Var tionde folkbibliotekarie utsatt för politiska påtryckningar
26 sep 2023 • 2 min
Sverigedemokraterna sticker ut när bibliotekarier besvarar frågor om politiska påtryckningar i en ny rapport från fackförbundet Dik. Där framgår också att allt fler upplever skadegörelse och att många funderar på att lämna yrket.
Mer än varannan bibliotekarie funderar på att byta jobb, enligt en undersökning från Dik.
En av tio folkbibliotekarier som har svarat på fackförbundet Diks undersökning har upplevt att politiker försökt påverka bibliotekets verksamhet. Att allmänhet har utövat sådana påtryckningar är något som ännu fler – 23 procent av de svarande – säger sig ha upplevt.
En liten andel – två procent – av de som upplevt påtryckningar svarar att dessa försök också har haft verkan och att biblioteket helt och hållet har efterlevt önskemålen. Men hela 16 procent svarade att biblioteket delvis har justerat sig i linje med påtryckningarna.
Det parti som sticker ut avseende påtryckningar är Sverigedemokraterna.
Resultatet speglar slutsatserna i en rapport som Dik gjorde förra året bland sina offentliganställda medlemmar och som fick titeln Vi vet ju hur det blev i Sölvesborg.
Rapporten som släpps idag har fått titeln ”Som om vi ska bära hela samhället” och innehåller också svar på frågor med anknytning till bibliotekariers arbetsmiljö:
- 28 procent av folkbibliotekarierna svarar att det förekommer skadegörelse – till exempel klotter, urinering, stöld eller förstörelse av böcker, inredning eller utrustning – flera gånger i veckan eller några gånger per månad. Generellt är det fler som har upplevt skadegörelse nu än när motsvarande frågor ställdes 2019.
- 56 procent har upplevt våld under de senaste två åren, och de flesta svarar att det förekommit några gånger per år.
- 45 procent av folkbibliotekarierna svarar att droghandel har förekommit under de senaste två åren. Det kan röra sig om öppen försäljning eller att droger och pengar göms i böcker eller liknande. 16 procent av folkbibliotekarierna svarar att droghandeln är återkommande.
- Andelen som upplevt att någon uttryckt sig kränkande mot dem har minskat något – från 41 till 38 procent.
- Andelen folkbibliotekarier som fått ta emot hot under de senaste två åren ligger på samma nivå som 2019 (14 procent).
Trots oro och de brister i arbetsgivarnas förebyggande arbete som framkommer i rapporter, svarar de allra flesta bibliotekarier att de alltid (40 procent) eller oftast (53 procent) har känt sig trygga på arbetsplatsen under de senaste två åren.
Sex av tio bibliotekarier uppger ändå att de överväger att byta jobb, vilket Diks ordförande Anna Troberg beskriver som alarmerande.
- Det är redan brist på bibliotekarier och vi närmar oss en kritisk gräns där kvalitativ biblioteksverksamhet för alla inte längre kommer vara möjlig. Biblioteken och den omgivande samhällsservicen måste stärkas med mer resurser, säger hon i ett pressmeddelande.
Enkätundersökningen gjordes i april och maj och riktades till Diks medlemmar inom biblioteksområdet. Knappt 1900 personer svarade vilket innebär en svarsfrekvens på 42 procent.
7 kommentarer
Senaste nytt
Slopade förseningsavgifter – fenomen som länge varit på tillväxt
I Botkyrka har avgifterna precis tagits bort medan Karlskoga tog steget för sex år sedan. ”Det kostade oss mer än vi fick tillbaka.”
15 okt 2024 • 4 min
Stora jättarna på plats när öppen vetenskap diskuteras
Nästa vecka möts företrädare för förlagen och biblioteksvärlden för att prata om öppen tillgång på konferensen Lund Online. Parterna står fortfarande långt ifrån varandra.
14 okt 2024 • 2 min
Nytt ljus på lärosätesbiblioteken
Studenter och yrkesverksamma bibliotekarier, men även ledningarna för universitet och högskolor är målgruppen för en ny antologi om Sveriges lärosätesbibliotek. "Här vill vi ge en övergripande bild som saknats."
11 okt 2024 • 2 min
Därför har Biblioteksbladets coronagrupp bytt namn
Biblioteksbladet hade en stor men sedan länge avsomnad grupp på Facebook. Kunde vi stöpa om den för att få nya insikter om vad som rör sig i bibliotekssektorn? Vägen till ett svar på frågan blev kort och krokig – men nu hoppas jag att vi har hittat fram.
10 okt 2024 • 2 min
Ljudboken har tagit över
Ljudböcker säljer bäst, mer tid läggs på lyssning än på läsning, några av de mest framgångsrika författarna publiceras bara digitalt. Papprets dominans har brutits. Utom på biblioteken.
9 okt 2024 • 10 min
Förbjudna böcker uppmärksammas på norska – ”fantastiskt gensvar”
För första gången hakar hela Norge på Banned books week, men i norskt namn. Gensvaret har varit enormt, berättar initiativtagare på Oslo universitetsbibliotek.
8 okt 2024 • 3 min
Efter ett år av krig – ”Skrämmande tyst”
I våras kritiserade bibliotekarien Soledad Cartagena sina kollegor runtom i landet för passivitet om kriget mellan Israel och Hamas. Vad har hänt sedan dess?
7 okt 2024 • 3 min
Fokus på livet ska slå hål på fördomar
Med fokus på judiskt liv, i stället för på förintelse och död, vill resursbiblioteket för jiddisch öka förståelsen och minska fördomarna mot judar. Ett år efter Hamas attack på judar i Israel kämpar svenska judar mot eskalerande antisemitism.
7 okt 2024 • 4 min
Över 700 deltar i vecka mot bokförbud
Bröderna Lejonhjärta, Hungerspelen och The handmaid's tale. Det är bara några av alla böcker som har förbjudits i något sammanhang. I veckan riktas särskilt fokus på alla förbjudna böcker.
4 okt 2024 • < 1 min
Efter Stärkta bibliotek: ”Utmaning att bibehålla framstegen”
Det statliga stödet Stärkta bibliotek var framgångsrikt, konstaterar Kulturrådet. Nu kvarstår en utmaning i att bibehålla och vidareutveckla de framsteg som blev möjliga tack vare stödet.
3 okt 2024 • < 1 min
V och C efterlyser skarpare lagstiftning om skolbibliotek
Både Vänsterpartiet och Centerpartiet vill se skarpare skrivningar i nya lagen om vilka skolor som kan undantas från kravet på att ha bemannat skolbibliotek.
2 okt 2024 • < 1 min
Internet Archive fällt för pandemibibliotek
Efter ett utslag i domstol reducerar just nu Internet Archive mängden tillgängliga böcker. I ett uttalande skriver arkivets grundare Brewster Kahle att han respekterar domstolen men står fast vid målet att göra skapa nätåtkomst till all kunskap.
2 okt 2024 • 2 min
LEDARE
Ur takt med läsvanorna
Samtidigt som ljudboken dominerar bokbranschen tycks tiden ha stannat på svenska folkbibliotek, skriver chefredaktör Thord Eriksson.
KRÖNIKA
Sluta tvivla – hoten mot demokratin är på riktigt
Jan Schermans svar på frågan om nazisterna bara är ”några få knäppgökar”.
REPORTAGE
I Landskrona spränger biblioteket gränser
I Landskrona samarbetar stadsbiblioteket med andra delar av kommunen, näringslivet och kommunens invånare.
Jag har varit bibliotekarie i 16 år (och jobbat inom biblioteksvärlden i drygt 20 år, inklusive några år på ett amerikanskt bibliotek). Något som stod klart tämligen omgående var att (svensk) bibliotekspersonal generellt består av en förkrossande majoritet människor med vänsteråsikter (då även gröna inräknade). Problemet med en sådan slagsida är att en åsiktskorridor lätt kan skapas och upprätthållas. Majoritetsåsikterna betraktas, medvetet eller omedvetet, som neutrala självklarheter som alla kan och borde ställa upp på.
Relativt sett är vi inte många men det finns bibliotekarier med åsikter till höger om mittstrecket. Min erfarenhet är att ytterst få av dessa yttrar sina åsikter offentligt bland kollegor medan närmast självklara vänsteråsikter dryftas helt öppet och fritt i exempelvis lunchrum och personalutrymmen. Jag minns bl a när alliansregeringen valdes om 2010 och min dåvarande chef sörjde valresultatet offentligt på Facebook – med dussintals ”likes” från kollegor och andra. De få högerbibliotekarier som jag känner (både i verkliga livet och de som jag lärt känna online) brukar vanligtvis vara väldigt måna om att deras politiska åsikter inte ska avslöjas av rädsla för reaktionerna.
Inte speciellt svårt att förstå. Tyvärr.
De enda gångerna som jag hört kollegor bli uppbragda över ”politisk påverkan” är när deras neutralitet ifrågasätts. Att man i åratal ägnat sig åt samarbete med utpräglade vänsterorganisationer (som exempelvis Uppsala Pride) eller helt okritiskt köpt in extremt kontroversiella politiska barnböcker (såsom Antiracist Baby eller Born on the Water) utan att ens tänka tanken på att införskaffa böcker med andra åsikter som uppvägning ger inte minsta utslag på deras figurativa politiska larmsystem. Ej heller har det blivit så mycket som ett blipp på armlängds-avstånd-radarn när man ivrigt nickande deltagit i kurser och seminarier om ”normkritik” eller ”mångfald.” Inte ens när man i flera dagar medverkat i djupt politiskt färgade HBTQ-certifieringar av sin arbetsplats har man ställt en enda kritisk fråga till vare sig arrangörerna eller till ledningen.
Kan tillägga att jag inte hört någon av mina bekanta som är starka motståndare till woke-sekten använda begreppet ”woke” som ett allmänt begrepp för allt som de ogillar. Det är i själva verket en halmgubbe som aktivisterna själva skapat i syfte att flytta fokus från begreppet då dess innebörd med rätta närmast blivit radioaktivt på senare år.
Jag skulle skriva en liten artikel till tidningen BIS om utbrändhet bland bibliotekarier. Jag gjorde kanske inte världens mest vetenskapliga förarbete men jag ringde runt och pratade med många människor. Jag fick ganska snabbt en tydlig bild m vad som är jobbigt.
Deltid, otydligt och för splittrat uppdrag. Chefer som inte hjälper till att prioritera.
Jag tycker att det är relevant för ovanstående diskussion. Vi hamnar ofta i resurser (pga det är ett generellt problem) men det är inte hela sanningen.
Heltid åt alla. Mer utbildningar eller insatser så bibliotikarierna känner sig trygga i sitt uppdrag. En uppryckning hos cheferna! Man ska egentligen aldrig som medarbetare behöva känna sig ifrågasatt på jobbet. Man kan svara att : ”det där står i vår medieplan/kulturplan. Har du synpunkter så prata med min chef som skrivit medieplan/kulturplan.”
Vad tänker du att denna oförblommade vänsteraktivism på arbetstid består av, Magnus? Så vitt jag vet är det synnerligen ovanligt att bibliotekarier på sin arbetsplats aktivt verkar för ett socialistiskt samhälle, vilket väl ändå torde vara en rätt vedertagen tolkning av ”vänster” – eller tänker du dig att ordet ”vänster” är lite som ”woke” dvs ett begrepp som rymmer allt du personligen inte håller med om?
”Vänster” är tveklöst ett lite luddigt begrepp, och har i princip alltid varit så, men även luddiga begrepp har sitt existensberättigande i en värld där väldigt mycket faktiskt ÄR ganska så luddigt. Att det (eller ”woke”) för någon enda skulle fungera som en samlingsbenämning på alla åsikter den personen ogillar har jag dock väldigt svårt att tro. I just detta sammanhang bör termen ”vänsteraktivister” helt enkelt ses som syftande på personer vilka agerar i avsikt att främja vissa värderingar och/eller samhällsförändringar framförallt förknippade med grupper självidentifierande som just ”vänster”. – Vad jag då mer specifikt syftar på är ärligt talat inte minst den utbredda hbtq-aktivismen med dess regnbågshyllor och dyra certifieringar. Kontroversiellt exempel, jag vet, men det är oundvikligt. Och nej, den handlar definitivt inte om att biblioteken ”står upp för alla människors lika värde och för att alla ska känna sig hemma i biblioteksrummet”. Det där är nonsens! De sakerna står man upp för genom att se till att ha ett brett utbud och att alla besökare behandlas med vänlighet och respekt oavsett vilken grupp de tillhör. När man släpar fram den största piedestal man kan hitta och placerar en viss grupp ovanpå denna, trots att det finns många andra marginaliserade grupper i samhället, då är det helt klart frågan om något annat. Tätt sammanlänkade med den moderna hbtq-aktivismen är ju också utpräglade vänsterkoncept som normkritik och identitetspolitik. – Fast aktivismen tar sig givetvis även andra uttryck, som en ovilja att köpa in böcker vars åsikter man ogillar, en desto större vilja att bara ta in föreläsare med ”de rätta” åsikterna, ett boktipsande som i hög grad är politiserat, bärandet av kläder och accessoarer med politiska markörer under arbetstid… – Detta är ju inte heller något nytt. När föreningen BiS, vilken periodvis tycks ha samlat en ganska betydande del av landets bibliotekarier, bildades 1967 var man t.ex. tydliga med att man i första hand såg biblioteken som ett medel för ett mer socialistiskt samhälle, inte som något gott i sig. (Sundeen och Blomgren vid Bibliotekshögskolan har skrivit om saken t.ex. här: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1509180/FULLTEXT01.pdf) – Sedan kan man förvisso, det ska medges, ibland undra vad som är medveten aktivism och vad som snarare är resultatet av den stora vänsterdominansen inom bibliotekariekåren och av att biblioteken därför lätt blir präglade av en ideologisk ensidighet som skapar blinda fläckar. Fast slutresultatet blir ju i vilket fall detsamma…
Magnus, vad jag kan uttyda av din kommentar är alltså att du inte tycker om att bli påmind om existensen av HBTQ+ i din omgivning, och att HBTQ+ material får synas är det du kallar vänsteraktivism?
Jag undrar om det här inte kommer som en nyhet för dig, men det finns HBTQ+ personer på högerkanten också, jag tror inte att de skulle uppskatta att du klumpar in deras existens som ”vänsteraktivism”. Sedan förstår jag att det finns mer HBTQ+ personer på vänsterkanten av den politiska skalan, kanske för att de bemöts på ett annat sätt där?
Helena, ursäkta att jag säger det rent ut, men din läsförståelse är faktiskt under all kritik! Vad jag vänder mig emot är absolut inte hbtq-personer i sig eller att biblioteken ska tillhandahålla diverse hbtq-litteratur (som inköpsansvarig för vuxenmedia kan jag försäkra dig att jag köper in en hel del sådan), utan just precis detta att man sätter hbtq på en gigantisk piedestal. Regnbågshylla, regnbågsbibliotekarier, regnbågsflaggor i hela biblioteket, hbtq-cerifiering, drag queen story hour… – Men hur är det då vänster att sätta hbtq-personer på piedestal? Jag vill mena att det är så av flera skäl. Till att börja med är arbetsplatsaktivism i sig något som signalerar ”vänster”, för högeranhängare (liberala såväl som konservativa) tenderar att se samhället som mer uppdelat i klart åtskilda sfärer: på arbetet arbetar man och vill man ägna sig åt någon slags aktivism gör man det på sin fritid – punkt! Det är också hur som helst i strid med helt grundläggande liberala principer att ge vissa grupper denna typ av särbehandling, särskilt inom offentlig verksamhet, och som jag tidigare nämnt är det svårt att ignorera inslagen av vänsterkoncept som identitetspolitik och normkritik i hbtq-aktivismen.
Så många bibliotekarier som även är vänsteraktivister på arbetstid tycker jag fler borde bli utsatta för politiska påtryckningar att följa lagens krav när det gäller politisk neutralitet. Principen om armlängds avstånd handlar trots allt om en frihet under ansvar. Om inte bibliotekarierna följer lagen och sin yrkesetik har politiker och engagerade medborgare en självklar rätt att protestera. Allt annat vore djupt odemokratiskt. (Och vad räknas egentligen som ”påtryckning”? Av allt att döma räcker det ibland med ett inköpsförslag av en bok med värderingar en bibliotekarie ogillar för att hen ska anse sig utsatt för sådan…)