns det, menar hon, aktörer som medvetet försöker skapa konflikter kring biblioteken.

– Det kan vara allt från den högerextrema flanken till Palestinaaktivistflanken, som kan göra det svårt med vissa typer av utställningar och sådant. Det finns ett medvetet arbete för att störa den fria ordningen.

När det gäller SD:s syn på armlängds avstånd är hon däremot inte särskilt orolig.

– Jag har ju suttit i kulturskottet nu ett tag och där finns en stor konsensus bland sju av åtta partier kring hur vi ser på den här principen, oavsett om det gäller bibliotek eller public service. Så jag har väldigt svårt att se att Sverigedemokraternas bild skulle få ett genomslag i en Tidöregering.

Kanske om de får kulturministerposten?

– Ja, men vi fattar kollektiva beslut i regeringen, och vi har fortfarande en grundlag och en bibliotekslag som styr, där de här principerna finns nedtecknade. Så det ska mycket till för en kulturminister att ändra det – åtminstone så länge Liberalerna är med.

Biblioteksbladet har upprepade gånger sökt Kristdemokraternas kulturpolitiska talesperson Roland Utbult, som dock inte har återkommit.