Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Anmälningsplikten: två av tre varnar för krock med bibliotekslagen
5 feb 2024 • 2 min
Bara drygt två procent av landets bibliotekschefer anser att en framtida lag om informationsplikt av papperslösa är förenlig med bibliotekslagen.
En majoritet av bibliotekscheferna befarar att en lag om anmälningsplikt inte går att förena med bibliotekslagen.
Drygt 63 procent av landets bibliotekschefer anser att en lag om anmälningsplikt skulle krocka med bibliotekens uppdrag enligt bibliotekslagen. Det framkommer i Biblioteksbladets enkätundersökning som har besvarats av bibliotekschefer i 222 kommuner. Var tredje svarar att de inte vet och bara drygt 2 procent svarar att de skulle vara förenliga.
Av dem som svarar ”vet inte” kommenterar några att det är för tidigt att uttala sig, eftersom det inte finns något färdigt lagförslag än. Andra svarar att de ännu inte har satt sig in i vad förslaget skulle innebära och efterlyser fortsatt diskussion bland personal och chefer på biblioteket.
”Det beror helt på hur den eventuella anmälningsplikten är utformad”, konstaterar en av de svarande.
En annan skriver: ”Ser det som osannolikt att en generell anmälningsplikt inte krocka med andra lagrum och regelverk, alltså inte bara bibliotekslagen… Följer frågan med stort intresse.”
Andra ställer sig tveksamma till syftet med en eventuell lag, även om den inte skulle krocka med bibliotekslagen rent juridiskt:
”Formellt finns kanske inget i lagen som förhindrar anmälningsplikten, men jag tror att det går emot vad många i branschen upplever som kärnan, själva grundtanken, i verksamheten”, kommenterar en bibliotekschef.
En annan skriver: ”En fråga som rör etik och moral enligt mig och inte direkt bibliotekslagen även om en sådan koppling kan göras.”
Andra svarande efterlyser vidare utredning och ytterligare en pekar på att det finns svårigheter redan i dag:
”Eftersom vi som tjänstemän ska följa lagen och redan i dag t.ex. gör orosanmälningar är läget oklart. Det får jurister svara på.”
Men en majoritet av de svarande, 63,3 procent, svarar alltså nej på frågan om en lag om informationsplikt skulle vara förenlig med bibliotekslagen. De allra flesta hänvisar till bibliotekslagens paragraf som slår fast att biblioteken ska vara tillgängliga för alla.
”Ett bibliotek som ska vara till för alla kan orimligen anmäla folk, tycker att det går emot allt som bibliotek står för”, kommenterar en bibliotekschef.
Andra kommenterar:
”Bibliotekslagens ändamålsparagraf om att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla strider mot införandet av anmälningsplikt. Det går såklart att tolka ordet 'alla' på olika sätt, men det skulle nog krävas en ändring av bibliotekslagen för att dessa två eventuella lagar skulle harmoniera.”
”Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla och verka för den fria åsiktsbildningen. En eventuell anmälningsplikt hamnar i konflikt med bibliotekens demokratiuppdrag.”
”Det går stick i stäv med vårt demokratiska uppdrag, biblioteken är i regel öppna för att papperslösa ska kunna få tillgång till bibliotekets utbud.”
Andra hänvisar till att individens samvete kan komma att avgöra hur man ska agera som bibliotekarie:
”Ingen i personalen säger sig ha hamnat i en potentiell anmälningssituation och vi hoppas slippa. I en sådan situation får nog var och ens samvete råda.”
Ytterligare en slår fast: ”Vi kommer inte att anmäla hellre säger jag upp mej! tror det gäller all personal.”
Ett fåtal har svarat att en informationsplikt kan vara förenlig med bibliotekslagen. En svarande anser inte att de krockar, men anser ändå inte att uppdraget bör ligga på folkbiblioteken.
Andra motiverar sina svar med att papperslösa fortsatt skulle ha tillgång till bibliotekens tjänster:
”De papperslösa kan använda majoriteten av bibliotekets tjänster och utbud utan att få lånekort.”
”Jag kan inte se att det finns något i en eventuell lag om anmälningsplikt som motsäger vad som står i bibliotekslagen. En anmäld person skulle fortfarande kunna ha tillgång till bibliotekets tjänster.”
Läs också ››
"Vi bör tänka över om vi registrerar i onödan"
En rad kommuner har markerat mot Tidöpartiernas förslag om anmälningsplikt
"Vi är inga gränspoliser"
Det vore ju bekvämt om juridik bara handlade om att läsa innantill, men riktigt så enkelt är det nu inte. Även syftet med en lag, såsom det t.ex. framgår i dess förarbeten, spelar i praktiken in. Så då är frågan alltså vad som egentligen avses med ”alla”. Jag för min del är ganska säker på att det lagstiftarna hade i åtanke vara ”alla vilka legalt är bosatta i landet”, eller rent av ”alla svenska medborgare”. När vi först fick bibliotekslagen fanns ju helt enkelt inget omfattande skuggsamhälle av illegala migranter med i ekvationen. Och om vi nu ändå ska tolka ordet bokstavligt, då borde vi väl verkligen fråga oss hur vi kan bli bättre på att marknadsföra våra tjänster till människor i Burundi, Laos och Bolivia, eller hur?
I Prop. 1996/97:3 nämns iofs ”medborgare”, men begreppet preciseras sedan så här:
”Därmed avses i första hand de som bor i den kommun där biblioteket är beläget, dvs. främst de som är folkbokförda i kommunen. Även sådana personer som mer tillfälligt vistas i kommunen bör inkluderas.”
Den som vill ta fasta på att ”bör”-formuleringen ger visst utrymme för att exkludera de som inte är folkbokförda i respektive kommun får gärna föreslå fungerande rutiner för att avvisa sommarstugeägare, jobbpendlare, turister m.fl. som kan tänkas komma till biblioteken utan att vara folkbokförda i aktuell kommun. I min värld är det rimligare – och mycket enklare – att tänka att lagtextens ”alla” inkluderar alla som kommer till biblioteket.